helt utan någon som helt anledning..
Jag skulle nog kunna skriva hur mycket som helst här egentligen om allt och ingenting, men då jag inte är överens med min hjärna så blir de inte så bra.. Ibland önska jag bara att in hjärna var min bästa vän så jag kunde prata om saker med den när jag behövde, och dessutom kunna få ett svar oxå, de vore de allra bästa helt enkelt.. Tror mentalt sett att de faktiskt inte är så bra i min hjärna och ibland känns de som om jag skulle behöa läggas in och komma igen på nytt igen, men nej jag vet de är snart jul och de är väl därför de är högvarv på allt, förstår ni att om två veckor så är de julafton, jag har inte inhandlat någon julklapp och jag har egentligen inte alls orkat bry mig i att de är jul snart och att jag borde engagera mig mer helt enkelt, men ska jag vara ärlig så vill jag bara åka utomlands nu över julen och hoppas på att semester skulle göra mig himla gott helt enkelt.. De var då en himla lång höstdeprition isof som jag har kan jag ju tycka, men de är nog inte höstdeprition, utan de är nog att jag faktiskt inte alls vill ha jul längre, att jag bara önska att de var över och att v 1 var här helt enkelt.. Många olika anledningar, dels stressen över allt som har med jul och göra och så himla myket på jobbet, men främsta anledningen är nog farmor som gör sig en extra tanke över julen.. Och så kommer den känslan och så vill man helt enkelt inte ha jul längre. Punkt slut helt enkelt..
För övrigt så tycker jag verkligen att vecka ett känns som en bra vecka och se framemot, varför? Varför inte, och då julen äntligen är över då så kommer de kännas mycket bättre, och nästa år ska jag nog bestämt bestämma mig för att jag ska åka utomlands på julen, hoppa allt va julstämmning och julafton heter och bara njuta av livet, för som de är nu så är de inte mycket njuta, utan allt bara flyter ihop och veckorna går äckligt fort helt enkelt.. De var ju nyss oktober, var de inte? och nyss januari.. Kan någon förstå vad fort dehär året har gått, och de var ungefär just vid den här tidpunkten för ungefär ett år sen och två veckor som jag flyttade, vilket betyder att om en månad cirkus så har jag bott här i ett år, vilket är helt sjukt, var tog de här året vägen egentligen? Jag har skrattat och gråtit och mått förjävligt och jävligt bra helt enkelt och hur de än är med allt så var 2010 ett jäkligt konstigt och annorlunda år, jäkligt dåligt men ändå på nått konstigt sätt väldigt bra oxå, och jag hoppas att nästa år blir mindre konstigt, men lite jäkligt men ändå så himla toppenbra de bara går, om de nu är möjligt, för hur de än är så vill man ju inte att de ska jävlas, men samtidigt så har ingen de perfekta livet och de är alltid något som jävlas, vare sig man vill eller inte. De jag ska försöka med nästa år är iaf att försöka att inte shoppa lika mycket och försöka göra något vettigt, och när jag har skrivit på mina papper nu på en fast anställning så kan jag andas ut lite grann, men för att nå toppen så behövs de mer och för att vara bäst, så krävs de att man försöker jobba arslet av sig och ibland är de så himla svårt, och samtidigt som man gör de så vill man inte se ut som att man är femtio innan man är trettio och man bara önskar att man själv är lycklig och att man har jäkligt kul och att livet ler åt en och att man njuter för fulla muggar och att man inser hur de är man verkligen vill att livet ska vara mot en.. Jag fyllde 28 i år, men de finns inget i hela världen som säger mig än hur jag vill leva mitt liv, och när jag själv känner mig som 23 så känner jag att jag inte alls har någon som helst brådska med livet och vill faktiskt bara försöka och njuta och komma underfund med hur de var man ville att de skulle vara de här livet, och när jag var 18 så ville jag ha två barn och allt de där när jag var 25.. 25 var ju som sagt några år sedan och de har väl egentligen inte hänt så himla mycket sen dess, men än att jag insåg att barn var inte något som jag behövde ha när jag var 25 för att jag kände mig alldeles för ung och såklart att jag var singel då oxå men de är ju ett annat kapitel, men jag känner mig fortfarande för ung för allt dedär, och de finns faktiskt så mycket saker jag vill göra först, så jag undrar hur de är meningen egentligen att man ska hinna med allt? Och en annan ska jag tänkte på häromdagen, hur ska man orka jobba tills man är 65? Jag känner mig trött nu.. Och sen var de visst någon som sa att man skulle ha barn oxå, och då undrar jag hur ska man orka de oxå? Men de är ett senare bekymmer, just nu känner jag bara att om jag lyckas överleva 2010 så är jag faktiskt nöjd, för de kommande veckorna känns som ett fullspäckat schema som kräver ungefär 42 timmar på dygnet, ivlket är i princip helt omöjligt, så nästa steg blir då, när kan jag sätta mig ner och njuta och bara ta de lugnt för en liten sekund och inse att livet visst ibland springer förbi en på ett sätt som jag inte trodde de skulle göra, och att saker ibland blir lite annorlunda helt enkelt..
