Efter en arb.dag..
Efter ännu en arb. dag och insett än en gång, varför ja egentligen inte vill jobba me de här jobbet så är man äntligen hemma o tar de lugnt.. ja längtar verkligen till hösten då de kanske finns möjlighet för att söka sig till nya möjligheter.. och ta hand om de man har, och fixa nått som funkar för två.. om de skulle vara så..
Ja är ENORMT besviken måste ja skriva.. ja kan inte släppa onsdagskvällen, och de som inträffade då.. förstår inte riktigt hur "vänner" tänker?? först ber de om ens åsikt och sen ignorerar totalt, vilket gör mig så himla besviken och rent ut sagt lessen, vilken utfrysning säger ja bara.. och ja antar att de är helt medvetna om de.. men säg ist, att ja tycker inte om dig, eller va de än är, låtsas bara inte som om ja inte finns alls.. de är ju inte så schysst.. Iofs så har ja väl inte direkt valt dessa till mina vänner heller.. de kom lixom me på köpet på nå vänster, vet inte riktigt hur de börja, men de kan leva i sin lilla rosa perfekta värld och i sin bubbla och låtsas som om allt är bra.. Kanske låter som ren avundsjuka i era öron, men ja har redan min karl, och är väldigt nöjd me honom :D allt fungerar bra och ja lever i min egna lilla värld, eller hur var de nu då.. :)
Men för mig är vänskap lite till tillit och att man kan komma och säga att idag är de skit, vi har de inte bra.. va som helst, inte låtsas som om allt är bra, när vi andra som tittar på ser att de är rätt dåligt.. vem försöker de lura egentligen?? Mig och resten av omgivningen, eller sig själva? Hur kan en tjej/kille bara acceptera att deras respektive är konstant otrogen tillexempel, eller att man måste gå igenom telefon för att man inte litar på de de säger?? Då har de ju gått över gränsen för länge sen, och man måste nånstans inse att nått är fel, att de är nått som inte stämmer, innan man står där och allt är för sent.. för vore ju rätt tragiskt..
Ja känner att om man inte kan hantera sanningen, så ska man inte fråga efter den heller.. och ja vet ju att ja kommer få ut för allt som sägs, oavsett om ja inte yttrar mig om minsta lilla, de vet ja ju, för nu har de redan en syndabock.. men egentligen, vem är de mest synd om.. Är de så blinda o naiva får man skylla sig själv..
Ja vet inte om allt kanske låter som en enda röra, och förmodlingen som att ja är lite bitter.. men samtidigt, kl är halv fyra på natten, och är de nångång man behöver få ur sig saker så är de väl då ;P nej, ja är mest lessen faktiskt, och hoppas att de förstår va de håller på med, och inser de..
Nej ja tror de är dags för en efterlängtad säng, och imorn så är de party.. så ja återkommer och skriver om last night på söndag :) om ja inte hinner kasta in några ord imorn, men känns tidslöst.. :P
Mia
Ja är ENORMT besviken måste ja skriva.. ja kan inte släppa onsdagskvällen, och de som inträffade då.. förstår inte riktigt hur "vänner" tänker?? först ber de om ens åsikt och sen ignorerar totalt, vilket gör mig så himla besviken och rent ut sagt lessen, vilken utfrysning säger ja bara.. och ja antar att de är helt medvetna om de.. men säg ist, att ja tycker inte om dig, eller va de än är, låtsas bara inte som om ja inte finns alls.. de är ju inte så schysst.. Iofs så har ja väl inte direkt valt dessa till mina vänner heller.. de kom lixom me på köpet på nå vänster, vet inte riktigt hur de börja, men de kan leva i sin lilla rosa perfekta värld och i sin bubbla och låtsas som om allt är bra.. Kanske låter som ren avundsjuka i era öron, men ja har redan min karl, och är väldigt nöjd me honom :D allt fungerar bra och ja lever i min egna lilla värld, eller hur var de nu då.. :)
Men för mig är vänskap lite till tillit och att man kan komma och säga att idag är de skit, vi har de inte bra.. va som helst, inte låtsas som om allt är bra, när vi andra som tittar på ser att de är rätt dåligt.. vem försöker de lura egentligen?? Mig och resten av omgivningen, eller sig själva? Hur kan en tjej/kille bara acceptera att deras respektive är konstant otrogen tillexempel, eller att man måste gå igenom telefon för att man inte litar på de de säger?? Då har de ju gått över gränsen för länge sen, och man måste nånstans inse att nått är fel, att de är nått som inte stämmer, innan man står där och allt är för sent.. för vore ju rätt tragiskt..
Ja känner att om man inte kan hantera sanningen, så ska man inte fråga efter den heller.. och ja vet ju att ja kommer få ut för allt som sägs, oavsett om ja inte yttrar mig om minsta lilla, de vet ja ju, för nu har de redan en syndabock.. men egentligen, vem är de mest synd om.. Är de så blinda o naiva får man skylla sig själv..
Ja vet inte om allt kanske låter som en enda röra, och förmodlingen som att ja är lite bitter.. men samtidigt, kl är halv fyra på natten, och är de nångång man behöver få ur sig saker så är de väl då ;P nej, ja är mest lessen faktiskt, och hoppas att de förstår va de håller på med, och inser de..
Nej ja tror de är dags för en efterlängtad säng, och imorn så är de party.. så ja återkommer och skriver om last night på söndag :) om ja inte hinner kasta in några ord imorn, men känns tidslöst.. :P
Mia
Kommentarer
Trackback
