Mias last night

Jävla skitvecka helt enkelt.. ja är så less på de här nu, och hockeyn gör ju absolut inte saken bättre..

Visst vi har två tvapparater, men de spelar ingen roll när man bara kan titta på en kanal.. och de är ju hockey på tv varenda dag just nu.. och dessutom håller de på över mina programm som ja vill se.. tror ja ska hälsa på nån hädanefter just när ja vill se program.. Kan väl inte vara så svårt och missa sista minutrerna av de? Nästa vecka hoppas ja verkligen inte att de är lika mycket.. då blir ja knäpp helt enkelt..

Har funderat lite nu, och resonerat me mig själv, och ska börja ta tag i mig själv.. Snart..

Ja är så nära och inhandla mina vänner  de små blå, funderar starkt på om ja ska börja igen, ibland känns de som om de underlättar..

Är just nu bara mest less och förbannad, hoppas att de känns bättre imorn, att diskmaskinen är urplockad och tvätten tvättad och hängd.. får väl se..

Fan att de ska vara så himla svårt ibland då! Förlåt för alla mina svordommar idag..

Mia är så j**vla less på hockeyn och att de måste visa den så att de inte hinner sluta till nio, sen funderar hon vidare..

Ska börja lägga upp twitters här på mina blogginlägg..

De fanns nån som sa att de är patetiskt och vräcka ur sig saker på bloggen, men om man går in och läser på blogg.se kontaktsida, kan man läsa definitionen av vad en blogg är, så kanske ska göra de..

Tackar min vän för fika idag, var trevligt och ses och kackla lite och hoppas verkligen att de blir snart igen.

Till alla mina vänner, ja har separationsångest från er, och ja saknar er massor, ni har varit en stor del av min vardag varje dag, och helt plötsligt inte alls lika mycket.. Tro mig de känns, och de kanske inte är lätt och förstå, men de är ju inte så lätt att förklara heller..

Kanske ska ta och förklara hur de känns att ha flyttat nu när ja har kommit in i de lite mer.. Alla gånger är de inte lätt att gå från ensam till ett samboliv, som dessutom varannan vecka innebär ett litet barn, från att ha levt i sin egna lilla värld och gjort som man vill hela tiden, är de varannan vecka två viljor som ska igenom och varannan vecka tre.. tro mig de blir lite lätt konflikter ibland, men antar att de är så de är, de är väl de som kallas livet.. :P Ja trivs bra i huset, och me min sambo och hans son, vi har väl smått börjat komma iordning, men de finns saker kvar att ta reda på, och man behöver kompromissa ibland, vilket ja försöker mitt yttersta me, och ja tycker ja lyckas ganska bra oftast.. När vardagen flyter på och inge oväntat händer så är allt super, men ja har separationsångest från min underbara lägenhet som ja trivdes så himla bra me, mina vänner som är min familj då de har stått mig nära flera år, då man inte har sina egna föräldrar så blir de lätt så, och absolut inte nått fel me de..
Att flytta till ett nytt ställe där man inte känner nån är som att börja gymnasiet på annan ort igen, man känner ingen och man vet inte riktigt hur man ska börja, skillnaden är att i en skola måste man umgås me en grupp människor på dagarna och tillslut så finner man vänskapen, här vet ja helt ärligt inte var ja ska börja.. ska ja ställa mig på gatan me en skylt som säger the, någon? Haha, ja ja vet så kan man inte göra, men ja vet inte hur ja ska börja riktigt, de är svårt, de är inte alltid lätt och komma in i ett nytt samhälle, min vännina berätta för mig idag att de tar ungefär tre generationer innan man kommer in i en by, vilket betyder att ja kommer typ vara död innan de händer.. hmm.. ja hoppas inte.. Ja bor här och ja trivs hur bra som helst, men ibland önska ja att de gick en buss till LSD, så ja inte kände mig så instängd ibland.. De är svårt att sluta me saker man är van me, tillexempel godis, eller något annat som man är fast me, och helt plötsligt ska man sluta tvärt, ungefär så känns de ibland och abstinensbesvär uppstår.. Nu har ja ju sån tur i vilket fall som helst att ja har körkort och tillgång till bil, vilket gör de ju så mycket lättare att träffa mina vänner..

Så de är inte alltid så himla lätt alla gånger, men ja tar mig igenom de, och hoppas på att runt hörnet kanske en ny vänskap väntar som ja kan ta en kopp the me och att ja får tillbaka lite av mitt gamla liv, för de är svårt att släppa något som man trivs me, och helt plötsligt börja ett helt nytt liv..

Lessen om ja sårar någon me de ja skriver, men ja ville bara få de ur systemet, och kanske om ja alla gånger inte är hundra på humör, eller när ja är lite nerstämd, så kanske ni förstår att ja tar mig ur något gammalt och börjar nått nytt, och ibland måste man må dåligt för att må bättre.. Men ja klagar inte över de, ja försöker bara komma fram till en metod som avslutar mitt "sörjande" för de är ju de man skulle kunna kalla de, och gör de andra så mycket bättre och lättare..

Ja, ja vet inte mer va ja ska skriva.. men ibland är de inte lätt att vara stor.. och ibland behöver man hjälp, stöd och bara gråta en sväng, ibland så funkar de inte och ibland så gör de de..

De enda ja egentligen vill säga är att ja ofta saknar mina vänner, och de är man helt tillåten till och göra.. ibland har inte ja heller massa rosa fluffmoln, men skillnaden är att ja kan erkänna när de är dåligt och ja inte mår hundra..

Sen vet ja ju oxå att varje vår blir ja deprimerad, och ja ja vet, snart är de vår.. så de är inte så himla konstigt..

Mia.

ps, life is so much better when your around..