Fairytale gone bad..
Hittade nog den mest passande dängan till dagen.. Fairytale gone bad.. Kommer dock inte ihåg artisten.. Men den klingar rätt bra just nu..
Hittade nämligen en skiva i hyllan som de stod SnyggErik och annat skit på, så var tvungen och höra vad de var, visa sig vara en gammal partyskiva sen jag bodde i byn som gud glömde eller om de till och med var tidigare, då de stod december 2006.. Hur som helst, är ju ett tag sen.. Undra om jag ens bodde där då, eller om de var "förorten" till byn som gud glömde.. anyhow..
Har precis ätit en ljuvlig bit cheesecake, men kan inte säga att jag var sugen alls, var nog mest för att få i mig nått, och tömma formen lite mer så de får plats lite mer i frysen antar jag..
Är själv för tredje natten irad, annorlunda och väldigt konstigt, men de är så just nu helt enkelt.. De är nog vad som är bäst för alla i slutändan just nu antar jag.. Ibland så blir de ju som sagt inte riktigt som man tänkt sig alls, och ibland förändras saker till sånt man inte trodde alls.. Varpå denna vecka är en exemplarisk vecka på att saker och ting verkligen kan ändras över en dag.. Se bara på jobbet tillexempel.. Men jag tror att hur allt än blir så kommer de bli bra i slutändan, tar ett tag bara innan man förstår de och kanske inser de, men när man väl gör de och ljuset går upp, de är då man kan förstå och de är då man kan börja må bra av allt som händer. Infinna harmoni och lugn och ro, eller hur var de nu då? När man tänker att man ska lägga in jackan i frysen när man kommer hem, då inser man än engång att oops, de var visst lite mycket just nu haha.. Men när man är i den situationen så tycker man ju självklart inte att de är något konstigt alls, utan man bara jaha, ja just, i hallen var de ja.. Inte en tanke på att de inte är ett normalt beteende.. Men får de inte vara så ibland då? Varför måste man ha stenkoll på exakt allt? Finns ju ingen som helst anledning och så länge man kan fokusera på de man ska göra, och lägger allt annat åt sidan så är de väl lugnt?
De kanske är ett evigt tjat om denna harmoni och lugn och ro, men de är ju en strävan man försöker infinna, sen såg jag Eat, pray, love idag med Julia Roberts, och då börjar man ju fundera ännu mer, och kanske och se saker lite klarare på något sett.. Äh jag vet inte.. Försöker återigen se klarhet i saker och ting, och varför saker och ting blir som de blir. Men än engång så börjar man nysta någonstans, och de slutar alltid med att man har hundra nya funderingar när man är klar.. Och då börjar man fundera över andra saker ist.. Jag försöker just nu rensa hjärnan så mycket de bara går och fokusera på att göra sak A till sak B och ta mig fram och tillbaka där..
Oh nu fick jag minnen tillbaka från skivan, minns bestämt iaf att vi var på förfest hos Söta Fröken som numera bor i Glada Huddik.. Spännande :) Men attans va kul vi hade på Bitchroad, eller hur var de nu då? Och jag hade precis börjat jobba på baren.. Haha.. Ja va säger man..
Nu var de visst någon som bestämde sig för att hälla snö på backen igen.. Suck.. och klockan är visst sovdags oxå.. Ny dag nya tag imorn..
De var någon som sa någon gång i en film:
När man har en dejavú så betyder de att man är i fas med livet..
Länge sen nu, men hoppas att de inträffar snart igen. Nedanför följer några textrader av Christina Aguileras underbara låt Hurt.
Mia.
Seems like it was yesterday when i saw your face. You told me how proud you where, and then I walked away. If only I knew what i know today.
I would hold you in my arms, I would take the pain away. Thank you for all you done, forgive all your mistakes, theres nothing I wouldnt do to hear your voice again.
Sometimes i wanna call, but I know you want be there. Im sorry for blaming you, for everything I just couldnt do, and i hurt myself, by hurting you.
