Mias last night

Får jag önska mig en enda önskan sådär ett tag? Bara en liten? Jag önskar faktiskt tragiskt nog att jag faktiskt inte fanns ibland, allt skulle vara så himla lättare då.. Inge bekymmer, inge fel som man gör utan ingenting.. Just nu skulle jag behöva de känner jag, att inte finnas alls en sväng.. Men man kan ju inte bara komma tillbaka sen, hur skullle de gå till? Nej de blir ju lite krångligt så jag vet inte hur jag ska lösa den situationen.. Igår funderade jag på att flytta till norrland eller kina en sväng så kanske allt skulle kännas lite lättare just för stunden, men de gick ju inte heller.. Så jag får väl vackert bita i de sura äpplet och acceptera och gilla läget som de är tyvärr.. För just nu är jag äckligt less på mig själv och allt som har med mig och göra och jag skulle vilja hoppa ur mig själv och gå åt sidan ett tag.. Men vet ni de går ju inte för hur jag än vrider och vänder på de så är jag fast i min egna kropp.. Vilket just nu faktiskt känns typiskt dumt! Ska kolla upp spådam nästa tror jag.. Så vi kan få ett slut på de här med mig själv någon gång..

Orkar verkligen inte göra nått idag, men de är ju söndag så då är de väl helt ok egentligen? Igår blev de lite knas på jobbet så med lite otur så hade jag kunna fått jobba från 8 på morgonen till kvart över nio på kvällen, tack vare att folk inte kan sköta sig.. Men de löste sig och en annan stackare fick stanna kvar till nio ist.. Men ska jag vara ärlig så tror jag inte den här personen efter misstag nummer tre kommer att få jobba nå mer hos oss.. Då är de bättre att ta in någon som verkligen vill jobba..

Nej duscha kanske, slänga i en tvätt? Så får vi se vad resten av dagen bjuder på..

Mia.

Trött på tvn för ett tag, så fick bli datorn ist, som om de nu skulle vara så himla mycket bättre.. Nej.. Efterlyser fortfarande den personen som lämnade en anonym kommentar, jag har mina aningar men inte alls säker för fem öre så snälla, skriv en rad till, eller en ledtråd, de skulle underlätta mitt funderande..

Är allmänt trött just nu, har ju en förkylning som jag dragit på mig som verkar sitta på någon huvudvärksnerv just nu, men de går över.. Och jag skulle absolut kunna tänka mig SEMESTER.NYSS om jag själv fick välja.. Men drömma kan man ju alltid.. Har lite funderingar över semester överlag, och Thailand skulle inte sitta helt fel känner jag faktiskt.. Men och andra sidan så skulle jag ju vilja resa runt hela världen och se allt som bara går, så thailand är väl bara en av sådär 300 platser misstänker jag.. Blir ju så sugen nu när alla på jobbet drar iväg i omgångar, pratade dessutom med Pappa igår och de hade bokat en resa till Skiathos i september, en ö som är ännu mindre än Zakhyntos och de lät inte helt fel de heller..

( Snälla skriv en rad bara så jag kan stilla min nyfikenhet.. ok? )

Vill faktiskt inte alls gå och lägga mig idag, och jag vill inte gå upp imorn heller för den delen, skulle kännas tokbra om jag fick ligga nerkrypen under täcket en vecka och bara va.. Ska försöka skriva något positivt just nu kände jag, men jag kommer faktiskt inte på något på rak arm sådär.. Vill skriva ytterligare ett inlägg som är tänkvärt, eller ja åtminstone för min egen del, men jag hittar inte någon tråd just nu att börja i.. Skulle förövrigt vilja gå den där bokföringskursen någon gång inom snar framtid, så att man faktiskt kunde arbeta med de som känns som de man verkligen vill satsa på, visst mitt jobb är inte tråkigt eller så men de är ju inte de jag drömmer att jobba som tills jag är 65 om jag ska vara ärlig, men vem har den tanken från början innan man hittat just de jobbet.. Ja jag vet att jag tyckte så tidigare, men min uppfattning har ändras, de är inte samma sak på jobbet längre..

