Men jag då..?
Skönt, fick en kommentar att de är fler som gör som jag med saker där de inte ska.. Tror de kallas Guldfiskminnesyndromet.. Vi döper de till GFMS helt enkelt..
Jag läser sådär två handfulla olika bloggar, beroende lite på och vilket humör jag är på och om jag kommer ihåg adressen om de skulle händelsevis komma fram till att den har raderas här i adressfältet.. Man vet aldrig.. Hur som helst så just nu är de väl någon som är positiv, men de mesta är lite nere och endel har blivit för stunden rent utav tråkiga och läsa.. Hur som helst ser jag ett mönster i den här deppigheten och kommer fram till att de måste vara den här årstiden som gör de.. Men så kommer jag åsökt in på mig själv, Jag då..? Hur himla positiv är min egna blogg kan man ju undra? Ja på en skala från ett tilll tio så är den nog inte så himla positiv den heller, och är den egentligen särskild rolig att läsa? Nej svaret måste nog vara nej, ja tror den var mer intressant förr.. Men de händer ju då och då om året att jag har skrivtorka helt enkelt.. Eller så är de så att allt känns likadant ut så de kanske inte är så roligt att läsa samma sak jämt.. Jag vet inte, men mitt liv kanske inte är så intressant och läsa längre. Vet faktiskt inte.. Men jag kommer bli mer positiv snart hoppas jag då allt kommer kännas mycket bättre, de är då min vision iaf, då stressen och allt de andra inte längre tar lika hårt på mig själv som de gör nu..
Hur som helst ville nog bara komma fram till men hur är jag själv.. Ja just nu himla tråkig och deppad tror jag de framstår som helt enkelt, men de är nog egentligen för att jag inte riktigt vet om jag är rätt i livet, jag känner mig helt enkelt inte i fas med mig själv just nu.. Men de kommer.. (hoppas jag :P )
Var till bästaste frisören idag och klippte av en rejäl bit då håret var så slitet, tänk va fem månader utan frisören kan göra, sen la hon i massa nya fräscha slingor då hon klippte bort nästan all färg jag hade i håret.. Konstigt och se sig själv i sin egna hårfärg, helt utan slingor eller annat.. Vilken färgen var kan jag inte ens beskriva, men vi skulle nog ha tagit en före och efterbild tror ja.. Men de får bli nästa gång.. Hur som helst så lyckades jag nästan att få tillbaka mitt hår som de en gång varit och de känns superskönt faktiskt för jag hade blivit rejält orolig om de inte hade hänt någon skillnad alls..
Är tillbaka på Lars Winnerbäck och Melissa Horn lyssnande just nu, vilket får mig att få lite lugn och ro i kroppen.. Är så konstigt mående i min kropp just nu, kan inte riktigt sätta fingret på va de är för nått, men de är något som får mig i obalans, men jag kommer väl få fram svaret tillslut när jag vet var de är jag ska börja leta..
Jag har börjat druckit the med honing i, ist för socker, och vet egentligen inte varför heller då jag inte har tyckt de varit någon hitt tidigare, men jag har väl förändras antar ja..
De som är mest jobbigt med sig själv ibland är att man inte vet vem man själv är, man vet inte vad man vill och man har ingen j**la aning va som händer i hjärnan, för att man inte hänger med.. De är underligt de där, för de är som att de är någon annan som bestämmer över sig själv ibland. Som om jag vore Schitzofren.. Vilket kanske inte är helt omöjligt heller, med tanke på vilka disskutioner som försekommer däruppe.. Men alla kanske har en liten ängel och djävul på axeln oxå, utan att jag vet de, och bara går och tror att de bara är jag.. Men de kan inte bara vara en själv som har likadant utan de måste vara andra där ute, för så olika kan väl inte en själv vara i jämförelse?
