Whole again..?

Har starka funderingar, verkligen jättestarka funderingar som jag vet kommer gå över, men just nu är de starka funderingar över om jag faktiskt inte skulle ta och bli lite vegetarian.. De är ju inte så att jag har något emot de köttet man äter eller så och tycker de är fel och slakta kossor och grisar, utan anser att de var väl deras tragiska syfte när de blev till.. Att bli en köttbit på min tallrik helt enkelt.. Men jag kommer på mig själv lite ibland när jag äter.. Jag gillar ju inte köttfärs i bakad form som typ hamburgare, köttbullar, och liknande, de funkar inte helt enkelt de vänder.. Köttfärs kan jag äta om den är väldigt fint hackad eller vad man ska säga, fint stekt då kanske, men jag kommer på mig själv, jag tycker ju faktiskt inte att de är speciellt gott.. Och lika när jag gör något med kyckling i eller bacon, så tycker jag alltid att de är för mycket av den "kött"delen, och för lite av de andra, för jag tycker ju faktiskt inte alltsom oftast att de är speciellt gott.. Men jag tycker inte de är äckligt heller, utan mer inser att ja måste äta de för att få i mig alla de där sakerna och proteinerna och allt de där för att funktionera så mycket som möjligt.. Men jag äter de ju oxå väldigt gärna, men då vill jag ju känna mig sugen på de.. Som i en sallad tycker jag oftast att man behöver ha i något, men de är ju för att den ska bli lite mer matig än bara en "vanlig" sallad.. Och när jag äter själv, så är ju favoriten att göra färska grönsaker med nudlar, och för att få i mig proteiner eller kolhydrater, eller vilken de nu var så tillsätter jag stekt strimmlat ägg, enbart för att jag vet att de är saker som kroppen behöver få i sig.. Jag skulle ju förmodligen inte klara av att vara vegetarian på heltid heller så därför känns de dumt och säga så.. Jag älskar ju mat, förutsatt att den är god och bra tillagad, att man med lite kryddor fast ändå så mycket så man kan framhäva alla smaker och verkligen säga att ja de är de här och de här i, då tycker jag att man som kock eller matlagare, har gjort de absolut bästa av saken. Enkla lyxiga rätter, som ändå är smakfulla... Så jag överger nog de där med vegetarian, men samtidigt om jag kunde laga de ordentligt och veta vilka vitaminer och sånt man skulle ha i sig, så skulle de nog bli grönsaker, pasta och nudlar för hela slanten, förrutom en och annan fiskskoppa och något ägg som får slinka i ändå.. Och när de kommer till sommaren, vem vill inte ha en grillad köttbit? Julen då, där skulle jag inte tycka de var lika kul om jag inte fick den där goda julskinkan som man sett framemot. Allt de andra på bordet, de kan vara men julskinkan, den vill jag ju inte vara utan.

Nog om mat..

Haft en jättejobbig dag idag.. känns som ovanligthetens skull, verkligen. Men ryggen, jag kallar de ryggen för de känns konstigt att skriva bäckene eller rumpan så de får bli ryggen, de står lixom för alltihop de där.. Hur som helst, de började extra mycket igårkväll när jag skulle gå och lägga mig och efter att ha haft ont en längre period igen nu så kom de tillbaka.. Och under omständigheterna så kanske de inte är alltför konstigt.. Och imorse så hade jag svårigheter att ta mig ur sängen, och när jag skulle klä på mig, de var ett mission kind of impossible.. De gick ju tillslut, men jag brukar inte ha så ont, och när jag skulle sätta på mig skorna var jag tvungen och sätta mig ner då jag inte kunde lyfta benet.. De låter väl kanske som ganska allvarligt, men jag är så himla glad att jag faktiskt fick på mig kläderna och kunde sätta mig i bilen imorse, för jag trodde de skulle vara omöjligt.. Så min långa dag, blev "bara" en timme extra ist för två.. Men jag fick ge mig helt enkelt och inse att jag inte fixade det, visserligen skulle jag ringt till jobbet och sagt att jag inte kunde komma, men de går inte just nu, eller ja de finns väl aldrig någon bra tidpunkt för de, och de är ingen som tackar en för att man gör de man gör på de sättet heller egentligen, man måste ju försöka ta hand om sig själv så gott de går, och i den mån de går. Så imorn blir de faktiskt att ringa till VC och boka en tid, för att se om jag kanske kan få en kortisonspruta eller några starkare tabletter.. För dehär de går inte och de håller inte i längden.. Evigt tjatande om denna rygg.. Men man känner sig inte hel, när man inte fungerar som man ska. Och just nu var de länge sedan jag inte kände av ryggen och insåg hur bra de är när de är bra. Lever väl i tron om att de ska gå över, men jag har hoppats på de i över fyra år nu, så jag är lite smått tveksam. Men hoppet är väl de sista som ska överge en va?


Nu blir det stekta gröna tomater.. Filmen alltså..


Mia.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0