Nej, vet ni jag orkar inte mer idag faktiskt.. Ska ta och linda in mina stackars händer i massa handkräm och bomullsvantar över natten och hoppas på att de kan läka ihop sig lite under natten.. Helst av allt skulle jag vilja att de skulle bli varmare ute så att fingrarna kunde må lite bättre, men som de ser ut nu så lär de ju dröja..

Annars så jo..

Mia.

There´s a place i go, when im alone. To be anything i want, to be anyone i want to be.
Newton Faulker - Dream Catch Me

Efterlysning! Du som gav mig en kommentar den tionde, de var ju bra skrivet av dig och tänkvärt, men jag vet ju inte vem de kloka orden kommer ifrån.. Vore trevligt om du lämnade en kommentar till med ditt namn eller en ledtråd så jag kan gissa iaf.. Tack snälla!

För övrigt har jag åkt på ett förkylningsvirus som satt sig i näsan.. (nähä) Men i bihålerna känns de som, och de är mäkta irriterande och inte bara de, de är ju faktiskt jobbigt att vara förkyld, så var de bra med de.. Så hinkar just nu i mig en masa the med honing i och inväntar friskhetstecken, ja ja vet men drömma kan man ju alltid, eller?..

Har varit på Glassmässa idag, eller ja de var väl mässa över lag med lite av varje i Studenternas hus, så man fick provsmaka lite av varje.. Fick med mig Magnums nyhet hem, Magnum Ghana. Så efter att ha smaskat i sig den, så kommer betyget;

Magnum Ghana är en glass som har halkat lite långt från magnum upplevelsen, själva början med Choklad är ju bra iaf, men sen så är de vanlijglass med Hasselnötsrippel typ innuti, som har en förvrängd smak av hasselnöt och vanlij, som ist liknar kaffesmak. Den är på tok för söt, fast ändå inte och faktiskt egentligen inte särskilt god heller, men får ändå betyget godkänt, men inte en glass jag kommer köpa i sommar, Jag håller mig till Piggelin i år igen, och eventuellt provar jag twisters bror som kommer komma nu i mars och ser vad den kan åstadkomma i jämförelse med syster till den.

Så nu sitter jag här och laddar för lite sömn faktiskt som känns som om de har varit bristvara, varför vet jag inte, men jag känner mig sådär sliten igen, och svart runt ögonen igen, då jag trodde att lite semester skulle göra susen, men lite mardrömmar om hundar som bits och inte kunna somna ordentligt och min arbkollega sa att jag kanske var lite orolig eller stressad av något, ja inte vet ja, de kan ju vara så. De är ju faktiskt en hel del som snurrar däruppe som vanligt.. Men då borde ju allt vara lugnt, för då är de ju som vanligt helt enkelt..

En massage skulle inte sitta helt fel, men då får man vänta tills Förkylningen försvinner annars säger de att de kan bli värre.. Förkylningsviruset alltså..

Imorn är de åter jobb igen, just nu känns de som att jag inte gör något annat, vilket inte heller är sant, för de är ju klart jag gör de.. Är dessutom så himla torr om händerna pga de kalla vädret, så just nu är jag inte ens kapabel till att diska för att de gör så ont, men har smörjt in händerna med självaste margarin för att se om de gör någon som helst skillnad.. Man kan ju alltid hoppas, för de känns som sista försöket till att de skulle kunna funka, de om något.. Men vi får se helt enkelt.. Jag kan ju inte gå runt med margarin i väskan och på jobbet, hur skulle de se ut?

Mia.

Glömde nog en detalj..

