Mias last night

Yes, jag försov mig idag oxå, alltid lika bra start på dagen och en underbar start på veckan.. inte.. Fjärde gången på en vecka, tror bestämt jag behöver ledigt från mig själv en stund, och såg att de säljer sista minuten för 1500 kronor, och om jag bara hade de pengarna skulle jag lätt köpa en biljett och åka iväg, men jag får nog vackert stanna hemma helt enkelt.. Tyvärr..

Ska hoppa in i duschen och se om jag kan bli mer människa, plantera min paprika i min nya balkongkruka och komma ikapp de tjugo minuter som jag ligger efter idag.. få se hur de går..

Imorn då blir de en bättre dag va?

Mia.

Har varit och sett Sex and the City 2 på bio nyss, mycket rolig och självklart en massa tårar som vanligt, men jag tror att de är omständigheterna i filmen som gör sig påmind på min verklighet, så hade ja sett den hemma så hade jag gråtit massor, riktigt ordentligt, tror de är egentligen precis vad jag skulle behöva.. Hur som helst så var de mycket skönt och gå på bio och glömma verkligheten för en sväng och inte tänka alls.. De har hänt så ofantligt mycket fast ändå ingenting på sån kort tid, försov mig tre gånger förra veckan och då ska tilläggas att jag gick och la mig i tid, nästan så jag blir rädd för att gå och sova, mycket annat som känner att jag inte känner mig trygg i min egen vardag.. att de är för mycket för mig och jag behövde komma in i filmens värd och vara någon annan stans, och de märks jag behöver verkligen komma bort från min vardag en hel del, och bara slappna av utan att känna massa hela tiden..

Är så svårt och förklara för någon annan vad som försigår i mitt huvud, och jag vet knappt själv, och jag blir rädd, rädd och orolig över massa saker och känner mig hopplös, som att allt är mitt fel, precis den känslan jag haft förr, vilket jag inte vill ha, dåligt samvete och alldeles för mycket, måste försöka lära mig och stänga av och bara bry mig om mig själv en sväng, att inte alltid försöka få alla andra att må bra.. De håller inte i längden, och jag tror jag har gått in i någon slags känslomässig vägg, där jag varken vet ut eller in, och skulle bara vilja stänga av allt.. Stänga av för en sväng.. Så mycket i huvudet och ett visst samtal med min vän i Glada Huddik gjorde mig lugn i kroppen och skönt och höra hennes åsikt.. Fruktansvärt glad att jag har mina underbara vänner, som verkligen finns där för mig när jag behöver dem, så bra..

För en sväng så känner jag ibland att jag orkar inte mer jag ger upp, jag ger bort mitt liv till någon annan som behöver de bättre, jag är till salu, får se om ni kan göra något bättre med de, för ibland känner jag mig så himla misslyckad över allt och jag bara önskar att inget hade hänt, att allt var som för ett år sedan, att jag bara kunde spola tillbaka tiden, då alla var nöjda och glada oavsett vad jag gjorde.. Jag vet de är inte så hemskt som de kanske låter, men min blogg=här får jag skriva vad jag vill och få ut de jag vill, och just nu spelar de ingen roll om de låter helt bedrövligt över allt som händer, men låt de vara så för en sväng, snälla låt mig bara få vara mig för en sväng och ge mig lite mer energi över de här, för hur de än är vad som än händer så har jag alltid ett leende på läpparna och säger att de löser sig, hej ja lever iaf och försöker att tänka positivt, men vad händer när jag tänker att de här händer inte de här är inte sant..? Snälla ge mig lite energi och orka med att fortsätta med ett leende på läpparna säga, de löser sig allt kommer bli bra.. För energin är lite borta, och känner att snart även hur de än är så orkar ja snart inte le och säga de löser sig, för någonstans så vet jag inte alls hur de här slutar.. De är inte så illa som de låter, men snälla kan jag få andas ett djupt andetag..

Känns extremt långt till september just nu och önska att jag kunde ha en vecka semester nu och bara komma bort, för de är mycket överallt, de är någonting hela tiden, sa tidigare till en person idag att jag blir så matt.. Jag vet snart inte vad jag ska göra med allt. En liten lugn stund över saker och ting.. En sekund..

Och SEN då? Vad kommer härnäst? Men inser att den där boken är inte långt ifrån om allt, om jag har en titel? Absolut..

Vill helt ärligt bara sätta mig ner en sväng och gråta ut, och få ut allt, men något hindrar mig och jag vet de är mig själv som gör de.. Men när allt är lugnt och fridfullt med alla känslor och allt på jobbet, då vet jag att jag kommer en vacker dag oavsett om de regnar bara bryta ihop en sväng, och då kommer jag förstå allt och tillåta mig själv att bara bryta ihop och gå vidare, för efter regn kommer solsken, var de inte så? Gränsen är så nära, men jag vet att jag inte kommer och tillåta mig själv något förns kroppen säger ifrån och faller ihop till fosterställning och bara gråter..

Jag är helt ärlig rädd för att gå och sova och önskar att jag inte var hemma.. Jag har blivit helt koko i huvudet över allt och ja..

Förlåt för allt jag gjort, förlåt för allt jag någonsin sagt och förlåt för att jag sårat andra, förlåt för att jag inte alltid vetat bättre, förlåt för att jag får folk och må dåligt, förlåt för allt..

Mia.