Var hos bästa fröken i Byn som gud glömde idag och satt och drack lite the och kackla lite och pratade om när jag bodde i insjön o hon i gamla lägenheten och senare när jag bodde i Byn och hon i huset mitt emot, som jag saknar den tiden ibland, de sommrarna och förfesterna och allt som vi satt och prata om och bara njöt av livet, just nu känns de som man är i någon mellanperiod. Eller som någon sa idag, jag kanske är i 30 års kris, och de kanske är de jag oxå ska kalla de? Då allt ser likadant ut och man vet varken ut eller in, vill jag bo i lägenhet eller hus? Vill jag gifta mig och skaffa barn, eller inte? Ska jag resa jorden runt, eller inte? Behöver jag de där va de nu är, eller inte? Och har jag gjort allt rätt eller inte? Hur i helskotta ska man kunna veta de? Sen undrara jag varför jag egentligen går och funderar på saker som de där när de ändå inte är något som är aktuellt just nu, men varför kan de inte bara få sluta snurra lite, för en stund?
Finns så himla mycket som jag skulle behöva skriva, finns så himla mycket som jag skulle behöva få ur mig, men jag kan inte göra de utan att de blir fel så får hålla de inom mig ist, för tror inte någon förstår hur jag menar med saker och ting, ibland önska jag bara att saker hade skett annorlunda att jag kunde sitta alla dagar med leendet på läpparna och vara stolt över allt jag gör, precis som jag varit förrut att få känna att man är sig själv att man tillfredställer sig själv med allt man gör att man känner sig stolt och att man ser att om farmor och mormor och farfar och morfar levt att de skulle titta på en med ett leende på läpparna och man känner sig nöjd över att man vet att de skulle varit de över saker man gör, precis som när man tog studenten eller när man gjorde något riktigt bra, tog körkort, fick sin första lön, sitt första jobb, att man kände att hela livet var med en och inga motgångar i världen fanns, att man bara var nöjd. Just nu kan jag inte säga att de är den känslan jag känner i kroppen, men de beror väl på att man inte är i fas med sig själv, att allt inte känns hundra i kroppen och då blir de så helt enkelt, men jag jobbar på de, jag försöker iaf och de är väl de viktigaste, och en dag kommer jag känna mig helt nöjd och glad med allt i livet, och då, då kommer de vara stolt över mig!
Mia.
Nu kan de vara försent att säga som de är..
Lars Winnerbäck och Melissa Horn - Som jag hade dig förrut
Jag läser sådär två handfulla olika bloggar, beroende lite på och vilket humör jag är på och om jag kommer ihåg adressen om de skulle händelsevis komma fram till att den har raderas här i adressfältet.. Man vet aldrig.. Hur som helst så just nu är de väl någon som är positiv, men de mesta är lite nere och endel har blivit för stunden rent utav tråkiga och läsa.. Hur som helst ser jag ett mönster i den här deppigheten och kommer fram till att de måste vara den här årstiden som gör de.. Men så kommer jag åsökt in på mig själv, Jag då..? Hur himla positiv är min egna blogg kan man ju undra? Ja på en skala från ett tilll tio så är den nog inte så himla positiv den heller, och är den egentligen särskild rolig att läsa? Nej svaret måste nog vara nej, ja tror den var mer intressant förr.. Men de händer ju då och då om året att jag har skrivtorka helt enkelt.. Eller så är de så att allt känns likadant ut så de kanske inte är så roligt att läsa samma sak jämt.. Jag vet inte, men mitt liv kanske inte är så intressant och läsa längre. Vet faktiskt inte.. Men jag kommer bli mer positiv snart hoppas jag då allt kommer kännas mycket bättre, de är då min vision iaf, då stressen och allt de andra inte längre tar lika hårt på mig själv som de gör nu..
Hur som helst ville nog bara komma fram till men hur är jag själv.. Ja just nu himla tråkig och deppad tror jag de framstår som helt enkelt, men de är nog egentligen för att jag inte riktigt vet om jag är rätt i livet, jag känner mig helt enkelt inte i fas med mig själv just nu.. Men de kommer.. (hoppas jag :P )
Var till bästaste frisören idag och klippte av en rejäl bit då håret var så slitet, tänk va fem månader utan frisören kan göra, sen la hon i massa nya fräscha slingor då hon klippte bort nästan all färg jag hade i håret.. Konstigt och se sig själv i sin egna hårfärg, helt utan slingor eller annat.. Vilken färgen var kan jag inte ens beskriva, men vi skulle nog ha tagit en före och efterbild tror ja.. Men de får bli nästa gång.. Hur som helst så lyckades jag nästan att få tillbaka mitt hår som de en gång varit och de känns superskönt faktiskt för jag hade blivit rejält orolig om de inte hade hänt någon skillnad alls..