Börja aldrig att fundera över livet, och hur de kommer se ut, de blir bara uppskruvat och snurrigt och tillslut när man kommit en bit in i funderandet så vet man varken ut eller in, spelar inte någon roll om man hade en fast grund och tänka på och stå fast vid från början, för när man väl har gett sig ut i de universumet så är de försent.. Speciellt när man väl börjat.. De är ungefär som att börja tänka på hur stort är univerum och var tar de slut, och var kommer sen? De är ett ämne som man kan älta och hålla på och disskutera med sig själv och andra hur länge som helst.. Samma sak som när de gäller livet, in och ut och vilket steg i vilken riktning man valde, blev de bra? Gjorde man de där man ville? Följde man magkänslan och hamna man där man skulle? Lika stor fråga som den ständiga som kommer upp är vad ska man äta till middag? Samma sak ett evigt frågande till sig själv, och hur blev de sen då? Jag är expert på att börja nysta i en tråd och fundera över saker och tillslut så kommer jag dit jag inte kommer längre, då jag behöver hjälp av någon annan att komma vidare, för jag inte vet varken ut eller in, de är då alla mina nära och kära kommer in i bilden och ger mig lite perspektiv på saker och ting, som mycket väl kan behövas ibland och ibland slår de slående rätt! och ibland blir de helt käpprätt åt fanders, för även om andra har tusen tips och råd och ge så är de tillslut bara en själv som kan veta de rätta svaret när de gäller vad som själv händer.. Svårt många gånger, och med en beslutsångest som heter duga så gör de oftast inte saken lättare.. Och även om man vet rätta svaret på frågan så är de inte alltid säkert att man gör så heller, för att de känns inte rätt för alla andra.. Snurrigt, ja visst.. Men är de inte så då de ska vara ibland? Hmm..

Grejen är nog den att jag har för mycket egentid över för mycket bilåkande till och från jobbet eller ja två mil, men ändå.. Jag funderar i ren allmänhet, jag vet ju ungefär hur jag hamna här, förrutom att tiden springer förbi en, men jag vet inte vad som händer härnäst. De har jag ingen aning om alls, och den känslan är jobbig.. Varför kan inte någon bara tala om att ungefär såhär kommer ditt liv se ut, så vore de ju mycket lättare för alla, om de var så för alla vill säga.. Så att man vet ungefär vilken bana man ska styra in sig på.. Att man får lite rådgivning innan.. Så kanske är ändå dags för de där besöket hos spådamen iaf, de som jag tänkt på länge nu, vore en bra grej, även om jag inte tror på de just nu så vore de intressant och höra va en sån dam tycker..

Hittade förresten en ask med lejontjära som jag gladeligen sitter och mummsar på och för övrigt så känns Melissa Horns skiva Säg ingenting till mig helt rätt och lyssna på just nu..

Tack och gonatt, och försöka följa mitt egna råd hädanefter, försök och inte fundera så himla mycket. De får mig bara att sätta mig i en bubbla och fundera över saker i livet, och Livet i sig..

Mia.

Skönt, fick en kommentar att de är fler som gör som jag med saker där de inte ska.. Tror de kallas Guldfiskminnesyndromet.. Vi döper de till GFMS helt enkelt..

Jag läser sådär två handfulla olika bloggar, beroende lite på och vilket humör jag är på och om jag kommer ihåg adressen om de skulle händelsevis komma fram till att den har raderas här i adressfältet.. Man vet aldrig.. Hur som helst så just nu är de väl någon som är positiv, men de mesta är lite nere och endel har blivit för stunden rent utav tråkiga och läsa.. Hur som helst ser jag ett mönster i den här deppigheten och kommer fram till att de måste vara den här årstiden som gör de.. Men så kommer jag åsökt in på mig själv, Jag då..? Hur himla positiv är min egna blogg kan man ju undra? Ja på en skala från ett tilll tio så är den nog inte så himla positiv den heller, och är den egentligen särskild rolig att läsa? Nej svaret måste nog vara nej, ja tror den var mer intressant förr.. Men de händer ju då och då om året att jag har skrivtorka helt enkelt.. Eller så är de så att allt känns likadant ut så de kanske inte är så roligt att läsa samma sak jämt.. Jag vet inte, men mitt liv kanske inte är så intressant och läsa längre. Vet faktiskt inte.. Men jag kommer bli mer positiv snart hoppas jag då allt kommer kännas mycket bättre, de är då min vision iaf, då stressen och allt de andra inte längre tar lika hårt på mig själv som de gör nu..

