Mias last night

Just nu skiter jag fullständigt vem som läser och inte läser.. På riktigt..

Jag orkar inte mer jag ger upp!! Varför kunde inte bara jag få någon slags harmoni över mitt liv? För en sekund bara få ha lite lugn och ro? Jag vet att jag just nu får skylla mig helt själv över situationen jag själv satt mig i.. Någonting som jag inte alls hade tänkt och planerat.. Efter ca ett och ett halvt års tids krångel med allt möjligt, så började jag för första gången på länge att reda ut allt som har hänt och bestämt mig för engångsskull över saker och ting, och börjat tagit tag i mitt liv och få någon rätsida på allt och försöka börja må bra och försöka få lite lugn och ro i mitt liv.. Men just nu blev de bara kaos och strul och jag vet inte varför egentligen, men jag satte mig själv någonstans där jag inte vill vara.. någonstans mitt emellan och de känns som om hur man än gör så blir de fel, och ja jag erkänner att de mesta till 99 procent är mitt eget fel och ibland så vet jag inte hur jag ska rätta till allting igen, om de någonsin går.. Just nu har jag för tillfälle förlorat en mycket bra vän, som oxå är mitt eget fel, jag sårade två människor och de är mitt eget fel, två människor som jag tycker om mycket.. Vad jag ska säga om de, jag kan bara säga en sak och de är FÖRLÅT. Kan bara säga att de inte var meningen, men de hjälper inte just nu.. Jag ger upp, jag tar semester från mitt liv, för andra gången på ett år och bara önskar att jag kunde flytta komma härifrån, bara packa och dra.. Jag vill inte ha något mer krångel och jag vill bara vara mig själv igen och jag vill absolut inte såra andra människor, men jag vet de har jag gjort och jag kan inte göra något ogjort.. Även om jag skulle vilja att allt var som vnaligt, men jag vet att de inte är de..

Jag blir så utmattad av allt och mitt liv känns som en enda stor dimma, och jag ville inte ha de så här, jag hade hoppats på att jag skulle må bra.. Att allt bara skulle vara bra..

Erkänner att jag trodde jag bara kunde glömma och gå vidare att allt var enklast så, de var de jag trodde, men jag vet man kan inte bara glömma och gå vidare man måste bearbeta saker och ting, men jag är så lessen över att jag gång på gång verkar såra någon annan.. Bästa sättet just nu vore att bara umgås med mig själv gå till jobbet och bara vara.. men de funkar inte så heller, för livet måste fortsätta, och man kan inte bara fly alla problem..

Den person som känner mig vet att man kan säga saker för att lägga de på mitt samvete, som oxå vet att mitt samvete är hemskt, för jag har nog de största samvetet någonsin av alla jag känner, och jag kan inte me mitt samvete, jag vet att jag önskar ibland att jag inte hade de bara för att köra på, men de går inte för samvetet är min bästa och sämsta sida, och jag vet att de går och spela på de, och jag vet att folk kan göra de för att jag ska ha de där dåliga samvetet bara för att jag själv ska må dåligt.. En fruktansvärt dålig egenskap, men även min bästa, för hur de än är så kan jag aldrig ljuga och jag kan inte säga saker som jag inte menar för att mitt samvete kommer och äter upp mig inifrån och ut då..

Är så less på att bara skriva att allt är skit här och att jag mår jättedåligt, men de får bli så ett tag framöver, för någongång så kommer de att bli kanonbra, SEN.. De jag mest skulle vilja ibland är att bara skrika SNÄLLA LÅT MIG BARA VARA EN SVÄNG.. Men de går inte heller för jag är tydligen skitzofren som gör mig själv illa på de här viset, att ibland inte tänka efter före..

Jag var helt ärligt dödstrött igår och jag måste gått in i någon slags koma och allt bara försvann.. allt bara suddades ut, jag önskar verkligen att jag inte behövde gå till jobbet imorn, att jag bara kunde ringa och säga att jag är sjuk och bara ligga hemma i sängen och gråta, men de funkar inte så heller, för jag lär ta mitt ansvar och göra min plikt och gå dit, för jobbet ska inte bli lidande för att allt runt om kring är för mycket för mitt lilla huvud och för mycket för att orka med, jag vet att den är nära den där känslomässiga väggen, och jag vet att om jag inte passar mig lite så kommer jag gå in i den, och de kommer ta lång tid innan jag kommer ut igen, och jag vet redan att allt som har hänt kommer ta lång tid innan jag kommer över och att allt läker igen..

De är dags och öppna nästa kapitel i historien om mitt liv, men jag är livrädd som vad som finns i nästa kapitel..

Lessen för att sårat er, jag kan inte göra något åt de just nu, och en dag så hoppas jag ni förstår att de inte var meningen och jag mena inget illa överhuvudtaget.. Även om de kanske inte känns så just nu..

Mia.