Jag tappade för en stund verkligen allt.. Men nya tag så blir de här bra ska ni se.. Alltså saker som händer mig är helt galet.. Som igår tillexempel, morgonen började med att jag försov mig en bit så blev fem minuter sen, så började dagen, sen fortsatte den i samma anda, en på jobbet tyckte att ja ska bli skyddsombud på jobbet, jag menar jag provar hur ont saker gör, så ingen annan behöver prova göra samma sak.. Iaf.. Först en försovning och sånt brukar ju inte vara bästa starten på dagen.. de flöt på men kändes som jag druckit i flera dagar när ja väl kom till jobbet, men dagen rullade på helt ok och när jag skulle fylla från frysrummet så anföll en älskavsförpackning mig med säkert tolv stycken förpackningar rakt på halspullsådern.. De gjorde ju sådär lagom ont och jag trodde för en sväng att ja slutade andas.. Senare på dagen när jag ska fylla mejeriet så tar jag en Arlabur som för övrigt är ju livsfarliga för tår och ska fylla på och inte bara en utan två gånger så slår ja upp bakhuvudet i hjärnbalken som går på den och tänker hjärnskakning de gör så ont så man blir helt yr, men tänker mer att de är min vanliga otur.. så inte nog med de utan innan jag går hem så tappar jag en creme fraiche förpackning snett på tån, och inte vilken tå som helst utan den onda så de gör så ont att ja knappt vet var ja ska ta vägen.. och inte nog med det idag när jag skulle platta håret så går jag till köket och sätter in tårna mellan plattorna vilket gör hysteriskt ont, och inte vilken fot som helst nej självklart den samma som jag redan har ont i.. så foten åker in i frysen för jag vill stilla brännsakdan och nu har jag en till öm tå och en blåsa och de här är bara ett och ett halvt dyng, ni förstår ju själv varför jag har en extra drulleförsäkring på mig utifall ja klantar mig, visserligen så tror jag inte att ja skulle kunna få ut några pengar, men jag har den för att ja inbillar mig att jag ska göra mig illa mindre om jag har en.. Vilket inte heller är sant men de låter väl jättebra? Så jag kan konstatera att älgskavet ville ta livet av mig och att Arlaburarna inte alls gillar mig, och plattången den vill mig nog illa efter att jag hittat på en som funkar bättre i vardagsrummskistan.. Så ja summa sumarum så är de nog jag som får skylla mig lite själv helt enkelt.. Så man får helt enkelt passa sig lite vad man gör i vardagen.. 

Lyssnar för övrigt på Amy Mcdonald.. Mycket bra.. men letar som vanligt efter en låt, I wish i had new you before.. men kan inte komma på om den heter så..

Jaja nu blir de andra saker som jag ska göra..

Ibland blir de som sagt inte riktigt som man tänkt sig..
Mia. 

Jag har egentligen inte alls tid och sitta här, men jag orkar inte stressa helt enkelt.. Elva ska jag var klar för att hämta upp en tjej som ska åka med upp till den där byn, för där tänker jag tillbringa större delen av dagen idag.. ska luncha och kackla lite skit med en av de bästa tjejerna.. Behöver jag helt enkelt..

Ja vet att jag skulle ha träffat karln idag eller imorn, men imorn tyckte jag passa bättre och då kunde han inte, så de var ju synd, men de jobbiga med och ses är att man börjar tänka efter så himla mycket över allt och tycker de är himla jobbigt.. Samtidigt som man blir glad över att se honom men väldigt lessen över att de är som de är, för vi är ju trots allt sams och kan prata om saker och ja, jag saknar honom nå enormt stundvis.. Men de får helt enkelt bli en annan dag.. De är ju fortfarande sådär 200 dagar kvar av de här året, och jag planerar på och bli minst sjuttio så någonannan dag borde vi kunna boka in..

Förstår att vissa tänker att de inte alls är någon bra idé och delvis sant, men ändå när man levt med någon i tre och ett halvt år, så är de svårt och bara bryta helt med varann, speciellt om man fortfarande tycker om varandra väldigt mycket.. Och nu var de ju så att de var mitt liv, och där bestämmer ju jag själv helt och hållet vem jag vill träffa.. Vi får ta en fika då de passar båda helt enkelt.. Svårare än så var de inte..

Kanske tycker de är konstigt att jag inte verkar helt förstörd, men de är ja stundvis och undrar vad i helvete jag håller på med, men stundvis så förstår jag mitt val och förstår hur jag tänkte, även om mitt andra jag kommer hata mig själv för en lång bit framöver.. Men de får jag ta helt enkelt.. de kommer bli bra SEN.. De där ordet är verkligen märkligt, mycket bra men samtidigt att hata.. Men SEN..

Nej nu ska jag göra mig iordning för en lite tripp till byn som gud glömde..

Lyssnar högt på Hey Soul Sister med Train, mycket mycket bra!

Mia.

När slutade jag att bry mig om mig själv? I vilken tidpunkt missade jag att stanna upp och tänka och rå om mig själv? Jag kan helt ärligt inte säga när jag stannade upp och insåg att de var verkligen inte igår jag noppade ögonbrynen, måla naglarna raka benen inte sådär på rak arm.. Allt går i ett och jag vet inte i vilken tidpunkt jag slutade helt att bry mig om mig själv, inte bara måla naglar, utan stanna upp och tänka var är bäst för mig, vilket val är bäst för mig? När man kommit till en punkt då man verkar bry sig mer om hur andra har det och hur de mår, och inte alls tänker på sig själv, då kan man säga att man är väldigt omtänksam, men vart tog de där egot vägen? Var tog den där lilla rösten vägen som sa stopp? Att man inte orkar en sväng att man bara vill vara vad de än är.. Nu säger jag inte att jag bara gör allt för andras skull, men för mig är de viktigt att andra  mår bra oxå, och när andra mår bra, då mår jag oxå bra.. Har totalt släppt allt som har med lägenheten och göra, blommorna behöver vatten, golven behöver städas, de behöver tas reda på saker, men jag orkar verkligen inte och ja tycker de är så synd.. För jag trivs jättebra, men ja orkar inte just nu..