Hur som helst ville nog bara komma fram till men hur är jag själv.. Ja just nu himla tråkig och deppad tror jag de framstår som helt enkelt, men de är nog egentligen för att jag inte riktigt vet om jag är rätt i livet, jag känner mig helt enkelt inte i fas med mig själv just nu.. Men de kommer.. (hoppas jag :P )

Var till bästaste frisören idag och klippte av en rejäl bit då håret var så slitet, tänk va fem månader utan frisören kan göra, sen la hon i massa nya fräscha slingor då hon klippte bort nästan all färg jag hade i håret.. Konstigt och se sig själv i sin egna hårfärg, helt utan slingor eller annat.. Vilken färgen var kan jag inte ens beskriva, men vi skulle nog ha tagit en före och efterbild tror ja.. Men de får bli nästa gång.. Hur som helst så lyckades jag nästan att få tillbaka mitt hår som de en gång varit och de känns superskönt faktiskt för jag hade blivit rejält orolig om de inte hade hänt någon skillnad alls..

Är tillbaka på Lars Winnerbäck och Melissa Horn lyssnande just nu, vilket får mig att få lite lugn och ro i kroppen.. Är så konstigt mående i min kropp just nu, kan inte riktigt sätta fingret på va de är för nått, men de är något som får mig i obalans, men jag kommer väl få fram svaret tillslut när jag vet var de är jag ska börja leta..

Jag har börjat druckit the med honing i, ist för socker, och vet egentligen inte varför heller då jag inte har tyckt de varit någon hitt tidigare, men jag har väl förändras antar ja..

De som är mest jobbigt med sig själv ibland är att man inte vet vem man själv är, man vet inte vad man vill och man har ingen j**la aning va som händer i hjärnan, för att man inte hänger med.. De är underligt de där, för de är som att de är någon annan som bestämmer över sig själv ibland. Som om jag vore Schitzofren.. Vilket kanske inte är helt omöjligt heller, med tanke på vilka disskutioner som försekommer däruppe.. Men alla kanske har en liten ängel och djävul på axeln oxå, utan att jag vet de, och bara går och tror att de bara är jag.. Men de kan inte bara vara en själv som har likadant utan de måste vara andra där ute, för så olika kan väl inte en själv vara i jämförelse?

Var hos bästa fröken i Byn som gud glömde idag och satt och drack lite the och kackla lite och pratade om när jag bodde i insjön o hon i gamla lägenheten och senare när jag bodde i Byn och hon i huset mitt emot, som jag saknar den tiden ibland, de sommrarna och förfesterna och allt som vi satt och prata om och bara njöt av livet, just nu känns de som man är i någon mellanperiod. Eller som någon sa idag, jag kanske är i 30 års kris, och de kanske är de jag oxå ska kalla de? Då allt ser likadant ut och man vet varken ut eller in, vill jag bo i lägenhet eller hus? Vill jag gifta mig och skaffa barn, eller inte? Ska jag resa jorden runt, eller inte? Behöver jag de där va de nu är, eller inte? Och har jag gjort allt rätt eller inte? Hur i helskotta ska man kunna veta de? Sen undrara jag varför jag egentligen går och funderar på saker som de där när de ändå inte är något som är aktuellt just nu, men varför kan de inte bara få sluta snurra lite, för en stund?

Finns så himla mycket som jag skulle behöva skriva, finns så himla mycket som jag skulle behöva få ur mig, men jag kan inte göra de utan att de blir fel så får hålla de inom mig ist, för tror inte någon förstår hur jag menar med saker och ting, ibland önska jag bara att saker hade skett annorlunda att jag kunde sitta alla dagar med leendet på läpparna och vara stolt över allt jag gör, precis som jag varit förrut att få känna att man är sig själv att man tillfredställer sig själv med allt man gör att man känner sig stolt och att man ser att om farmor och mormor och farfar och morfar levt att de skulle titta på en med ett leende på läpparna och man känner sig nöjd över att man vet att de skulle varit de över saker man gör, precis som när man tog studenten eller när man gjorde något riktigt bra, tog körkort, fick sin första lön, sitt första jobb, att man kände att hela livet var med en och inga motgångar i världen fanns, att man bara var nöjd. Just nu kan jag inte säga att de är den känslan jag känner i kroppen, men de beror väl på att man inte är i fas med sig själv, att allt inte känns hundra i kroppen och då blir de så helt enkelt, men jag jobbar på de, jag försöker iaf och de är väl de viktigaste, och en dag kommer jag känna mig helt nöjd och glad med allt i livet, och då, då kommer de vara stolt över mig!