Är tillbaka på Lars Winnerbäck och Melissa Horn lyssnande just nu, vilket får mig att få lite lugn och ro i kroppen.. Är så konstigt mående i min kropp just nu, kan inte riktigt sätta fingret på va de är för nått, men de är något som får mig i obalans, men jag kommer väl få fram svaret tillslut när jag vet var de är jag ska börja leta..
Jag har börjat druckit the med honing i, ist för socker, och vet egentligen inte varför heller då jag inte har tyckt de varit någon hitt tidigare, men jag har väl förändras antar ja..
De som är mest jobbigt med sig själv ibland är att man inte vet vem man själv är, man vet inte vad man vill och man har ingen j**la aning va som händer i hjärnan, för att man inte hänger med.. De är underligt de där, för de är som att de är någon annan som bestämmer över sig själv ibland. Som om jag vore Schitzofren.. Vilket kanske inte är helt omöjligt heller, med tanke på vilka disskutioner som försekommer däruppe.. Men alla kanske har en liten ängel och djävul på axeln oxå, utan att jag vet de, och bara går och tror att de bara är jag.. Men de kan inte bara vara en själv som har likadant utan de måste vara andra där ute, för så olika kan väl inte en själv vara i jämförelse?
Var hos bästa fröken i Byn som gud glömde idag och satt och drack lite the och kackla lite och pratade om när jag bodde i insjön o hon i gamla lägenheten och senare när jag bodde i Byn och hon i huset mitt emot, som jag saknar den tiden ibland, de sommrarna och förfesterna och allt som vi satt och prata om och bara njöt av livet, just nu känns de som man är i någon mellanperiod. Eller som någon sa idag, jag kanske är i 30 års kris, och de kanske är de jag oxå ska kalla de? Då allt ser likadant ut och man vet varken ut eller in, vill jag bo i lägenhet eller hus? Vill jag gifta mig och skaffa barn, eller inte? Ska jag resa jorden runt, eller inte? Behöver jag de där va de nu är, eller inte? Och har jag gjort allt rätt eller inte? Hur i helskotta ska man kunna veta de? Sen undrara jag varför jag egentligen går och funderar på saker som de där när de ändå inte är något som är aktuellt just nu, men varför kan de inte bara få sluta snurra lite, för en stund?
Finns så himla mycket som jag skulle behöva skriva, finns så himla mycket som jag skulle behöva få ur mig, men jag kan inte göra de utan att de blir fel så får hålla de inom mig ist, för tror inte någon förstår hur jag menar med saker och ting, ibland önska jag bara att saker hade skett annorlunda att jag kunde sitta alla dagar med leendet på läpparna och vara stolt över allt jag gör, precis som jag varit förrut att få känna att man är sig själv att man tillfredställer sig själv med allt man gör att man känner sig stolt och att man ser att om farmor och mormor och farfar och morfar levt att de skulle titta på en med ett leende på läpparna och man känner sig nöjd över att man vet att de skulle varit de över saker man gör, precis som när man tog studenten eller när man gjorde något riktigt bra, tog körkort, fick sin första lön, sitt första jobb, att man kände att hela livet var med en och inga motgångar i världen fanns, att man bara var nöjd. Just nu kan jag inte säga att de är den känslan jag känner i kroppen, men de beror väl på att man inte är i fas med sig själv, att allt inte känns hundra i kroppen och då blir de så helt enkelt, men jag jobbar på de, jag försöker iaf och de är väl de viktigaste, och en dag kommer jag känna mig helt nöjd och glad med allt i livet, och då, då kommer de vara stolt över mig!
Mia.
Nu kan de vara försent att säga som de är..
Lars Winnerbäck och Melissa Horn - Som jag hade dig förrut
Kommentarer
Trackback