Jag vet att lägenheten kommer bli tokbra, så fort allt är klart och så fort jag orkar engagera mig i de där skivorna igen och ta tag i lite.. för jag är jättenöjd.. men just nu ingen som helst lust.. Folk säger man blir knäpp av att sova lite, men i snitt fem timmar om dygnet den senaste tiden så känns de som att de gör inget, har försökt öka på sömnen och har lyckats lite, men tror de gör att ja blir ännu tröttare.. Efter att i stort sett gråtit i nästan fyra månader totalt var och varannan dag av olika anledningar så finns inge mer tårar just nu jag är bara matt och väldigt lessen och tycker hela situationen är jobbig, men vem hade inte gjort de, jag försöker ta en dag i taget och jag tar mig igenom dem tack vare mina underbara vänner för att de finns där för mig och ställer upp och får mig och le.. Ni är GULD värda allihop!

Förstår att de kommer hända saker snart och ja de är väl bara förbereda sig för de värsta och hoppas på de bästa, vet att de här är inte klart än och de kommer ta ett tag.. Jag är säkert värsta syndabocken oxå.. Men jag tillåter mig vara de oxå även om jag inte vill, för de som tycker de har förmodligen inte ens orkat engagera sig i hur ja känner och hur jag tycker och tänker, och ja då fick de vara så helt enkelt.. För jag orkar inte helt enkelt.. De är sjukt jobbigt och få en annan människa och må dåligt, men hur tror ni då jag själv tycker? Skit samma..

När man inte ens kommer ihåg va man gjorde för fem minuter sen då är de dags för att sova, när man är så trött när man kommer hem från jobbet att man går en våning till när man egentligen skulle ha stannat, när man beställer alldeles för lite frukt och när man egentligen har världens bästa jobb bara tycker att imorn så blir de nog bättre, eller? Men i oktober då är de väl bra? Vet inte va ja ville komma med de.. Men en sak är säker, september och semester känns jättelångt borta, och under tiden hjälper jag till lite med målning och ser de som ett jättebra tillfälle till terapi, samtidigt som jag lär mig spackla och andra konstiga saker.. Idag lärde jag mig tillexempel vad igelkott heter på latin, med hjälp av baksidan av en yoghurt när jag står och packar upp i mejeri, är de inte fantastiskt att man faktiskt i stort sett lär sig något nytt varje dag? Och att jag inser mer och mer att ja vill inte ha en balkong, jag vill ha ett hus med en trädgård och därför tar jag beslutet om att någon dag denna vecka så ska jag försöka ägna mig till att göra rabarbermarmelad, känns inte de som en toppenidé?
 
Skulle vilja lägga upp en bild från i helgen men behöver tillstånd av frökens mamma först om de är ok med henne.. så tar de en annan dag, en bild som verkligen får mig och känna lycka.. :)

Tjejen, ja vet att du alltid vill väl, så du behöver inte bry dig i det, och du är rak och ärlig, en mycket positiv egenskap! Gillar <3

Mia.

Theres a place I go, when Im alone, to be anything i want, to be anyone I wanna be, but it is us I see, and I can not belive im fallin ,thats where im going where are you going? Hold it close wont let this go, dream catch me..

Newton Faulker - Dream Catch Me

Mitt hjärta bultar lite extra hårt just nu, en släng av ångest for över mig som en vind, och de är just va de är pga att jag är hemma efter en jättetrevlig helg uppe i glada huddik, bara fått vara, shoppat lite och inte tänka på något alls här hemma.. Men just nu när ja är hemma så kom en sväng av ångest och jag insåg att imorn är de tillbaka till verkligeheten som gäller... Vilket jag skulle vilja ha semester från allt bara för en liten sväng..pytteliten sväng.. glömma allt för en stund och bara vara mig själv, utan en massa måsten.. De är de jag önskar just nu..

Haft en superbra helg helt enkelt, och de var välbehövligt, välbehövligt, och ja ser Henne som en ängel som frågade mig om jag ville komma upp i helgen, för att jag tror de var en räddare i nöden helt enkelt! Så glad att träffa henne och familj, och bara fått tagit de lugnt, hon fråga igår när vi gick på stan att va är de Mia du är så tyst.. För första gången på länge så hade jag faktiskt inte något och säga, utan funderade mest och ja ibland så ser man sig själv göra saker som man absolut inte vill, men i detta fall så står jag nog brevid mig själv och chockad över att jag faktiskt är så skadad eller förstörd att jag för första gången på länge inte har något alls att säga, att de där som jag ser, de är inte jag.. Jag är inte den personen som inte har något och säga, och har jag inte något och säga så säger jag något helt betydelselöst, men jag är inte tyst.. Jag är skadad och förstörd de kan jag erkänna och jag vet att de här kommer ta lång tid, sa påvägen hem till tjejen som följde med, att ja ska nog aldrig ha en pojkvän igen.. Visst de är väl kanske sånt man säger när de tagit slut, men för första gången så vet jag att skulle de vara så att jag kommer fastna i ett förhålllande så kommer de ta lång tid, och då ska jag verkligen se till så att allt är rätt, checka av på checklistan över saker som jag vet inte fungerat förr.. och ja vet kanske dumt, men de kommer ta tid.. För hur de än är så vill man inte bara slänga sitt hjärta i backen fler gånger än nödvändigt och sedan sopa upp spillrorna, och ändå känna att när man väl sopat upp allt, så saknas de iaf några bitar.. Att man är lessen och förstörd, inte känner igen sig själv och önskar man visst hur man är..