Mia.

Nu kan de vara försent att säga som de är..
Lars Winnerbäck och Melissa Horn - Som jag hade dig förrut

För övrigt så undrar jag hur jag hamna här.. Vem var de som bestämde hur livet skulle se ut? Varför händer de ibland saker som man inte själv vill, och vad är de för mening med vissa saker? Jag är 28 inne på mitt 29 e år och jag vet fortfarande inte va jag vill, va jag vill bli när jag är stor.. Jag har kommit fram till en sak och de är att jag inte vill ha barn alls, men de kan väl bero på att jag är inne i ett inte redo för skaffabarnstadie..  Visst nu överdriver jag såklart i det jag skriver, men jag känner inte för de helt enkelt, jag kan inte förstå att jag helt plötsligt haft körkort i tio år, de var ju nyss jag tog de, jag kommer ihåg när jag fick ett godkänt, jag minns delar av min uppkörning i detalj, varenda sak, och varenda ord, samtidigt som jag vet att jag hade blackout när jag tog de för att jag var så himla nervös, så sjukt nervös.. Jag är inte ett dugg redo för de där med barn, inte alls.. Och jag behöver inte alls ha ett minsta dugg brottom, jag tar fortfarande en dag i taget och förstår inte hur jag kunde bli 28, hur gick de ihop? Tycker att de senaste åtta åren har varit rätt krångliga och komplicerade, fast ändå lättsamt, men de har hänt så sjukt mycket, och allt känns som om de har gått i ett.. Och visst har de de, men jag förstår inte att hur mycket skit som än har hänt, så repar man sig någongång och reser sig upp och tar nya tag, precis som jag tycker ibland att allt är väldigt mycket och väldigt stressframkallande, titta bara på utvecklingen av de hur de har blivit med håret, att man inte inser riktigt när man är mitt uppe i det, och jag säger alltid, varje gång de är något att de löser sig och såklart ett leende på läpparna, för är de något man måste ha när man är mitt i all stress, eller allt jobbigt, så är de ett litet hopp av positivt tänkande som måste vandra i hjärnan, även om allt känns hopplöst precis just nu eller när de än är så måste man kunna veta att de finns ett litet ljus i tunneln där borta någonstans.. Jag har fått av min far att de löser sig alltid, på ett eller annat sätt, och jag vet att de har alltid gjort de och kommer alltid göra de, men ibland tar de lite längre tid och komma dit. Ibland vet man kanske inte ens vart de är man är påväg men man får försöka lyssna till sin magkänsla, som inte alltid är de lättaste heller..

Jag har fått varit med om en hel del tycker jag själv och jag har gjort en hel del, men jag är liksom inte nöjd, visst de kommer man väl aldrig vara, men jag vill fortfarande se hela världen, åka till alla de där länderna som man drömde om när man var mindre, se platserna som man har på sin lista i huvudet och jag vill leva livet fullt ut, uppleva saker och bara vara mig själv så gott de går, även om man inte alltid vet vem man själv är och man inte har listat ut de för fem öre ibland.. Men ändå försöka vara sig själv.

Men ibland så blir de lite svårare och se klart, och när man är påväg att stoppa ner thekulan i honingen och ta de ist för the till glaset, eller ha på tvål på tandborsten ist för tandkräm, och komma på sig själv att ja just byxer kan ju vara bra att ha när man ska åka till jobbet ist för långkallingar, ja då kanske de är dags att stanna upp och inse att man inte riktigt är stabil i sig själv och att man behöver tänka lite efter hur man själv mår.. Nu kan de ju vara så att alla de där incidenterna händer för att man är tankspridd helt enkelt eller för att man bara är virrig, visst kanske är samma ord, men ja ni fattar.. Men när man inte orkar göra allt de där man brukar utan att man måste tänka sig för innan man häller upp the så att de inte kommer på tallriken eller man har ett minne som är värre än en guldfisk, ja då måste man nog kanske bara stanna och andas ut.. För ibland går allt bara på autopilot och man egentligen inte alls vet va man håller på med.. Precis så känner jag just nu och ja vet egentligen inte varför jag skrev de här inlägget, men jag behövde nog bara rensa skallen lite för att få ut allt och för att kanske kanske få hopp om att de är någon annan därute som gör eller känner exakt likadant..

De kan inte bara vara jag..

Mia.

Sitter i köket och i vardagsrummet spelas Lars Winnerbäck just nu på ganska hög volym, känns som i leksand, fast dock var de bara ett rum då.. Men ändå.. Har precis ätit en väldigt lättlagad middag men väldigt god, druckit ett glas Troca och nu tror jag att jag blev matkomatrött helt enkelt..

Helt otroligt att de fortfarande går in folk och läser min blogg då jag uppdaterar så himla jättesällan nu för tiden.. Men känner ju inte något jättestort behov av att sitta här så då blir de så..

Jag hade som vanligt något jag skulle skriva, men som tydligen är totalt bortblåst.. Men de kommer väl antar ja..

Pratade med söta fröken från Byn som gud glömde idag, var så himla länge sedan jag träffade henne nu, och pratade med henne oxå för den delen, men då mina dagar på sistone har bra bestått av jobb känns de som så har de inte blivit mycket av med mobilen heller, då jag upptäckt att jag till och med glömt och ladda den över natten för att batteriet ska räcka, jag har varit helt off, helt slut helt enkelt och de känns som att man gör samma saker varje dag, vilket inte alls är riktigt sant.. Men man jobbar åker hem, äter middag ser lite tv sen sova, och så är de samma visa dagen efter, som ett evigt ekorrhjul, och högsta önskan just nu är att vinna några tusen på lotto så man kan njuta av saker som man vill göra, och inte bara vända på varenda krona som de oxå känns som att man gör just nu, men de är väl inte heller riktigt sant..

Håret känns om möjligt ännu mer hopplöst faktiskt.. Jag har provat att bytt schampoo, tvättat håret två gånger på rad, och hoppat över att tvätta de någon dag, men de känns lönlöst de är samma känsla och ser likadant ut, mitt hår är resultatet av stress just nu.. Att inte har satt ner foten och sagt till min hjärna att de är bara att ta de lugnt, släppa allt för en sekund, men de var ju de jag inte hade gjort, så ist ser de ut som jag inte har tvättat håret mitt på huvudet på en vecka, och de känns flottigt, allt pga lite stress.. De positiva är ju iaf att jag inte har ett tryck över bröstet och svårt och andas ibland just nu, de som ist för stress kallas för ångest.. Den känslan har iaf för tillfället försvunnit vilket känns skönt de iaf.. Men på onsdag ska jag till bästaste frisören och fixa till frisyren, fixa hårfärgen så jag åtminstone känner igen mig själv någelunda igen, och hoppas på att hon har några förslag på hur jag ska göra och inte säger att jag ska raka bort allt där, för de är största skräcken.. Nu lär ju inte de hända, men en liten sak i min hjärna just nu kan bli till största världsproblemet..

Nu är den där fågeln igång igen, den jag efterlyste förra våren, som jag faktiskt aldrig kom fram till va de var för sort.. Spännande att jag måste ta tag i de igen och undersöka vad de verkligen är för fågel, så jag kan säga nästa gång att de är ju den här fågeln jag menat hela tiden.. Men jag är ju värdelös på Googel så jag lär väl aldrig få veta om jag inte springer in i någon som är fågelkunnig såklart.. Och hur stor är den chansen? Inte stor..

Borde ringa mamma oxå..

Men först sätta igång vattenkokaren, ta tag i tvättmaskinen som kommer pipa vilken sekund som helst och kanske dra på en riktigt gammal cd-skiva.. De känns som en bra måndagkväll..

Mia.