Somedays I feel broke inside, but I wont admit, sometimes I just wanna have, cause its you I miss. Its so hard to say goodbye, when it comes to this.
Would you tell me I was wrong, would you help me understand. Are you looking down upon me, are you proud of who I am. Theres nothing I wouldnt do, to have just one more chance to look into your eyes, and see you looking back. Im sorry for blaming you, for everything i just couldnt do.
Christina Aguilera - Hurt.
jadu hur ska man kunna veta de?..
Vet inte om jag kände mig ensam med maten just nu, men jag tyckte tydligen att min dator oxå ville ha lite tagliatelle med köttfärs idag.. Passande.. verkligen..kanske ska bjuda den på cheesecake sen oxå, tvårätters bara sädår.. Min dator måste vara väldigt nöjd med livet just nu..
Fick hålla på med schemaändringar på jobbet idag då ingen visste hur man gjorde, så även jag.. Men efter att ha pratat med en faktiskt surtant på telefonen som var så stressad så jag vet inte vad, och nästan fick panik av att de var en dag innan lönerna ska in och när jag sa att vi är ingen som kan de här, så om du går igenom de lite snabbt med mig så ska du se att de löser sig.. Något fick iaf henne att dra efter andan och förklara hjälpligt, knappt alls iaf.. Och när jag lagt på så insåg jag att de var nog bäst och klicka mig fram helt enkelt.. Vilket resultera iaf i att jag fixa de som jag skulle, och de var inte så himla svårt och förstå faktiskt.. Känner mig faktiskt nöjd med mig själv över de.. Och dessutom var de ju roligt oxå iome att de är sånt jag vill hålla på med så hoppas att jag får gå den kursen och lära mig mera, men de visar sig helt enkelt..
Jaha och de andra då... Ja de löser sig säkert de oxå, får se efter nästa vecka va som sägs då och va som koms (finns de ordet? nåja nu gör de de.. ) då.. Vi får se helt enkelt, en sak i taget var de väl va..?
Träningen råkade helt bli lagt på hyllan just nu då de är så himla mycket, så de får jag ta upp när de lugnat ner sig igen..
Fick en kommentar igår och, jadu jag vet faktiskt inte.. är svaret på de.. Vet man de någongång?
Nej nu tror jag att jag och min dator ska ta en kopp the oxå och se en film för att varva ner i soffan en sväng, helst av allt skulle jag behöva lite sömn, för de har varit en bristvara denna vecka, men de får bli en annan dag ser jag..
Mia.
En sekund till bara..
De känns som om allting är upp och ner, de känns som om jag inte orkar mer..
Just nu en väldigt klok textrad från Linda Bengtzings E de fel på mej?.. De är för mycket just nu helt enkelt, allting verkligen på engång, jag känner att all energi och att allt hopp bara har runnit av mig helt enkelt.. Inte så att jag gråter utan mer utmattad av alla situationer som händer i mitt liv just nu.. Vet faktiskt inte ens var jag ska börja så var de bra.. Svårt att dra ihop säcken och tala om från A till B.. Men jag får ju ge det ett försök då..
