Mias last night

Idag är det ledig dag, och jag är helt slut, för att gårdagskvällen var den jobbigaste på länge.. Har känt i en veckas tid att min rygg kommer börja spöka igen, vilket jag hade helt rätt i.. Igår när jag skulle sätta på mig skorna så helt plötsligt låste sig ryggen och jag kunde inte röra på ena benet.. Jag fick dock på mig skon tillslut med lite hjälp, och sen var det ryggläge i sängen som gällde, tills jag skulle ta av mig kläderna för att lägga mig.. Smärtan som kommer går inte att beskriva och den är inte av denna värld.. De gör så förj**la ont att tårarna bara rinner och rinner och de är en hysterisk smärta som kommer, vilket gjorde att jag inte kunde ställa mig upp utan fick sitta ner, och jag hade inte förmågan att ens klä av mig själv.. Tack och lov så fick jag hjälp med att göra denna syssla, men tänk om jag hade varit själv, de hade aldrig gått då jag knappt kunde sitta upp utan att armarna bara skakade.. Idag känns de betydligt mycket bättre, men jag är slut i höften och benet av smärtorna som kom igår och ögonlocken är svullna över alla tårar som kom igår, men jag är glad över att jag kunde ta mig upp ur sängen idag, att jag kan gå utan hysteriska smärtor och att de faktiskt är bättre idag.. Men de tär på kroppen.. Känner mig helt urholkad och klen idag..  Inser en än gång att jag får vara j**kligt glad de gånger jag kan klä av och på mig själv och får vara himla nöjd över att jag kan röra på mig i den mån jag kan.. Hittade en sida genom google, där jag kunde göra ett test över min ryggsmärta, som visade sig att jag förmodligen har de jag inte alls vill ha då jag hade svarat så jag fick 90% av de jag inte skulle ha.. Vilket i sin tur är att jag med största sannolikhet faktiskt har Bechterews Sjukdom.. Något som man inte alls vill ha.. Ringde ryggakuten idag för han ville sist jag var där att jag skulle ringa när jag visste mer, och han sa att sannolikheten att en tjej ska ha denna sjukdom är osanolikhet, men att han hade hittat två fall tidigare och han hoppades på att jag verkligen inte fick denna sjukdom.. Men jag känner ju min kropp ganska väl vid detta lag, så jag fattar att de är något som är stort allvarligt fel när jag får dessa smärtor och inte har förmågan att sätta på mig ett par byxor eller skor utan att ta ett djupt andetag och ladda mentalt innan jag ens har förmågan att göra de..

Allt som jag skrivit är ju himla jobbigt, men samtidigt så får man acceptera läget på något sätt och vara glad att jag kan klä av och på mig själv för de mesta, men samtidigt så lär jag nog inse att jag kommer att få leva med dehär skiten oxå.. Men när man väl är i den situationen som igår, så är de så frustrerande samtidigt som de gör förbannat ont, men de är så orättvist att man inte ska kunna ta av sig sina egna byxor när man är 28.. Va händer när jag är 58?

Nog om de..

Idag ska jag gå och ta ett nytt kort till mitt körkort, då jag bara har till den första på mig att ta ett nytt, men jag tappade motivationen till att göra det idag, då allt blev som de blev igår.. Dessutom så var de en disskution om en sak igår som känns sådär oxå.. Något som jag inte kan göra så mycket åt, något som bara är så.. Jag hade för allas skull kunna gjort saker på ett annorlunda sätt, men nu är de inte så, utan nu är de som de är..

Jag blir hur som helst väldigt lessen över den här ryggen eller höften eller va jag nu ska beskriva de någonstans, och de gör så ont, och de gör ont i hela mig över att de är som de är och jag hoppas verkligen att de blir bättre, och att de tar lång tid innan jag får ett sånt "anfall" igen..

Nu en ny kopp the och sen dags att göra mig iordning för de där körkortet.. Tänk att de har gått tio år.. Kan inte riktigt förstå..

Mia.