Mias last night

Inte fick ja ha den världen ifred heller.. du är då överallt.. Men antar att ja måste vänja mig vi att du är där du är.. Även om ja helst inte skulle vilja de.. men men inte så mycket o göra åt..

Ville bara avreagera mig på de här lite..

Idag blir de en liten roadtrip me min arbetskamrat, till Ikea, och ja skulle gärna handla den där rullgardingen åt dig, om de inte vore så att ja låg minus på kontot tydligen.. när ska de där skattepengarna komma egentligen?? Väntar och väntar.. Ja ska iaf följa me som sällskap, då hon ska byta en databänk, så tror de blir en snabb visit där.. men man vet ju aldrig iofs.. :P

Kom in två blondiner på affären häromdagen, som var från någon förort från Sthlm, eller va vet ja, de kanske kom från centrala sthlm, jaja.. Iaf när de kom till kassan så gick deras dialog ungefär såhär..

-Min mobil krånglar igen, de är helt segt..
-Gu va segt..

Sen sa de säkert en massa andra saker oxå, men de enda ja la märke till att de ord de använde som tråkigt, beiget och värdelöst var segt. Ja har inte nån koll på vilka ord som används i slangsamanhang, men hade inte en aning om att egt var ett av de orden.. Antar att ja lärt mig nå nytt, gu va segt.. :)

Ja är lite smått upprörd över att du ska dyka upp var ja än är, och i vilka samanhang ja än gör, du är som en ond cirkel..

Ja och min sambo hade en liten disskution om barn häromdagen, som ni alla vet så har vi ju barn varannanvecka.. så risken eller chansen att man disskuterar om barn, är ju ganska stor, då de är en stor del av vardagen, varannan vecka.. Ja vi har lite olika åsikter ibland, men de är ju så de är misstänker ja, man kan inte tycka lika jämt, men apropå barn, så har ja sett att när man handlar, är i offentliga sammanhang eller på restaurang, var man än är, så är de i 90 procent av fallen barnen i familjen som bestämmer, vilket ja tycker är lite synd, då de är föräldrarna som bestämmer över barnen och inte tvärtom.. de daltas för mycket helt enkelt.. Nu säger ja inte att de görs de me alla barn absolut inte, men mycket som man ser, blir man lite mörkrädd över, för om man låter barnen få precis som de vill när de är sådär små som de oftast är, hur kommer de då bli när de är tio elva fjorton femton?? När ja var mindre, så var de alltid mina föräldrar som bestämde allt, och man fick inte som man ville jämt, de tror ja var ungefär likadan uppfostran hos mina vänner oxå, me tanke på va man har hört de berätta själva.. Då de ofta förekommer ett och annat prat om barn..
Vi är ju ganska många i min umgängeskrets som inte har barn än, och som inte känner att vi vill ha barn nu heller, då de inte är rätt tillfälle eller rätt tidpunkt, men me tanke på att de är så många som skaffar barn, för tidigt, eller i fel sammanhang, eller bara för att så känner nog både ja och mina vänner att de inte är någon som helst brådska me att skaffa barn.. När man var mindre trodde man att man skulle vara gift ha två barn när man var tjugofem, för de känes så himla långt dit, nu när man har passerat den åldern, så känner man nog att 25(!) var nog ganska tidigt, just nu kanske de känns bättre me 35... för de var väl så att nya 30 är 40 eller hur man nu säger.. de finns ingen anledning till och stressa till sig något som man ska ha för resten av sitt liv, man bör nog känna att de är lite rätt iaf.. och som hos mig så försvann kl ganska fort efter att ha haft barn varannan vecka ett tag, då man är nöjd me att ha barn varannan vecka och man får sin barndos.. Och javisst ja vill ju ha egna barn, men som sagt inte just precis just nu.. Gjorde ju test på FB, bara för att och augusti 2011 då, och de känns ju helt ok och lite mer rimligt faktiskt.. ja vet ja kommer inte bli den där unga mamman då, men ja har förhoppningsvis hunnit gjort en massa innan, så de inte gör så mycket.. Men de visar sig helt enkelt.. de är inte sån brådska heller.. ja är nöjd me hur ja har de nu, och varför ändra på något som man för mesta delen tycker funkar jättebra? :)

Finns säkert de som kommer missuppfatta de ja skriver, men glöm inte att den här världen är min värld, och här bestämmer jag över vad som skrivs, och utan disskution me mig eller frågat mig över hur ja egentligen menar, när ni tolkar något annat än de ja egentligen skrivit, så finns inte nå som helst anledning att bli sur eller arg, för de gör ju inte saken bättre.. fråga mig ist så gör vi proceduren lättare..

De var något mer ja skulle ta tag och skriva om, men ja känner att de här inlägget räcker alldeles lagom just nu, då de blev betydligt längre än ja tänkt och ja inte alls hade tänkt och ta upp de där nu men men..

Man kan inte vara överens me alla jämt och man kan inte tycka lika, men man kan kompriomissa eller lyssna på va den andra vill säga, så att man iaf får sin åsikt hörd eller sagd eller uttrycka sig i de man vill..

Mia.