Ja ja vet ni kanske bara tycker jag gnäller men ja drar ju massa bra slutsatser av allt här, och i slutändan så har man ju ändp lärt sig något och skulle inte allt hända va de än är, så skulle man ju inte vara den personen man är idag, även om jag just nu inte vet vem de är, men en dag SEN så kommer jag veta, och då kommer de kännas självklart över hur de är, och att man förstår lite mer då än va man gör nu..  Nej vänta, nu förstod ja nog inte själv vad jag skrev ens..

Alla har olika sätt att bearbeta saker och ting som händer, ingen är den andra lik, men ja försöker på bästa sätt göra så som jag tror är de bästa för mig själv, även om ja inte alltid är sams med mig själv över alla val jag gör, och tvivlar ibland, så vet jag på något sätt lite hur jag fungerar, och försöker rätta mig efter de.. Svårt, ja kanske, men behövligt? Ja absolut..

Imorn är de besiktning av bilen som gäller kl sju, så egentligen behöver jag som vanligt sova, men finns så mycket andra saker som är viktigare.. eller hur var de nu då? och efter en mycket bra helg, men en av de bästa tjejer som finns, som alltid är ärlig och rak som säger saker för mitt eget bästa, och ibland hjälper mig en hel del på traven med saker och ting, sånt som jag själv kanske inte förstår själv jämt så känns de som välbehövligt och att jag måste fundera på saker och ting över hur de är innan ja ens kan försöka sova.. För hur de än är så är de alltid positivt och höra andras åsikter och synpunkter över va de tycker så att man kan få lite perspektiv på saker och ting.. även om man kanske inte får höra de man vill, så får man se en annan vinkel av saker och ting..

Ska jag vara ärlig så förstår jag nog inte ens hälften av de jag skrivit, och vet inte ens om de är vettigt, men ja tror att ja bara behöver få ur mig massa ord, för att ja själv ska förstå..

Tack för alla tips och råd, även om jag kanske inte använder de, så är de skönt och höra någon annans åsikt, oavsett..

Sanningen smärtar ibland, men ibland är de inte lätt att vara stor heller..

Mia.

It's a long road when you face the world alone, no one reaches out a hand for you to hold, you can find love if you search within yourself and the emptiness you felt will disappear..

And then a hero comes along with the strength to carry on, and you cast your fears aside and you know you can survive, so when you feel like hope is gone look inside you and be strong, and you'll finally see the truth that a hero lies in you.. 

Mariah Carey - Hero

Lyssnar på Aldrig Nöjd, med en artist som jag inte kommer på vad hon heter just nu.. En dag i taget var de ja.. Var hos en vän och hjäpte till och måla idag, lite terapiarbete, och ja är en j*vel på och måla eller hur var de nu då..? På vägen hem fick jag en smått släng av panik och lite smått gråt som kom, fick en sån obehaglig känsla i kroppen som återigen har börjat komma efter att ha blivit påmind om de igen, vilket gör att jag tittar mig över axeln alltför ofta.. ja vet att de inte är någon där, men jag känner ändå oron och ångesten, inget jag vill uppleva någonsin igen!! Tar de en annan dag.. Har blivit en smått aning paranoid, egentligen ingen aning vad de ordet betyder, men ja de är väl så de ska beskrivas som bäst, så fort de låter något och blir orolig nervös och skulle helst bara vilja ringa någon och be den komma hit, vem som helst, men ja har ju två hjärnhalvor som inte samarbetar ibland, och jag vet ju att jag har fel, de är inte någon där, inte i trappuppgången inte bakom dörren, under sängen, på balkongen eller någon som väntar på andra sidan dörren eller står vid bilen, de finns inte någon där, men känslan är skräck.. Svårt att förklara.. Kanke ska börja me den där boken egentligen..

Denna vecka har minst sagt varit omtumlande den oxå, och ja ser framemot att försvinna över helgen till Glada Huddik, de ska bli så himla skönt, att bara kunna tänka på något annat hela helgen, och bara vara mig själv, inte säker längre på vad jag själv är eller hur jag är.. Saknar en viss betydlig del i mitt liv, och ja vet inte riktigt än hur man står på egna ben.. Inte för att ja vet om ja vill stå själv heller.. Men bästa alternativet just nu ja ja vet de.. men ibland är de jobbigt som bara den, och de är då jag har mina stöttande vänner som finns där jämt, NI är GULD VÄRDA allihop!! <3

Fick veta en sak häromdagen som gjorde mig lite smått irriterad, och jag vet att de inte är sant, för då skulle han valt en annan person, helt övertygad, men hur kommer de sig att folk tycker de är så himla roligt att sprida saker om andra, speciellt saker som inte är sanna? Har ni inget bättre för er, eller mår ni så himla dåligt över er själva så att ni måste prata om saker om personer som redan mår dåligt? Blir ert liv betydligt mycket trevligare då? Låt mig och alla mina vänner och herrn vara, och ska ni prata så prata om något som är sant ist! Som att vi inte är tillsammans för att de just nu inte funkar och att vi båda mår skit över de och att de kommer ta en himla lång tid att kunna gå vidare, att varken han eller jag inte har fattat nått av vad som händer, men att de är bäst just nu, så prata om de, och om ni tycker att de gör er bättre över att vi mår dåligt, och även om jag inte visar de alla gånger så mår jag skit, och är egentligen trasig och förstörd, har ingen som helst brådska med något, jag har mina vänner som jag tycker om så himla mycket, och jag vet exakt vilka ni är, och de vet ni med, ja skulle kunna skriva massa andra saker just nu oxå men jag tänker låta bli.. De jag vill säga är att vill ni prata ja men så gör de då, tycker ni om att få folk som mår dåligt att må ännu sämre tycker jag helt enkelt jättesynd om er, och hoppas att ert liv snart blir bättre. Ja är inte bitter inte arg, bara allmänt lessen och de här suger, men ibland kan inte livet vara roligt heller med en massa rosa moln överallt, de måste få vara dåligt för att man ska veta att de är bra när de är de, även om jag känner att just nu är de lite mycket som hänt på engång, tror de börjar komma ikapp.. Och min vän har helt rätt, de kommer komma en vecka då jag sover tre dagar i stäck för att kroppen säger ifrån att den inte orkar mer och bara behöver sova, för sömn är en stor bristvara och jag tycker de är hemskt att gå och lägga sig ensam, sängen är så himla stor och tom, och tro de eller ej, så även om man umgås med folk i stort sett konstant så kan man ibland ändå känna sig enormt ensam.. Ordet singel är så himla stort, de betyder så himla mycket, och jag känner mig inte som de än..

