Mias last night

Så bra gick de.. Så himla bra gick de och klara sig utan medicin en dag.. Inte alls, har knappt tagit mig ur soffan idag och har känt att jag har velat haft hjälp om jag ska resa på mig.. Bävar över att jag måste gå och sova snart, då jag vet att de kommer göra så himla ont.. Något annat som stressar mig är att jag verkar som om jag behöver äta den här medicinen jämt.. Om de inte finns någon annan lösning.. Vilket får mig lite i tårar just nu, då jag vill inte ha hjälp med att ta mig upp ur soffan, jag vill kunna de själv.. Jag känner mig lite tröstlös då jag inte vill vara beroende av andra.. Jag vill klara mig själv..

Något annat som oxå är lite dumt med denna medicin är att om jag någon gång skulle få för mig att jag vill ha små, då kan man inte äta dem, då de gör att förmågan blir så himla mycket sämre, men alltså om man inte klarar sig utan dem då? Hur gör man då? Jag hoppas ju någonstans inne i huvudet att de bara är något som går att operera bort, även om jag kommer gråta floder isof över min sjukhusrädsla.. Men faktiskt hellre de..

Annars har dagen varit sådär i helhet, datorn höll på och flyga ut ett tag genom fönstret.. Ibland undrar jag om de jag säger inte förstås.. Att de lixom inte är någon som hör de jag säger och förstår att jag pratar i någon slags grekiska, kan de vara så? Ingen aning..

Ska försöka ta mig till badrummet och borsta de där tänderna och sen attacksova, då jag är egentligen väldigt väldigt trött..

Så imorn hoppas jag är en mycket bättre dag..

Mia.