Suttit ner och stirrat på tangenterna..
Har haft stillestånd hela dagen, suttit med bloggen öppen och tänkt att jag ska skriva en rad, men jag har bara stirrat på tangenterna.. Så himla mycket som snurrar uppe i huvudet just nu så det blir tilt. Lite för mycket helt enkelt för att veta var man ska börja..
Lyssnar på Paperwight från Dear John just nu..
Kände mig helt överkörd igår, och efter besöket hos doktorn idag känner jag mig om möjligt ännu mer överkörd.. De blir allt på engång, soppa. Men och andra sidan är jag glad att de kommer allt på engång ist för lite då och då.. De blir lättare sen då.
Har tagit ner resväskan från vinden och packat de mesta inför p-kryssningen men jag känner mig inte motiverad för fem öre, känns som jag tappat en bit av mig själv för en stund helt enkelt. Just nu skulle jag nog bara vilja lägga mig under täcket några dagar och bara va, men så funkar de inte riktigt, man kan inte bara hoppa livet för några dagar för att man känner för de, och dessutom har jag sett framemot kryssningen nu och vad jag ska ha på mig, har mest beslutsångest över vilka kläder bara. Har ju köpt en kjol i Milano som är himla fin, men i söndags gick jag på gina och stötte på en i mitt smak skitsnygg tröja, som inte alls är jag egentligen men verkligen supersnygg, med snyggt mönster, och tror de kommer bli en favorit helt enkelt. Perfekt varm till sommarkvällar oxå. Märker själv att jag gärna inte vill skriva om doktorbesöket helst.. Jag vet inte var jag ska börja helt enkelt, jag vet de är bara gilla läget helt enkelt. Men fick ju den dom jag visste sen innan.
Inflammatorisk Ledsjukdom.
Sitter bara och stirrar på ordet. Försöker någonstans förstå vad de är jag förstår. Jag visste ändå om de innan, då jag faktiskt lyckats googla fram de, vilket jag är kass på egentligen, men inte denna gång.. Känner mig faktiskt för stunden handlingsförlamad. Någonstans känns de jättebra att veta vad de är och fått en klarhet i vad de är för fel jag har. De är för tidigt och säga att de är Bechterews, men mycket tyder på de, men inget man kan veta förns om tio år då man jämför röntgenbilder. De känns skönt att veta vad de är att de finns på papper och någon som vet vad den gör har talat om de, men samtidigt så känns de förjävligt.. Som om jag är i chock och inte förstår.. Livet är bra orättvist ibland, men samtidigt de är ju bara att lära sig leva med de helt enkelt, bara le och vinka. Men samtidigt så är de helt ok att bra känna att de är verkligen skit och att vissa dagar är hemska. Men jag vill inte att någon ska ta hand om mig, för jag är inte handikappad, jag har bara en sjukdom som finns men inte syns.. Och sålänge den är såhär så får man vara glad att jag bara behöver ta tabletter helt enkelt, för de finns alltid de som har de värre, självklart. Men ibland måste man få tycka synd om sig själv i den situationen som man är i, för att jag tror att man behöver de helt enkelt..
Allt de andra känns oxå väldigt jobbigt, och hemskt tråkigt att man kan få någon att må så dåligt och att de blivit som de blivit, men! Just nu i de tillstånd och de jag fått reda på idag om min kropp så måste jag fokusera på att bli bättre själv och försöka att förstå och lära mig hantera de och då kan jag inte gå och tänka på massa andra saker, de här är tyvärr viktigare. Och han sa idag på sms att de är synd att allt kommer samtidigt för dig, men samtidigt så är de skönt att allt slår till på engång, för då slipper man ta saker pö om pö och precis när man klättrat upp igen så ramlar man ner, nu kan man hantera allt på engång och gå vidare sen och veta att där framme så kommer man att må mycket bättre än vad man gör nu.. Knepigt kanske, men låter i mina öron helt rimligt iaf. Och som sagt kroppen säger ifrån med allt dehär lite extra mycket nu och för att de inte ska bli värre så måste jag fokusera på hur jag själv mår för att kunna må bättre, och för att kunna bli bättre i ryggen. Såg mina röntgenbilder idag, och kollade på kotorna på ländryggen.. Vet inte vad jag ska säga om de, men ist för mjuka kotor så är mina vissa av dem, eller rättare sagt en av fyra normal och de andra som fyrkanter, de är inte heller bra..
Magnetröntgen nästa och minst ett återbesök till i år, så jag gjorde nog helt rätt i när jag insåg idag när jag betala att jag behövde ett högkostnadskort, för dehär idag de är absolut inte sista gången på lång tid framöver som jag kommer befinna mig på ett sjukhus, dehär är fkatiskt bara början på en lång resa, som jag måste fixa själv, för jag vill inte vara den som behöver hjälp av andra för att klara mig igenom vardagen, jag vill kunna göra de själv. Jag är inte handikappad, jag är bara lite trasig.