Innan jag ens ska sätta mig ner i en situation igen och vara där, så kommer de ta oändligt lång tid, och jag har ingen brådska alls.. Just nu vill jag bara ta en dag i taget och bara försöka andas, och komma en bit framåt även om de står stil och man undrar varför ibland så får man ändå tänka på allt annat och komma ihåg varför..

Jaha.. Just nu blev de väldigt väldigt jobbigt och allt känns så konstigt.. skulle behöva någon som gav mig en stor kram och sa att allt blir bra.. men tror att ja måste bege mig till sängen och försöka få lite sömn iaf..

Men sen då..

Mia.

Är så fruktansvärt allergisk och förkyld just nu, inte alls roligt.. Försökte få något på apoteket igår som utvidgar luftrören men hon tyckte jag behövde gå till doktorn.. hmm förmodligen så har hon rätt, då de ibland blir yrsel och ingen luft som kommer in, men vet ni de går över.. snart hoppas jag.. Men ja vet ju orsaken till de oxå så de är ju iaf bra de.. Fick andra tabletter igår av en vän, så ja ska nog ta och prova dem idag får se om de hjälper bättre..

Idag är jag ledig och på posten fick jag brev av mamma, en makeuprådgivning på Bodyshop, som hon tänkte jag kanske hade mer nytta av än henne, så de tackar vi för och ska absolut försöka utnyttja de erbjudande.. ska bara hitta på ett bodyshop här i blge.. men annars vet jag de har ett i falun.. ut och göra stan blir de helt enkelt.. jag hittar ju inte här så bra så, men de är väl så när man är ny i stan, eller ja nu har ja ju bott här i någon månad, och jag måste säga att lägenheten är toppen, trivs som fisken i vattnet, de är hemma..

Kanske låter som om ja är mer positiv just nu, men ja orkar inte skriva om de där just nu, då de hände massa saker igår oxå, som ja tycker är jättejobbigt och jag undrar hur lång tid allt de här kommer ta..

Ur högtalaren ljuder Ines med Once in a lifetime från melodifestivalen 99 och gamla minnen gör sig påmind, de var då man trodde man ägde världen och man var bäst, man var sjutton år och man trodde att livet var bäst just då och man var odödlig.. Visserligen så med lite kärleksbekymmer då oxå, men de var den bästa tiden just då, sen blev man 18 och tyckte likadant, just nu när man är 27 så känner jag bara att ska livet verkligen vara såhär krångligt och komplicerat, borde de inte vara mer harmoni nu när man är äldre? kanske har missförstått allt.. men ja tror fortfarande att 2010 kommer bli ett jättebra år, de kommer bara ta lite tid helt enkelt med saker och ting, och jag har ingen som helst brådska med någonting.. Jag tänker ta en dag i taget och se vad som händer, men sagt de förr, att mitt liv är ganska händelserikt och man vet aldrig hur dagen kommer sluta, och visserligen så är de inte alltid i positiv bemärkelse men de händer ju något iaf, nästan konstant känns de som nu.. Idag hade jag kunnat sova hela dagen ända till imorn då sömn har varit en bristvara den senaste tiden.. Min vän hon tyckte jag skulle skriva en självbiografi över allt som händer i mitt liv, men jag fick inte skriva för snabbt för den skulle ju sluta med så levde de lyckliga i alla sina dagar.. Känns ganska avlägset just nu, men vem vet.. sen kanske.. tack tjejen! <3

Nej nu ska ja ta och bege mig in i duschen göra dagen och så får vi se hur den slutar helt enkelt, de här kan bli hur som helst..

Mia.

Jag kan inte ens handla.. vänder mig om hela tiden för ja tror de är nått som inte stämmer.. kollar noga alla parkeringar när jag går upp, och nej de är inte dig jag är rädd för, de är traumatiska minnen från mitt första x som gör sig påmind..

När ja står på affären, så inser jag att de är ingen ide att försöka engagera sig till att handla något viktigt, toapapper och cigg de enda som ja kommer på, självklart så hamnar de en heldel till i korgen, men de mesta helt oväsentligt.. Ska försöka göra någon mat så jag har något på jobbet och äta till lunch då jag inte alls har någon som helst matlust överhuvudtaget..

Jag har inte alls glömt dig, aldrig! bara så du vet..

Känns konstigt tugnt och jobbigt..

Mia.

Sitter med en stor hög cdskivor runt mig.. terapiarbete.. jag har haft ångest hela dagen idag och för en stund sen så kom gråten.. Jag förstår egentligen ingenting.. Ja känner som jag verkligen har gjort något fel, men när allt de där hände i torsdags, var de som om att allt var helt glasklart.. men idag så känns de som om ja inte alls vet någonting, vill verkligen bara må bra, bara vara lycklig, utan att de händer massa saker hela tiden, att bara kunna vara MIG SJÄLV och inte undra varje dag hur den här dagen kommer se ut när den väl är slut även om man vaknar som en solstråle så är de inte alls säkert att dagen håller i sig, oftast så händer de massa saker i en människas liv i en livslängd, men i mitt känns de som om allt som jag går igenom är som på film, ni vet sånt som händer andra men inte mig.. Mycket är såklart väldigt bra som händer, men ja skulle vekrligen vilja ha semester från mig själv, från allt och bara försvinna ett tag, flytta ta allt och bara dra.. Men jag vet att inget löser sig när man flyr från problem.. Inget gör de.. ingenting.. Har så mycket som jag bara skulle vilja lätta från mitt hjärta här, och egentligen så spelar de egentligen inte någon som helst roll om jag gör de.. inte nått.. Men när man sitter på golvet med dvdspelaren som spelar alla möjliga olika cdskivor och tårarna bara rinner, att inte ens kunna orka titta på på FBsidan utan att ångesten kommer, veta om de är rätt eller fel.. Känns som om ja bara ska bli mer ledsen om ja ser allt som händer, och ja vet själv att när ja inte alls har någon som helst matlust längre och att hyperventileringen börjar komma tillbaka igen, då vet ja att då är de inte alls bra.. Känna att tshirten sitter alldeles för tajt över bröstet för att man ska få luft och att hjärtat stannar ibland..

Fick jordens finaste bukett med blommor av den människa jag älskar mest på denna jord som står på mitt bord och just nu känns de bara som om världen rasar och ja faktiskt inte alls orkar mer, kan inte allt bara bli bra? En liten stund? Jag har inte sovit ordentligt på flera veckor och ja misstänker att hur positiv man än försöker vara så måste de någongång slå ifrån, säga stopp och man bryter ihop.. Usch förlåt jättenere inlägg, men samtidigt som jag sitter och skakar och tårarna rinner så blir de så, jag måste få skriva ur mig massa saker.. och även om jag inte ville någon illa från början så har ja lyckats verkligen och jag ger upp, jag överlämnar mitt liv till någon annans händer ett tag, tackar mina vänner som jag kan ringa dygnet runt utan att behöva må dåligt över att kl är mitt i natten, att de alltid finns där för mig, oavsett vem de än är.. När man vet att man kan komma med en väska och fråga får jag bo här en stund, och de släpper in en gör en kopp the och säger självklart, hur länge du vill, de är vänner de, och mest av allt så tackar jag Rebecka och Andreas för de, för att de hjälpt mig så himla mycket med allt, och alltid finns där oavsett va de än är.. Ibland behöver man en hjälpande hand..

Borde ta mig i kragen och klä på mig annat en pyjamas och gå och handla, men sitter fastklistrad på golvet.. Men väldigt glad att ja faktiskt reagerar som jag gör, och att de är helt ok och bryta ihop.. När man väljer att inte vara med den människa man älskar mest på denna jord för att de inte fungerar av olika anledningar och man funderar hela tiden om man gör rätt val, för en gång i tiden så var de den människa som jag skulle göra allt de där man ska göra med sin pojkvän med, men nu är de inte så längre och sanningen smärtar ibland, men de funkar ju helt enkelt inte, och av vilken anledning spelar egentligen inte någon roll, när de enda man egentligen vill är att båda ska må bra.. Har inte varit själv någon dag sen de hände i stort sett, inte förstått inte fått landa, tagit åt mig en massa jobb för att slippa tänka, slippa fundera på va de är man gör, men när man är ledig och sätter sig ner och funderar de är då de kommer så jag tänker sitta här på golvet, gå igenom mina cdskivor, önska mig en massa saker och bara gråta, för hur de än är så har ja accepterat att de är helt ok att vara lessen, att de är helt ok och inte vilja göra någonting överhuvud taget och bara vara..

Mia.

Jag säger bara en sak, Fy Fan..

Nu tänker ja försöka njuta så gott de går av helgen.. de där får ja ta en annan gång, för nu orkar ja inte alls..

Dags och skruva ihop ikea..

Fy Fan, lågt..

