Mias last night

De var en lördag.. vi skulle bara hyra motorcyklar och åka till huvudstaden.. vädret var strålande och varmt, den varmaste dagen på hela veckan..

Vi hyrde motorcyklarna killarna i rummet brevid körde, iome att de var de vi lärt känna bäst.. och varken ja eller J hade kört förr.. vi råkade köra mot stopplikten och J och L blev stoppade så vi stannade på en tvärgata intill.. Där kom de helt plötsligt tre mc och två polisbilar me blåljus, och ja och R stod som två frågetecken när de var runt om oss.. De bad oss på knacklig engelska hoppa in i polisbilen och följa me till stationen.. Vi förstod inte nått va de var som hände, men man vill ju inte säga ifrån direkt så de var bara göra som de sa..

På vägen frågade vi va de var som stod på, och undrade om de hade me stoppskylten och göra, men de ruskade bara på huvudet, och bad oss vara tysta..

När vi väl kom fram fick vi gå in i ett rum, de var tomt förutom ett bord me fyra stolar och en anslagstavla på väggen med bilder på personer och me rubriken missing.. väggarna var kala, längs fram var en dörr och till höger om den en trapp.. de stod två poliser där och de bad oss sätta oss ner.. vi väntade då på J och L och jag och R började diskutera vad som kunde ha hänt.. tills en arg röst avbröt oss och hyscha åt oss.. vi förtsatte prata, men han hyscha igen och vi insåg att de var allvar...

När J och L kom så pratade de på och funderade vad som hänt, och jag och R satte båda tyst fram fingret framför våra munnar och de förstod inte riktigt varför, men förstod att de var tyst som gällde..

Efter ett tag kom det en man, som måste vart polismästare eller va de heter, och en tjej.. de stod och pratade me varandra ett tag och sen pekade de på var och en av oss, och varsin del av rummet.. J fick sitta kvar vi bordet, R fick ställa sig me huvudet mot väggen i vänstra hörnet, L i det högra hörnet, och ja med huvudet mott väggen, vi anslagstavlan.. en decimeter ifrån ungefär.. sen var de beordran tyst som gällde.. Jag vet inte hur lång tid vi stod där, och varmt var det och törstig blev man, men de var bara vackert stå still.. Efter ett tag kom han in igen och hon brevid, de var tolken.. hon förklarade lite fint att vi fick stå där ett tag till, och att vi inte fick prata med varandra, antagligen för att inte köra en o samma historia vid förhör.. ja har ingen aning faktiskt.. vi frågade vad som försegick och ville veta va som hände.. efter allt man sett på film, var de enda vi visste att vi ville antingen ha en advokat eller någon som prata svenska.. men de skrek då åt oss och vara tysta, och hytte me batongerna..

Tillbaka in mot väggen ytterligare ett tag.. jag själv var efter någon timme väldigt kissnödig, så efter väldigt många om och men så ja fick byta plats me L och sätta mig på en fotölj som fanns där.. Om man nångång sett ubåtar så var de då.. Ja satt me huvudet så ja äntligen kunde se J och hennes ansikte, hon grät.. Ja började gå fram till henne, för ja ville bara ge henne en kram, men de kom en polis emellan, och sa nått på bulgariska och ja fick sitta ner igen.. Ja kunde inte titta på J, för ja var så rädd att de skulle hända nått, jag grät oxå..

Efter ytterligare någon timme, så fick vi en och en gå upp för den där trappen, och när R först gick upp så var vi oroliga och undrade vad som hände.. Jag fick gå upp sist, tårarna bara rann, och sätta mig ner i en grön soffa.. skriva under ett papper med mitt namn och adress, och sen så var de kroppsvisitering som gällde.. ja försökte förhandla lite så att ja fick åtminstone gå på toaletten..

Jag följde med en kvinna in i en korridor och sen ett litet rum.. Väl därinne, fanns ytterligare en kvinna, och de bad mig ta av mig alla kläder, och underkläder, samtidigt som de sa de så satte ena kvinnan på sig plasthandskar och jag förstod va de kunde leda till.. Jag tog av mig alla kläder, och tog av mig bikinin ja hade på mig, och trosorna, hon vände ut och in på allt, kolla alla sömmar, och fickor, vad hon leta efter hade ja inte en aning om, men antar att de var knark.. vände ut och in på trosorna och ja förstod att antagligen skulle hon vända ut och in på mig oxå, jag skakade och tårarna rann fortfarande.. ja skaka av rädsla och kunde knappt säga mitt namn.. hon bad mig att sätta på mig alla kläder igen, och sen gick vi ner till de andra..

De andra fick sitta kvar, för nu behövde de inte stå längre, och jag fick följa med i polisbilen till hotellrummet och kolla igenom alla våra saker, nu förstod jag att de var pengarna de var intresserade av.. De tog mitt pass och bad mig inte använda pengarna.. körde tillbaka mig till stationen och där var de andra ute denna gång och faktiskt log.. Efter sju timmar så visste vi ju iaf va de var för fel... De sa att vi kunde gå hem, men de hade fortfarande mitt pass och sa åt mig och återkomma på måndag kl tio.. för förhör och de skulle se va de skulle göra för nått av de hela...

När vi kom hem den dagen till rummet, så var de så mycket runt om kring och jag bestämde mig för att ringa mamma, va gör man annars i en sån situation, man ringer den man tror kan hjälpa en, för man inte vet om man kommer hem igen.. Ja förklara allt för mamma och sa att de var upp till sju års fängelse som man kunde få som straff.. men ja minns oxå att ja avsluta samtalet med att "annars så är allting jättebra"..

Följande dagarna som kom behöver ja inte skriva om, ja kom ju hem och allt gick tillslut bra.. Men vem vet om vi inte fått sån hjälp av de här hemma om ja fortfarande varit kvar, de är skönt att ambasader finns och att de finns de som kan tolka olika språk.. För mitt i allt ihop så tänker man att de här händer inte mig, de här är sånt som händer på film.. Och att jag var glad över att de var jag som växlat pengarna så inte J hade åkt på allt, att man uppskattar alla som finns till för en och hjälper en..

Ja vet att ja inte behöver skriva de här alls, och att de antagligen inte låter så farligt.. men jag har aldrig varit så livrädd i hela mitt liv, och de är garanterat de värsta jag varit med om.. anledningen till att ja skriver de är för att ni ska få en liten inblick i hur ja känner mig över att ja snart ska komma att använda Euro igen, och att ja är resnervös, för att ja inte varit utomlands sen de hände.. och om ja bryter ihop en eller två gånger innan ja åker så är de bara för att minnena finns kvar, och kommer alltid göra..

De här var min första charterresa och de var 2005, de var varmt och solen sken, och de blev inte riktigt som vi tänkt oss, den gången vi åkte till Sunny Beach i Bulgarien för och ha semester..

Mia.