Mia.
Lyssnar på Paperwight från Dear John just nu..
Kände mig helt överkörd igår, och efter besöket hos doktorn idag känner jag mig om möjligt ännu mer överkörd.. De blir allt på engång, soppa. Men och andra sidan är jag glad att de kommer allt på engång ist för lite då och då.. De blir lättare sen då.
Har tagit ner resväskan från vinden och packat de mesta inför p-kryssningen men jag känner mig inte motiverad för fem öre, känns som jag tappat en bit av mig själv för en stund helt enkelt. Just nu skulle jag nog bara vilja lägga mig under täcket några dagar och bara va, men så funkar de inte riktigt, man kan inte bara hoppa livet för några dagar för att man känner för de, och dessutom har jag sett framemot kryssningen nu och vad jag ska ha på mig, har mest beslutsångest över vilka kläder bara. Har ju köpt en kjol i Milano som är himla fin, men i söndags gick jag på gina och stötte på en i mitt smak skitsnygg tröja, som inte alls är jag egentligen men verkligen supersnygg, med snyggt mönster, och tror de kommer bli en favorit helt enkelt. Perfekt varm till sommarkvällar oxå. Märker själv att jag gärna inte vill skriva om doktorbesöket helst.. Jag vet inte var jag ska börja helt enkelt, jag vet de är bara gilla läget helt enkelt. Men fick ju den dom jag visste sen innan.
Inflammatorisk Ledsjukdom.
Sitter bara och stirrar på ordet. Försöker någonstans förstå vad de är jag förstår. Jag visste ändå om de innan, då jag faktiskt lyckats googla fram de, vilket jag är kass på egentligen, men inte denna gång.. Känner mig faktiskt för stunden handlingsförlamad. Någonstans känns de jättebra att veta vad de är och fått en klarhet i vad de är för fel jag har. De är för tidigt och säga att de är Bechterews, men mycket tyder på de, men inget man kan veta förns om tio år då man jämför röntgenbilder. De känns skönt att veta vad de är att de finns på papper och någon som vet vad den gör har talat om de, men samtidigt så känns de förjävligt.. Som om jag är i chock och inte förstår.. Livet är bra orättvist ibland, men samtidigt de är ju bara att lära sig leva med de helt enkelt, bara le och vinka. Men samtidigt så är de helt ok att bra känna att de är verkligen skit och att vissa dagar är hemska. Men jag vill inte att någon ska ta hand om mig, för jag är inte handikappad, jag har bara en sjukdom som finns men inte syns.. Och sålänge den är såhär så får man vara glad att jag bara behöver ta tabletter helt enkelt, för de finns alltid de som har de värre, självklart. Men ibland måste man få tycka synd om sig själv i den situationen som man är i, för att jag tror att man behöver de helt enkelt..
Allt de andra känns oxå väldigt jobbigt, och hemskt tråkigt att man kan få någon att må så dåligt och att de blivit som de blivit, men! Just nu i de tillstånd och de jag fått reda på idag om min kropp så måste jag fokusera på att bli bättre själv och försöka att förstå och lära mig hantera de och då kan jag inte gå och tänka på massa andra saker, de här är tyvärr viktigare. Och han sa idag på sms att de är synd att allt kommer samtidigt för dig, men samtidigt så är de skönt att allt slår till på engång, för då slipper man ta saker pö om pö och precis när man klättrat upp igen så ramlar man ner, nu kan man hantera allt på engång och gå vidare sen och veta att där framme så kommer man att må mycket bättre än vad man gör nu.. Knepigt kanske, men låter i mina öron helt rimligt iaf. Och som sagt kroppen säger ifrån med allt dehär lite extra mycket nu och för att de inte ska bli värre så måste jag fokusera på hur jag själv mår för att kunna må bättre, och för att kunna bli bättre i ryggen. Såg mina röntgenbilder idag, och kollade på kotorna på ländryggen.. Vet inte vad jag ska säga om de, men ist för mjuka kotor så är mina vissa av dem, eller rättare sagt en av fyra normal och de andra som fyrkanter, de är inte heller bra..
Magnetröntgen nästa och minst ett återbesök till i år, så jag gjorde nog helt rätt i när jag insåg idag när jag betala att jag behövde ett högkostnadskort, för dehär idag de är absolut inte sista gången på lång tid framöver som jag kommer befinna mig på ett sjukhus, dehär är fkatiskt bara början på en lång resa, som jag måste fixa själv, för jag vill inte vara den som behöver hjälp av andra för att klara mig igenom vardagen, jag vill kunna göra de själv. Jag är inte handikappad, jag är bara lite trasig.
Mia.
Kommentarer
Trackback