Först och främst kan jag tala om att livet hemma känns som de har gått upp och ner en längre tid, och onödigt bråk och tjafs och allmänt onödigt bara, och de tar så fruktansvärt på krafterna att veta att när man kommer hem så kan de vara så att de slutar så.. Inte nödvändigtvis, självklart inte varje dag och ibland inte på hela veckor, men de är så olika, känns som vi varit i den här situationen en gång förrut.. Minst. Och för att de inte skulle vara tillräckligt, så har jag en vän som inte vill att jag ska finnas i hans liv alls, visserligen har vi inte haft någon kontakt på så sätt, men ändock de känns tråkigt.. Och nej självklart är de inte bara de.. De kommer mera.. Lovar. I måndags så hände de en grej på jobbet oxå, vilket var helt otippat, men de slutade iaf med att en person fick säga upp sig, pga olika anledningar, och nu står vi där och saknar en viktig person, vi har sjukdomar på jobbet, och kort om folk i allmänhet och så händer de här.. Vilket jag inte alls vet hur jag ska hantera heller, och jag vet inte alls vad som är vad, igår kände jag mig helt tom och jag kände bara att jag orkar inte just nu... Allt de resulterar ju i att de blir ju såklart extra timmar, som i sig inte alls är dumt, men känns som anledningen är helt fel.. Jag tänker inte gå in på vad de handlar om men jag tycker de är så himla olyckligt helt enkelt. Så igår när jag kom hem efter att ha träffat denna person med Mallan och kom hem till någon dålig sorts stämmning och då bara kände jag att jag orkar inte en sekund mer, jag orkar inte med en motgång till, känner mig helt tom innuti och som om de lilla som finns kvar av mig själv, äts upp innifrån och jag är glad att jag orkar ta mig upp på morgonen och åka till jobbet, att ta mig igenom en arbetsdag, laga mat och diska och de vardagliga rutinerna som måste göras, men jag känner mig så slut i kroppen och känner mig så himla utmattad och jag bara skulle vilja ha semester, komma bort. Byta jobb, byta bostad, byta ort. Men jag vet, de kanske skulle hjälpa för stunden, men absolut inte i längden, men helt ärligt, Jag orkar inte mer. De räcker nu.
Mia.
Hektisk vecka tror jag bestämt..
Veckan som varit känns som en hektisk vecka men har varit bra, kursat onsdag, vi ska ju få posten nu oxå.. Massa nytt att ta in, och hoppas på att de blir lika enkelt som att sitta i kassan, dock får vi inge mer timmar till att göra detta, men vi får mer arbetssysslor, så de blir ju lagom spännande.. Jobbade till fyra på torsdagen och till halv se på fredagen och stackars lilla jag som inte alls är van med långa dagar var rätt slut på fredagskväll då jag är så himla van och jobba till två eller tre, men jag överlevde denna arb.vecka oxå.. De är ju en sak om man är van och jobba sånna dagar, men de vaar ett tag sen jag gjorde de så kroppen är ju inte van... Hann med ett springpass oxå som kändes mycket bättre, även om de kändes som om jag vägde tvåhundra kilo och de var motvind så gick de ganska bra iaf.. Skönt! Och igår var de storstädningdelux här hemma.. från tak till golv, men nu är de så himla rent här förrutom monsterdisken som står och skriker på mig i köket efter en trerätters igår.. Men de var trevligt, men mindre roligt med disken, men jag får väl avnjuta min goda cheesecake efter att jag har diskat klart så kanske de känns bättre :) Då jag hittat ett jättenkelt recept på cheescake, och den blir supergod :)
Skulle fika med en skånevän idag, men när jag mötte honom på stan så var alla fik stängda på söndagar så de var bara att åka till kupolen och ta en waynes ist.. Mycket konstigt att fiken i centrum har stängt på en söndag.. otippat.. Men men de gick ju bra iaf.. Efter en fika så var de dags för honom och åka och jobba och jag tog mig en fönstershoppingtur på kuopolen och strosa lite, och nu sitter jag här helt enkelt.. Laddar för monsterdisken och dricker en kopp teh, som om jag inte gjort något annat idag.. Tvätten är inkastad i maskinen och jag njuter av en ren och städad lägenhet..
Längtar verkligen till semestern oxå men nu är de inte alls långt kvar, en och en halv månad kvar tror jag, sen är det Milano för hela slanten som gäller! De ska bli spännande och så himla skönt med semester, skulle inte tacka nej till en vecka nu heller, men ibland kan man inte få allt helt enkelt.. Som om man kunde få det annars då.. ? :P
Men blir att försöka spara lite till och hoppas på att komma iväg någonstans i september och förhoppningsvis i februari, skulle så himla gärna vilja åka till Thailand eller något liknande en vända.. Men med tanke på olyckan i Japan så känner jag sådär över att åka till länderna i närheten, för man vet aldrig hur vindarna blåser, så får hålla mig här i Europa ett tag, så får vi se sen va som finns att bjuda på i februari, för de skulle inte alls sitta helt fel faktiskt.. Är ju väldigt inne på och resa nu då jag skulle vilja göra så himla mycket mer innan jag fyller trettio, visserligen inte förns ett och ett halvt år, men jag känner att vissa saker vill jag bara ha gjort innan dess, inte för att de spelar någon som helst roll egentligen, men jag känner att de bara är så helt enkelt..