Mia

Idag har verkligen inte varit någon bra dag alls, förutom några små detaljer men för övrigt, en riktig skitdag.. Började med att jag försov mig, dock inte så konstigt med tanke på hur lite jag har sovit den sista tiden och med tanke på att de var sjättedagen som ja jobbade i rad.. man kan lätt bli lite extra trött.. Hur som helst sju skulle jag åka, kvart i gick jag upp insåg att duscha är nog inte direkt de jag har tid med, men en sväng i spegeln och jag insåg att ja i stort sett såg ut som Alice Cooper förutom sminket dock.. så de var bara glatt och hoppa in i duschen, efter att gjort allt som ja ska göra, dock hann ju aldrig håret torka ordentligt, så plattningen resultera ju i ett mindre bra resultat, så de blev halvlockigt till jobbet idag, kunde inte hjälpas.. Och när ja väl är där så är de mycket mer folk än va de ska, grejer som borde komma kom inte då de är allmänt rörigt på jobbet av vissa anledningar, så sluta med att jag fick bredda den youghurten vi hade med flera ansikten, inte så bra, men va ska man göra? Vid tio någongång ska ja gå ut med en arlamjölkbur på kajen och flytta runt lite, visa sig att den gled över kanten och helt plötsligt tappa jag greppet och tappar den, så den välter, i reaktion flyttar jag på kroppen, men glömmer totalt bort var jag har mina fötter, så den kommer rakt på vänstra stortå, och de gjorde så sjukt ont så jag faktiskt trodde jag skulle svimma.. halta mig lite fint fram till omklädningsrummet, av med raggsocka(de är fortfarande inte sommar ute) och strumpa, inser att de kommer blod från tre ställen, jag är ganska blodkänslig så de gör inte saken nå bättre.. hoppa fint till första hjälpen lådan och fick plåstra om mig, vilket har resulterat i att jag haltat hela dagen, de gör ont som F*N Med toppen på detta, så slutade en lugn dag med en smått kaotisk eftermiddag, och tokstressigt, ingen fika på eftermiddagen de hanns inte med, ja ja vet man kanske är bortskämd, men vem vill jobba när man inte får betalt för de? Träffade på två mindre glada kunder, över ja kommer inte ens ihåg vad, och ja.. dagen har ju inte varit den bästa på länge om man säger så.. Sen gör de verkligen inte saken bättre att allt känns som en dimma, och ja vet varken ut eller in.. Ja har inte sovit ordentligt på en vecka, ja vet knappt va jag heter. Nu när jag var hos världens bästa tjej på kvällen så berätta hon en jättepositiv nyhet som inte är klart än, men kan bli så, och istället för att vara helt överlycklig för hennes skull, för de är jag verkligen, så kommer jag helt av mig.. Imorse när hon berätta i bilen att ja men kommer du ikväll, jag har till och med bakat, så slår de mig inte ens då, när jag vet att ja ska dit, att tjejen fyller år.. Inte ens när vi sitter och pratar om de, hemskt.. Ja kan inte prata, jag kan inte tänka klart. och allt är en enda stor röra, som ja inte ens vet var ja ska börja för att ta tag i de.. Ni vet när de är så stökigt att man inte ens vet var man ska börja städa.. ungefär så fast tusen gånger värre.. Veckan som varit har verkligen varit hemsk, jobbig och väldigt suddig.. Ja försöker hela tiden göra de bästa av situationen, men de är inte de lättaste.. Men någonstans så inser jag att ja kanske borde stanna upp för en sekund och fundera över va de är som händer, för de förstår jag inte..

Skulle bara vilja ha semester en sväng.. bara vara med mig själv.. och bara vara, ligga på en strand, läsa en bok och inte bry mig i nått annat än mig själv, men ja vet de funkar inte riktgit så.. så bara jobba på..

Läste en blogg om några påståenden som jag kan intyga inte är sant, och om de skulle vara så så skulle du vara den första som fick veta oavsett.. Ja orkar inte me något överhuvudtaget, och ja är inte klar med de här än.. Om du förstår, för ja vet att du läser.. Oroa dig inte.. händerna på täcket jag lovar!.. (om de nu är rätt formulering..)

Hur som helst så har jag världens bästa vänner, allihopa och jag tackar er, nu är guld värda, och ja mår så bra med er, de är ni som just nu får mig och se lite ljus i tunneln, och se lite hopp i om att allt någonsin kommer att bli bra.. sen.. himla bra ord de där sen...

Sovmorgon vankas imorn en sävng och som jag ska ta vara på den sovmorgonen.. Hoppas bara att man kan få sig en blund inatt oxå.. För just nu orkar ja inte mer.. De här tar knäcken på mig, och ja vill bara att allt ska vara bra..

Fick lite dåligt samvete över att ja skrivit att vissa skvallrar vidare, men hörrni gör så de är helt ok, för de finns egentligen inge mer och säga än att ja mår sjukt dåligt, och jag har världens bästa vänner som finns där för mig.. De kan jag leva länge på att ni kan prata om varsegod! :)

Nej tror faktiskt att sängen kallar.. eller om ja ska ta ett ryck och betala räkningar, då en väldigt efterlängtad lön kommer på FREDAG! Så Ikea lördag känns som att ja faktiskt kan ta bort mitt shoppingförbud för en sväng..

Sova..? De får vi se..

Mia.

Borde verkligen gå och lägga mig och sova.. men ja kan inte och vill inte, fast ja vet att ja måste eller ja ja behöver verkligen all sömn jag kan få just nu om ja någongång ska få tillbaka färgen i ansiktet, inte ha svarta ringar runt hela ögonen och likblek i ansiktet, med en aningen rödare läppar än normalt, för att skenet bedrar.. Vill inte känna såhär och vill inte må såhär.. och ja vill inte se ut som ett spöke när jag själv tittar mig i spegeln..

Mia.

Skulle behöva skriva en rad eller två.. och igår hade jag hur mycket som helst att skriva, men idag känns de inte riktigt ok, nackdelen med att ha en blogg som sina vänner läser är att de läser de som står och de tolkar de som de vill, och även om folk inte alls säger att de skvallrar så vet jag att ibland läser fel personer min blogg (inte min närmsta vänner) och skvallrar en hel del vidare, vilket inte känns ok, men ok skulle jag skriva något i vikt av värde och som jag inte vill att andra ska veta får ja ju iofs skylla mig helt och hållet själv..

De senaste dagarna har rent ut sagt varit ett helvete, och sömnen den finns ingenstans.. ja har knatat på och jobbat och gjort de jag ska, men de ligger där hela tiden, ligger i huvudet och gror, och en hel del funderingar och några tårar här och där och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare, och ta en dag i taget, just nu handlar de nog om en timme i taget och fundera lite och tänka.. Sova är ingen ide att fundera över, sängen står till viss del obäddad och orörd.. Försöker tänka på annat och se framåt, men de känns som man står still på ett och samma ställe, de senaste dygnen är suddiga och allt är bara suddigt och ja ja vet inte va ja ska skriva helt enkelt..

