Mias last night

För övrigt så undrar jag hur jag hamna här.. Vem var de som bestämde hur livet skulle se ut? Varför händer de ibland saker som man inte själv vill, och vad är de för mening med vissa saker? Jag är 28 inne på mitt 29 e år och jag vet fortfarande inte va jag vill, va jag vill bli när jag är stor.. Jag har kommit fram till en sak och de är att jag inte vill ha barn alls, men de kan väl bero på att jag är inne i ett inte redo för skaffabarnstadie..  Visst nu överdriver jag såklart i det jag skriver, men jag känner inte för de helt enkelt, jag kan inte förstå att jag helt plötsligt haft körkort i tio år, de var ju nyss jag tog de, jag kommer ihåg när jag fick ett godkänt, jag minns delar av min uppkörning i detalj, varenda sak, och varenda ord, samtidigt som jag vet att jag hade blackout när jag tog de för att jag var så himla nervös, så sjukt nervös.. Jag är inte ett dugg redo för de där med barn, inte alls.. Och jag behöver inte alls ha ett minsta dugg brottom, jag tar fortfarande en dag i taget och förstår inte hur jag kunde bli 28, hur gick de ihop? Tycker att de senaste åtta åren har varit rätt krångliga och komplicerade, fast ändå lättsamt, men de har hänt så sjukt mycket, och allt känns som om de har gått i ett.. Och visst har de de, men jag förstår inte att hur mycket skit som än har hänt, så repar man sig någongång och reser sig upp och tar nya tag, precis som jag tycker ibland att allt är väldigt mycket och väldigt stressframkallande, titta bara på utvecklingen av de hur de har blivit med håret, att man inte inser riktigt när man är mitt uppe i det, och jag säger alltid, varje gång de är något att de löser sig och såklart ett leende på läpparna, för är de något man måste ha när man är mitt i all stress, eller allt jobbigt, så är de ett litet hopp av positivt tänkande som måste vandra i hjärnan, även om allt känns hopplöst precis just nu eller när de än är så måste man kunna veta att de finns ett litet ljus i tunneln där borta någonstans.. Jag har fått av min far att de löser sig alltid, på ett eller annat sätt, och jag vet att de har alltid gjort de och kommer alltid göra de, men ibland tar de lite längre tid och komma dit. Ibland vet man kanske inte ens vart de är man är påväg men man får försöka lyssna till sin magkänsla, som inte alltid är de lättaste heller..

Jag har fått varit med om en hel del tycker jag själv och jag har gjort en hel del, men jag är liksom inte nöjd, visst de kommer man väl aldrig vara, men jag vill fortfarande se hela världen, åka till alla de där länderna som man drömde om när man var mindre, se platserna som man har på sin lista i huvudet och jag vill leva livet fullt ut, uppleva saker och bara vara mig själv så gott de går, även om man inte alltid vet vem man själv är och man inte har listat ut de för fem öre ibland.. Men ändå försöka vara sig själv.

Men ibland så blir de lite svårare och se klart, och när man är påväg att stoppa ner thekulan i honingen och ta de ist för the till glaset, eller ha på tvål på tandborsten ist för tandkräm, och komma på sig själv att ja just byxer kan ju vara bra att ha när man ska åka till jobbet ist för långkallingar, ja då kanske de är dags att stanna upp och inse att man inte riktigt är stabil i sig själv och att man behöver tänka lite efter hur man själv mår.. Nu kan de ju vara så att alla de där incidenterna händer för att man är tankspridd helt enkelt eller för att man bara är virrig, visst kanske är samma ord, men ja ni fattar.. Men när man inte orkar göra allt de där man brukar utan att man måste tänka sig för innan man häller upp the så att de inte kommer på tallriken eller man har ett minne som är värre än en guldfisk, ja då måste man nog kanske bara stanna och andas ut.. För ibland går allt bara på autopilot och man egentligen inte alls vet va man håller på med.. Precis så känner jag just nu och ja vet egentligen inte varför jag skrev de här inlägget, men jag behövde nog bara rensa skallen lite för att få ut allt och för att kanske kanske få hopp om att de är någon annan därute som gör eller känner exakt likadant..

De kan inte bara vara jag..

Mia.