Mias last night

Ibland känner man sig rätt tröstlös när de gäller vissa saker, nu menar jag inget speciellt, utan man bara känner en känsla av hopplöshet, att allt inte spelar någon roll, men just då just den sekunden som man känner de så ringer telefonen, de knackar på dörren eller man får ett brev, och helt plötsligt släpper man allt och bara ler, man ler för att man har så himla underbara och omtänksamma vänner och man är glad för att man har de man har, inser att även om de känns hopplöst ibland så vet man att de är bara en känsla, och de går över, de känns bedrövligt ibland, men de vänder, och då när man står där och ler och inser hur bra man har de egentligen, så inser man att allt de där dåliga är för att när man har de bra ska känna hur bra man har de.. Att allt som händer oftast har en mening med saker och ting och att de inte blir som de blir bara för att, utan för att de var meningen så.. Ja är inte nöjd med alla saker jag har gjort i mitt liv, och vissa saker kanske man skulle vilja ändra på, men de är ju faktiskt inte så mycket och göra åt i efterhand, då är de ju som de är och man inser att allt inte alltid kan bli på de bästa sättet, men i slutändan när man får tänka, reflektera över saker så inser man att va är de jag skulle vilja ändra på i just den situationen som man är missnöjd med? För ändrar man på just en liten mening eller en liten grej som man säger eller inte säger, så skulle man inte komma fram till samma ruta som man står på just nu, utan då skulle allt se annorlunda ut.. Och när jag just för stunden idag, och just nu känner mig väldigt lycklig och glad, så vet jag att om jag hade gjort annorlunda val i mitt förflutna så kanske jag inte alls hade haft samma lykliga känsla nu, som jag har.. Så alltså borde man vara nöjd med den situationen som man har och bara inse att allt inte alls blir som man tänkt sig ibland, men samtidigt, då hade man inte stått där man gör idag heller..

Som exempel har jag ett lysande exempel på att saker ibland är på rätt ställe vid rätt tillfälle är när jag stod på mitt gamla jobb och var så uppenbart less på allt som hade med mig själv att göra, hela min situation i mitt liv, och en bekant kommer in, och jag frågar om de söker någon extrapersonal.. Om jag den dagen inte hade varit så himla less på mitt liv och min arbetssituation och allt i kring då hade jag nog fortfarande stått där idag och beklagat mig över alla fulla människor som var på jobbet och allt annat, och fortfarande jobbat kvällar och nätter och aldrig sett mina vänner, ist tog jag chansen vid rätt tillfälle till rätt person och fråga om jobb, och de ena ledde till de andra, och idag står jag där med ett jobb som jag trivs mycket bättre med, visst vissa dagar är ju inte guld och gröns askogar, men ändock.. Och mitt liv och hela min situation ser helt annorlunda ut, tänk om jag inte frågat den dagen, då hade allt som hänt sen dess sett helt annorlunda ut, och vem vet hur allt hade sett ut då, men nu är jag glad att jag den dagen frågade, och de hela gjorde så att mitt liv belv helt annorlunda och ser helt annorlunda ut idag och jag kan säga att om jag jämför nu med just den stunden, så är jag 100 gånger lyckligare, och ser nog helt annorlunda på saker och ting.. och jag är glad för att ibland blir en liten grej helt annat än va man tänkt sig, och de kan bli helvetet, men de kan oxå bli de absolut bästa som har hänt en själv..

Nog om moralpredikan, invänta bästaste arb.kollegan och vännen som jag inte skulle känna om jag inte sagt den där meningen den dagen, ut och gå en vända och sen se Idol och inse att alla mina vänner är de absolut bästa vänner som finns!

Mia.