Oh well, thats life sometimes..
Mia.
Katastrof till något bra..
Men dagen slutade skapligt ändå, då jag och Mallan senare dricker lite vin och beger oss ut för en galen utgång då de bara existerade hon och jag på hela krogen, ja inte bokstavligt, men i vår värld så var de bara vi, och vi hade verkligen superkul, vi dansade så svetten rann och tog vattenpauser på sådär två minuter för att bege oss ut på dansgolvet igen.. Vi skrattade för fullt och verkligen hade en supertrevlig kväll.. När vi skulle ta våra jackor i garderoben frågade han om vi haft trevligt varpå vi svara Supertrevligt verkligen, gensvaret vi får är; Är ni ironiska nu? Haha vi skrattade och sa nej vi är fullt allvarliga, de har varit jättetrevligt och de här kommer vi göra om.. Sen att de var en liten bakfylla igår och kändes som när jag vakna vid åtta första gången på söndagen som om jag var full fortfarande fastän att drickat slutade intas ganska tidigt, då de inte blev nå dricka på krogen. Sammanfattningsvis så var den kvällen med Mallan, en av de bästa och roligaste på länge, samt att den var väldigt välbehövlig tror jag, så vi kommer igen!
Nej över till Mallan för middag och massage och en färgning på hennes hår.. Återkommer en annan dag, tack och hej! Och äntligen plusgrader ute! :) Uppskattas!
Mia.
Fågelj**el.. :)
Den där fågeln är igång igen, och den driver mig lite till vansinne, då jag inte kommer på vilken de är.. Svårt och beskriva hur den låter via ord, och när jag inte vet hur den ser ut så blir de ännu knepigare, men jag och Söta Fröken från Glada Huddik satt och kolla igenom sådär en 150 fåglar och hur de lät när jag var där, och den finns inte, den bara finns inte.. Och nej de är inte en undulat.. Men jag kommer komma på vilken de är så småningom, de kommer, de kommer..
Nej nu ska jag slappa resten av kvällen och känna mig nöjd över min springtur.. Nay tag en annan dag..
Mia.
planering..
När de kommer till planering är jag en sån som vill ha allt planerat in i minsta detalj inge utrymme för spontanitet, även om jag skulle vilja kalla mig själv en spontan människa, men ibland vill jag ha allt in i minsta lilla detalj, för att jag helt enkelt inte ska få ett hysteriskt anfall av säkerligen hyperventilation eller beslutsångest eller annat konstigt dumt.. Ska jag hitta på något som tillexempel semester vill jag ha allt klart för mig, hur man åker dit, hur man kommer från plats a till plats b, och kan man göra något där man är..? Inte för att jag säger att jag måste ha hela semestern inritad på en lista efter vad man ska göra, men jag vill åtminstone veta hur jag tar mig till plats a från plats b. Detta kommer nog från att jag är väldigt hmm.. systematisk och vill göra saker i rätt följd, så kommer de upp ngåot oväntat som bryter mönstret så vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig. Ta ett exempel som hänt förr.. Jag och en vän skulle planera att vi skulle ses säg en måndag, och då den måndagen var jag ledig hela dagen och har lagt upp mitt "schema" hur dagen ska se ut för att rätta mig efter den här fikan ska platsa in i "schemat". En halv timme innan vi ska ses får jag ett sms om att jag mår inge bra idag, känner mig inte helt hundra vi får ta det en annan gång.. Detta kan få en hel dag förstörd för min del, då jag oxå funderar ganska mycket när de kommer till saker rent allmänt, så sätter de mina tankar i rullning. Den här personen jobbade dessutom hela denna dagen ska tilläggas, och har haft "hela" dagen på sig att skicka ett sms eller höra av sig att vi inte kan ses. