Mias last night

De känns som om allting är upp och ner, de känns som om jag inte orkar mer..

Just nu en väldigt klok textrad från Linda Bengtzings E de fel på mej?.. De är för mycket just nu helt enkelt, allting verkligen på engång, jag känner att all energi och att allt hopp bara har runnit av mig helt enkelt.. Inte så att jag gråter utan mer utmattad av alla situationer som händer i mitt liv just nu.. Vet faktiskt inte ens var jag ska börja så var de bra.. Svårt att dra ihop säcken och tala om från A till B.. Men jag får ju ge det ett försök då..

Först och främst kan jag tala om att livet hemma känns som de har gått upp och ner en längre tid, och onödigt bråk och tjafs och allmänt onödigt bara, och de tar så fruktansvärt på krafterna att veta att när man kommer hem så kan de vara så att de slutar så.. Inte nödvändigtvis, självklart inte varje dag och ibland inte på hela veckor, men de är så olika, känns som vi varit i den här situationen en gång förrut.. Minst. Och för att de inte skulle vara tillräckligt, så har jag en vän som inte vill att jag ska finnas i hans liv alls, visserligen har vi inte haft någon kontakt på så sätt, men ändock de känns tråkigt.. Och nej självklart är de inte bara de.. De kommer mera.. Lovar. I måndags så hände de en grej på jobbet oxå, vilket var helt otippat, men de slutade iaf med att en person fick säga upp sig, pga olika anledningar, och nu står vi där och saknar en viktig person, vi har sjukdomar på jobbet, och kort om folk i allmänhet och så händer de här.. Vilket jag inte alls vet hur jag ska hantera heller, och jag vet inte alls vad som är vad, igår kände jag mig helt tom och jag kände bara att jag orkar inte just nu... Allt de resulterar ju i att de blir ju såklart extra timmar, som i sig inte alls är dumt, men känns som anledningen är helt fel.. Jag tänker inte gå in på vad de handlar om men jag tycker de är så himla olyckligt helt enkelt. Så igår när jag kom hem efter att ha träffat denna person med Mallan och kom hem till någon dålig sorts stämmning och då bara kände jag att jag orkar inte en sekund mer, jag orkar inte med en motgång till, känner mig helt tom innuti och som om de lilla som finns kvar av mig själv, äts upp innifrån och jag är glad att jag orkar ta mig upp på morgonen och åka till jobbet, att ta mig igenom en arbetsdag, laga mat och diska och de vardagliga rutinerna som måste göras, men jag känner mig så slut i kroppen och känner mig så himla utmattad och jag bara skulle vilja ha semester, komma bort. Byta jobb, byta bostad, byta ort. Men jag vet, de kanske skulle hjälpa för stunden, men absolut inte i längden, men helt ärligt, Jag orkar inte mer. De räcker nu.

Mia.