Idag är en dag som jag ägnar åt mig själv, och ja ja vet inte om ja gillar de.. men de måste ske helt enkelt..

Tänk att ibland kan man känna sig så förstörd och hopplös och alldeles likblek, men någonstans så måste man tänka lite positivt och att de blir bättre.. men just nu vet ja inte om jag vill att de ska bli bättre, just nu vill jag nog må såhär ett bra tag framöver.. och har en känsla av att så kommer de bli..

Sa de inte efter regn kommer solsken?..Men de är svårt, de är jobbigt, de är fruktansvärt och hemskt..

The med alldeles för lite socker i..

Solen lyser fortfarande och de betyder att sommaren närmar sig, men jag vet inte var värmen tog vägen.. måste tänka på annat en sväng.. måste vila hjärnan från allt som jag tycker är jobbigt och svårt..

Ikea på lördag med världens bästa tjejer, iaf några av dem.. ska bli trevligt och i shoppingväg så kommer en ny möbel, eller en ja.. möbel.. så då ska de sväras lite över skruvar, möjligtvis ett eller två glas vin, glömma verkligheten ett tag för just nu vill ja inte vara mig själv och jag vill inte vara med just nu..

Nej jag kopplar in Guitar Hero en sväng och tänker på annat, kan vara bra för hjärnan..

Förlåt mig..

Mia.

Ledig idag.. Fick höra att de hade snöat en massa, jag som trodde när jag vaknade att de hade regnat, men icke.. 4maj och de snöar, är de inte helt otroligt? För två år sedan så var de 17 maj och de vräkte ner snö då oxå.. I byn som gud glömde så var de en halv dec på backen och de var lite riskabelt och köra bil med sommardäck.. Är de inte nu de ska vara påväg och bli sommar? Vad hände med den globala uppvärmningen? Mig gör de inget om de skulle bli lite varmare? Eller räknades de med att de skulle komma mer snö oxå då? I maj..? Nej tacka vet jag när jag blir pensionär, då ska ja bo utomlands under vintern i nått varmt land, dricka paraplydrinkar och återväna till sverige på sommaren, percis som flyttfåglarna.. De skulle vara nått de.. Faktiskt när de gäller planer, den enda ja egentligen har, vilket säkert kommer ändras om sådär hmm får se när går ja i pension om 37 år ungefär.. De är ju långt dit så de hinner väl ändras, och så blir man väl en sån där fattig pensionär som inte har råd med något, men äh de problemet har vi då, för då har ja förmodligen redan vunnit sådär en miljon på min lottorad, som faktiskt måste vara den bästa lottoraden någonsin, 6 gånger har jag vunnit i år, tänk om de håller i sig, kan ni tänka er..?? :)

Har tappat lite ork och energi till att göra vissa saker här hemma, och orkar inte engagera mig speciellt mycket alls, ser mig själv i spegeln och är i stort sett likblek i ansiktet och svarta ringar runt hela ögonen, tror min livssituation tär mycket på min kropp, tyvärr, så snart ser ja väl ut som 50 ist för snart 30.. Men ibland i livet blir de så och man står fast på vissa situationer och kommer ingenstans.. Jag erkänner att ja mår apa helt enkelt.. men va ska jag göra just nu då? De är ju som de är, och ja är helt övertygad om att de löser sig, Sen..

Hade en hel lång rad med onödigt vetande och skriva, men tappa allt just nu då de står helt still.. Var väl som vanligt inge viktigt och de får komma sen, vet att ja varit jävligt dålig på att uppdatera, men ja har inte haft ork till att skriva en vettig rad helt enkelt..

Ibland vore allt så himla mycket enklare om man inte hade varit schitzofren, och hade två hjärnhalvor som bråkade helt enkelt.. om man bara kunde var ett av sig själv en gång och inte argumentera hit och dit och bli allmänt jobbigt i huvudet, då ja varken vet ut eller in om något.. Ja skulle helt enkelt vilja ha semester ifrån mig själv en vecka, skulle kännas mycket bättre.. men de är svårt och komma ifrån sig själv, då man måste dras me sig själv typ jämt..

Chefen slutade förra fredagen, vilket känns konstigt tråkigt och i stort sett väldigt lessamt.. Han hjälpte mig otroligt mycket och enbart tack vare honom som jag just nu jobbar på den bästa arbestplats som man kan göra.. TACK! Hoppas att allt går väl för honom i sthlm och nya jobbet passar honom, och att allt går bra när den lille kommer :) All lycka! Så nu går vi och väntar på en ny chef, vilket jag tror kommer dröja ett tag, men de visar sig helt enkelt, och vilken person de kommer vara, hur kommer han/hon vara? Fast nästintill övertygad över att de kommer vara en han, för skulle de funka med ytterligare en tjej på arbetet haha :) De skulle de säkert.. men till 98 procent så är vi tjejer bara, så de skulle vara skönt och jämna ut de till 97 procent..

Var något annat jag skulle ta upp oxå men de är som bortblåst så jag antar att jag får nöja mig med de här just nu..

Dags och göra sig iordning för om en timme ska ja träffa två tjejer från jobbet, ser ja framemot..

Mia.

En helg kan vara så lång, men ändå så himla kort.. känns som man inte gjort annat än bilåkande.. men hunnit med en hel del ändå.. Så imorn är de off till work som gäller igen, kommer kännas konstigt utan chefen, men de får bli som de blir.. Nu blir de VILA i form av en stor kopp the och lite Guitar Hero tror ja..

Tack för i helgen!

Mia.