Nej nu har fingrarna dansat färdigt på tangenterna, och då jag egentligen bara öste ur mig en massa som inte har något sammanhang och jag förmodligen stulit några minuter av någon stackare som läser allt detta för att komma fram till denna mening att allt jag mena med detta var egentligen inte nått speciellt utan bara de att ibland springer tiden iväg, de blir inte alltid som man tänkt sig och att 2010 var de absolut märkligaste året på länge och att jag nu ska gå och njuta av en god natts sömn och för att åter imorn bege mig till mitt jobb och jobba på att bli lite bättre och sedan uppfinna en tidsmaskin för att senare kunna återuppleva allt man gjort.. Men de är något som jag tar SEN helt enkelt, för just nu har jag inte tid..
Mia.
There´s a place i go, when im alone, to be anything i want to be, to be anyone i want to be..
Dream Catch Me - Newton Faulker
För övrigt så tycker jag verkligen att vecka ett känns som en bra vecka och se framemot, varför? Varför inte, och då julen äntligen är över då så kommer de kännas mycket bättre, och nästa år ska jag nog bestämt bestämma mig för att jag ska åka utomlands på julen, hoppa allt va julstämmning och julafton heter och bara njuta av livet, för som de är nu så är de inte mycket njuta, utan allt bara flyter ihop och veckorna går äckligt fort helt enkelt.. De var ju nyss oktober, var de inte? och nyss januari.. Kan någon förstå vad fort dehär året har gått, och de var ungefär just vid den här tidpunkten för ungefär ett år sen och två veckor som jag flyttade, vilket betyder att om en månad cirkus så har jag bott här i ett år, vilket är helt sjukt, var tog de här året vägen egentligen? Jag har skrattat och gråtit och mått förjävligt och jävligt bra helt enkelt och hur de än är med allt så var 2010 ett jäkligt konstigt och annorlunda år, jäkligt dåligt men ändå på nått konstigt sätt väldigt bra oxå, och jag hoppas att nästa år blir mindre konstigt, men lite jäkligt men ändå så himla toppenbra de bara går, om de nu är möjligt, för hur de än är så vill man ju inte att de ska jävlas, men samtidigt så har ingen de perfekta livet och de är alltid något som jävlas, vare sig man vill eller inte. De jag ska försöka med nästa år är iaf att försöka att inte shoppa lika mycket och försöka göra något vettigt, och när jag har skrivit på mina papper nu på en fast anställning så kan jag andas ut lite grann, men för att nå toppen så behövs de mer och för att vara bäst, så krävs de att man försöker jobba arslet av sig och ibland är de så himla svårt, och samtidigt som man gör de så vill man inte se ut som att man är femtio innan man är trettio och man bara önskar att man själv är lycklig och att man har jäkligt kul och att livet ler åt en och att man njuter för fulla muggar och att man inser hur de är man verkligen vill att livet ska vara mot en.. Jag fyllde 28 i år, men de finns inget i hela världen som säger mig än hur jag vill leva mitt liv, och när jag själv känner mig som 23 så känner jag att jag inte alls har någon som helst brådska med livet och vill faktiskt bara försöka och njuta och komma underfund med hur de var man ville att de skulle vara de här livet, och när jag var 18 så ville jag ha två barn och allt de där när jag var 25.. 25 var ju som sagt några år sedan och de har väl egentligen inte hänt så himla mycket sen dess, men än att jag insåg att barn var inte något som jag behövde ha när jag var 25 för att jag kände mig alldeles för ung och såklart att jag var singel då oxå men de är ju ett annat kapitel, men jag känner mig fortfarande för ung för allt dedär, och de finns faktiskt så mycket saker jag vill göra först, så jag undrar hur de är meningen egentligen att man ska hinna med allt? Och en annan ska jag tänkte på häromdagen, hur ska man orka jobba tills man är 65? Jag känner mig trött nu.. Och sen var de visst någon som sa att man skulle ha barn oxå, och då undrar jag hur ska man orka de oxå? Men de är ett senare bekymmer, just nu känner jag bara att om jag lyckas överleva 2010 så är jag faktiskt nöjd, för de kommande veckorna känns som ett fullspäckat schema som kräver ungefär 42 timmar på dygnet, ivlket är i princip helt omöjligt, så nästa steg blir då, när kan jag sätta mig ner och njuta och bara ta de lugnt för en liten sekund och inse att livet visst ibland springer förbi en på ett sätt som jag inte trodde de skulle göra, och att saker ibland blir lite annorlunda helt enkelt..
Nej nu har fingrarna dansat färdigt på tangenterna, och då jag egentligen bara öste ur mig en massa som inte har något sammanhang och jag förmodligen stulit några minuter av någon stackare som läser allt detta för att komma fram till denna mening att allt jag mena med detta var egentligen inte nått speciellt utan bara de att ibland springer tiden iväg, de blir inte alltid som man tänkt sig och att 2010 var de absolut märkligaste året på länge och att jag nu ska gå och njuta av en god natts sömn och för att åter imorn bege mig till mitt jobb och jobba på att bli lite bättre och sedan uppfinna en tidsmaskin för att senare kunna återuppleva allt man gjort.. Men de är något som jag tar SEN helt enkelt, för just nu har jag inte tid..
Mia.
There´s a place i go, when im alone, to be anything i want to be, to be anyone i want to be..
Dream Catch Me - Newton Faulker
Kommentarer
Trackback
