En enkelriktad konversation..
Nu har jag haft en och samma låt i hjärnan i två och en halv veckas tid, så nu blir de och spotifya så jag får bort den.. I need a hero.. Men ja vet ju att de kommer från Idol då Minnah sjöng den så är väl därför jag gått och nynnat på den, jobbigt dock när man bara kommer ihåg en rad från texten.. Men nu kanske den går bort..
Imorn då SKA jag gå till jobbet helt enkelt, de är så himla stressande och vara hemma när man inte är sjuk, utan de "bara" är ögonen som krånglar.. Är fortfarande lite orolig över att de är B.S men mina vänner säger att de inte är någon fara, men nu gör de ju faktiskt ont när jag hostar oxå, men de är väl ingen fara antar jag, de är väl bara en massa massa tillfälligheter..
Visst är de drygt när man känner att man har massor som man borde göra, men har absolut inte nån som helst lust till nått av de..
Och för övrigt så kan de inte sluta skriva en massa om politik i tidningarna, valet är över, de är klart.. Men de är väl bara jag som är intresserad av att läsa om annat misstänker jag..
Ska försöka iaf och ta tag i dagen och försöka göra nått me den, igår så deckade jag i soffan innan kl var nio, visst mycket skönt, men ja hade ju sovit sådär en tolv timmar dygnet innan oxå typ, men jag tror de är mörkret som spelar en ett spratt, då man tror att kl är massa mer än va den egentligen är, men de är himla skönt att vakna och känna sig utvilad, de gjorde jag även imorse, då jag gick upp för frukostsällskap och sen gick jag och sov igen, de skulle jag inte gjort, för när jag vakna igen så var jag helt utslagen kändes de som så.. Men och andra sidan, va ska jag göra från kl sju på morgonen? :)
Skulle vilja klä in balkongen med massa fuskgransgrenar och någon ljusslinga så de blir fint, men de känns som att de kan var lite tidigt för de faktiskt..
Att skriva här blir ibland som att ha en konversation med sig själv, vilket inte alls är meningen utan de ska ju vara massa funderingar över saker och ting och sånt, men jag antar att jag för tillfället inte har så mycket funderingar utan bara är och allt flyter på helt enkelt, eller så behåller jag de för mig själv så de inte ska komma till fel personer så kan de ju oxå vara, när man vet vilka vänner man har oh vilka som inte är de..
Träffade en gammal vän på stan när jag och min kära vän var på väg till kupolen och de var iaf trevligt och träffa henne och vi började prata om den där byn som gud glömde, och hon är nog där lite oftare än mig, men var oxå så himla less på de, och sa precis som jag att de var skönt och bo här, och så skönt och slippa allt, här kan man bara vara sig själv! Utan konstigheter helt enkelt, och de är faktiskt så att här är man sig själv, man får vara sig själv och man behöver inte höra en massa skit, varken om sig själv eller någon annan, och de är så skönt faktiskt.. Ibland förstår inte jag hur andra människor kan tycka att de är så skönt att gotta sig i andra? Varför måste man vara så himla "ond"? Och de vore ju så himla grymt om mina bästaste vänner kunde flytta hit oxå, men jag vet ju att de bara är ett önsketänkande och förmodligen aldrig kommer och hända, men men.. Jag har iaf kommit på att jag älskar att bo i stan och jag vill förmodligen inte flytta härifrån på ett bra tag och av någon anledning så känner jag mig mycket lyckligare av att bo här än där, och de är klart de är många olika faktorer som spelar in på de, men vem vill inte bara vara, bara vara sig själv helt enkelt? Utan att orka bry sig om andras misslyckande? Inte jag, och jag är nog mer den person som börjar gråta av lycka när jag ser någon annan som blir j**kligt glad och lycklig, och inte den som gottar sig i andras ondo.. Men de är klart, de är ju bara jag..
Mia.
Imorn då SKA jag gå till jobbet helt enkelt, de är så himla stressande och vara hemma när man inte är sjuk, utan de "bara" är ögonen som krånglar.. Är fortfarande lite orolig över att de är B.S men mina vänner säger att de inte är någon fara, men nu gör de ju faktiskt ont när jag hostar oxå, men de är väl ingen fara antar jag, de är väl bara en massa massa tillfälligheter..
Visst är de drygt när man känner att man har massor som man borde göra, men har absolut inte nån som helst lust till nått av de..
Och för övrigt så kan de inte sluta skriva en massa om politik i tidningarna, valet är över, de är klart.. Men de är väl bara jag som är intresserad av att läsa om annat misstänker jag..
Ska försöka iaf och ta tag i dagen och försöka göra nått me den, igår så deckade jag i soffan innan kl var nio, visst mycket skönt, men ja hade ju sovit sådär en tolv timmar dygnet innan oxå typ, men jag tror de är mörkret som spelar en ett spratt, då man tror att kl är massa mer än va den egentligen är, men de är himla skönt att vakna och känna sig utvilad, de gjorde jag även imorse, då jag gick upp för frukostsällskap och sen gick jag och sov igen, de skulle jag inte gjort, för när jag vakna igen så var jag helt utslagen kändes de som så.. Men och andra sidan, va ska jag göra från kl sju på morgonen? :)
Skulle vilja klä in balkongen med massa fuskgransgrenar och någon ljusslinga så de blir fint, men de känns som att de kan var lite tidigt för de faktiskt..
Att skriva här blir ibland som att ha en konversation med sig själv, vilket inte alls är meningen utan de ska ju vara massa funderingar över saker och ting och sånt, men jag antar att jag för tillfället inte har så mycket funderingar utan bara är och allt flyter på helt enkelt, eller så behåller jag de för mig själv så de inte ska komma till fel personer så kan de ju oxå vara, när man vet vilka vänner man har oh vilka som inte är de..
Träffade en gammal vän på stan när jag och min kära vän var på väg till kupolen och de var iaf trevligt och träffa henne och vi började prata om den där byn som gud glömde, och hon är nog där lite oftare än mig, men var oxå så himla less på de, och sa precis som jag att de var skönt och bo här, och så skönt och slippa allt, här kan man bara vara sig själv! Utan konstigheter helt enkelt, och de är faktiskt så att här är man sig själv, man får vara sig själv och man behöver inte höra en massa skit, varken om sig själv eller någon annan, och de är så skönt faktiskt.. Ibland förstår inte jag hur andra människor kan tycka att de är så skönt att gotta sig i andra? Varför måste man vara så himla "ond"? Och de vore ju så himla grymt om mina bästaste vänner kunde flytta hit oxå, men jag vet ju att de bara är ett önsketänkande och förmodligen aldrig kommer och hända, men men.. Jag har iaf kommit på att jag älskar att bo i stan och jag vill förmodligen inte flytta härifrån på ett bra tag och av någon anledning så känner jag mig mycket lyckligare av att bo här än där, och de är klart de är många olika faktorer som spelar in på de, men vem vill inte bara vara, bara vara sig själv helt enkelt? Utan att orka bry sig om andras misslyckande? Inte jag, och jag är nog mer den person som börjar gråta av lycka när jag ser någon annan som blir j**kligt glad och lycklig, och inte den som gottar sig i andras ondo.. Men de är klart, de är ju bara jag..
Mia.
Kommentarer
Trackback
