Mias last night

Glömde nog en detalj..

Börja aldrig att fundera över livet, och hur de kommer se ut, de blir bara uppskruvat och snurrigt och tillslut när man kommit en bit in i funderandet så vet man varken ut eller in, spelar inte någon roll om man hade en fast grund och tänka på och stå fast vid från början, för när man väl har gett sig ut i de universumet så är de försent.. Speciellt när man väl börjat.. De är ungefär som att börja tänka på hur stort är univerum och var tar de slut, och var kommer sen? De är ett ämne som man kan älta och hålla på och disskutera med sig själv och andra hur länge som helst.. Samma sak som när de gäller livet, in och ut och vilket steg i vilken riktning man valde, blev de bra? Gjorde man de där man ville? Följde man magkänslan och hamna man där man skulle? Lika stor fråga som den ständiga som kommer upp är vad ska man äta till middag? Samma sak ett evigt frågande till sig själv, och hur blev de sen då? Jag är expert på att börja nysta i en tråd och fundera över saker och tillslut så kommer jag dit jag inte kommer längre, då jag behöver hjälp av någon annan att komma vidare, för jag inte vet varken ut eller in, de är då alla mina nära och kära kommer in i bilden och ger mig lite perspektiv på saker och ting, som mycket väl kan behövas ibland och ibland slår de slående rätt! och ibland blir de helt käpprätt åt fanders, för även om andra har tusen tips och råd och ge så är de tillslut bara en själv som kan veta de rätta svaret när de gäller vad som själv händer.. Svårt många gånger, och med en beslutsångest som heter duga så gör de oftast inte saken lättare.. Och även om man vet rätta svaret på frågan så är de inte alltid säkert att man gör så heller, för att de känns inte rätt för alla andra.. Snurrigt, ja visst.. Men är de inte så då de ska vara ibland? Hmm..

Grejen är nog den att jag har för mycket egentid över för mycket bilåkande till och från jobbet eller ja två mil, men ändå.. Jag funderar i ren allmänhet, jag vet ju ungefär hur jag hamna här, förrutom att tiden springer förbi en, men jag vet inte vad som händer härnäst. De har jag ingen aning om alls, och den känslan är jobbig.. Varför kan inte någon bara tala om att ungefär såhär kommer ditt liv se ut, så vore de ju mycket lättare för alla, om de var så för alla vill säga.. Så att man vet ungefär vilken bana man ska styra in sig på.. Att man får lite rådgivning innan.. Så kanske är ändå dags för de där besöket hos spådamen iaf, de som jag tänkt på länge nu, vore en bra grej, även om jag inte tror på de just nu så vore de intressant och höra va en sån dam tycker..

Hittade förresten en ask med lejontjära som jag gladeligen sitter och mummsar på och för övrigt så känns Melissa Horns skiva Säg ingenting till mig helt rätt och lyssna på just nu..

Tack och gonatt, och försöka följa mitt egna råd hädanefter, försök och inte fundera så himla mycket. De får mig bara att sätta mig i en bubbla och fundera över saker i livet, och Livet i sig..

Mia.