positivt tänkande..
Sitter med datorn i knäet på balkongen och njuter av solen samtidigt som jag spelar lite underbar musik.. Vet inte om datorn tål solen, men de visar väl sig helt enkelt.. Idag känns som om de är en bättre dag och att de har sjunkit in lite, allt som har hänt.. De där rosa tabletterna som jag fick verkar ju uppenbarligen funka iaf, så de känns ju iaf toppen.. För jag har ju gått och haft så himla ont nu ett tag så de känns som om kroppen verkade slappna av lite iaf av dessa tabletter, så de tackar jag inte nej till .. Frågan är bara hur länge jag kan äta de och de är ok.. Men jag tar väl igenom mig med dessa två veckor först så får vi se sen helt enkelt..
De andra med karln ja.. jag vet faktiskt inte vad jag ska säga, då de känns som om han tar avstånd från allt jag gör, även fast jag vet att de inte är så.. Känns som om kommunikationen inte riktigt funkar, att vi säger en sak, men den andra uppfattar de som en helt annan grej.. Jag försöker iaf förklara att dehär är det bästa just nu, och så får vi se hur allt löser sig, för de kommer de göra, men man måste bara försöka tänka så mycket positivt som de bara går, annars gräver man ner sig, och de mår man defenitivt inte bra av.. Jag vet att de inte är de ultimata och inte de bästa förutsättningarna, men man får väl försöka göra de bästa av de då helt enkelt.. Om man inte försöker så kan de ju inte bli bra heller...
Det finns bra dagar och så finns de dåliga dagar, och även om inte de bra dagarna kanske överväger de dåliga så får man försöka tänka positivt att allt löser sig och att de hur de än blir kommer bli till de bästa i slutändan.. Jag måste iaf tänka så.. För jag kan inte gräva ner mig mer, jag har gråtit och gråtit över dehär så många gånger, att de inte finns några tårar kvar helt enkelt.. Och därför försöka att inse sina begränsningar, inse vad de är man håller på med och att man inte mår bra av de helt enkelt..
Skulle skria en annan sak tänkte jag, men de försvann helt enkelt, så de får bli en annan gång.. Ska sitta här ett tag till och sen ska jag gå över till Mallan och göra iordning en förhoppningsvis god sallad..
Var ute i spåret igår och idag har jag träningsvärk delux känns de som.. Men jag lyckades ta mig igenom en stadsrunda på nästan fem kilometer och vi sprang iaf 3,5-4 km så de känns ju som en bra början. Det är så himla mycket lättare om man är två som springer, så man kan pusha varandra..
Ja jag vet inte mer vad jag ska skriva.. Jag vet att allt kommer lösa sig, men de känns lite motigt och kanske lite hopplöst just nu, men de kommer bli toppen tillslut helt enkelt.. Helt övertygad!
Mia.
De andra med karln ja.. jag vet faktiskt inte vad jag ska säga, då de känns som om han tar avstånd från allt jag gör, även fast jag vet att de inte är så.. Känns som om kommunikationen inte riktigt funkar, att vi säger en sak, men den andra uppfattar de som en helt annan grej.. Jag försöker iaf förklara att dehär är det bästa just nu, och så får vi se hur allt löser sig, för de kommer de göra, men man måste bara försöka tänka så mycket positivt som de bara går, annars gräver man ner sig, och de mår man defenitivt inte bra av.. Jag vet att de inte är de ultimata och inte de bästa förutsättningarna, men man får väl försöka göra de bästa av de då helt enkelt.. Om man inte försöker så kan de ju inte bli bra heller...
Det finns bra dagar och så finns de dåliga dagar, och även om inte de bra dagarna kanske överväger de dåliga så får man försöka tänka positivt att allt löser sig och att de hur de än blir kommer bli till de bästa i slutändan.. Jag måste iaf tänka så.. För jag kan inte gräva ner mig mer, jag har gråtit och gråtit över dehär så många gånger, att de inte finns några tårar kvar helt enkelt.. Och därför försöka att inse sina begränsningar, inse vad de är man håller på med och att man inte mår bra av de helt enkelt..
Skulle skria en annan sak tänkte jag, men de försvann helt enkelt, så de får bli en annan gång.. Ska sitta här ett tag till och sen ska jag gå över till Mallan och göra iordning en förhoppningsvis god sallad..
Var ute i spåret igår och idag har jag träningsvärk delux känns de som.. Men jag lyckades ta mig igenom en stadsrunda på nästan fem kilometer och vi sprang iaf 3,5-4 km så de känns ju som en bra början. Det är så himla mycket lättare om man är två som springer, så man kan pusha varandra..
Ja jag vet inte mer vad jag ska skriva.. Jag vet att allt kommer lösa sig, men de känns lite motigt och kanske lite hopplöst just nu, men de kommer bli toppen tillslut helt enkelt.. Helt övertygad!
Mia.
Kommentarer
Trackback
