Mias last night

Btw om ni om möjligt tycker mina inlägg är ännu mer ointressant så beror de på att ja har fått någon liten tvångstanke på att ja måste lägga upp ett inlägg så fort ja kan när ja har möjlighet, vilket resulterar i sämre kvalite haha.. :)

Ja skulle faktiskt lägga upp en sak här idag, som ja inte riktigt gillar.. Ja kommer och lägga upp och ventilera mig om en grej här nu som ja börja tänka på idag.. Ja undrar varför de i vår ålder tydligen blivit mer och mer ok och röka under graviditet..? De kom in en tjej idag på Affären som var tokgravid och köpte inte bara ett utan 3(!) paket röda prince, visst nu kan de ju vara så att paketen var till någon annan, men vilket inte verkar troligt för en rökare vet i stort sett exakt var ens ciggarettmärke sitter, och hon var inte förvirrad när de gällde de.. Ja tycker visst att man får göra som man själv vill och ja vet att sluta me nått man är beroende av är jättesvårt, verkligen jättesvårt MEN, om man verkligen verkligen vill nått så kan man, och då man vet att man är gravid man har ett liv i sig och man vill förhoppningsvis bara att de barnet ska må bra, så tycker ja att man inte röker under tiden, de spelar ju ingen roll om man slutar och sen börjar igen efter man fött barnet de bryr ja mig inte i, men så länge de växer ett liv i sin mage som inte alls valt att ligga där, och som inte alls fick välja rökare till mamma eller inte så tycker ja att de går bort.. Finns säkert de som har annan mening än va ja har, men ja tycker inte att de är ok helt enkelt.. Alla väljer ju själv hur de vill leva sitt liv, men riskerna och komplikationerna som kan bli är så himla stora och ja tror att man är tillräckligt rädd ändå att allt ska gå rätt till som man inte törs utsätta sig eller någon annan för de.. De är som om vi är tillbaka på 70talet igen då de var helt ok, och de var helt ok att röka på, som om vi har blivit dem, och inte bryr oss alls, för de är inte bara en och två ja sett göra detta, utan de är mer vanligare än man tror, och ja tycker de är synd och tragiskt och ja blir helt enkelt lessen över de.. Ingen kan komma och säga att de inte går att sluta, för ja vet att de går, ja vet att man kan för ja har själv slutat, ja vet att de är lika lätt att falla tillbaka, men ja vet att de går, och om de är någongång man ska välja att sluta är iaf minst nio månader i sitt liv, när man introducerar nått nytt litet för en helt ny värld, ett nytt liv.

Ja ja vet moralpredikan, alla gör som de själv vill, och ja säger inte nått om de, ja säger inte nått till de som gör de heller, men ibland är de bra och tänka om en extra gång.. De är svårt ja vet, men en tanke eller två, allt som behövs, lite vilja och bara gört..

Mia.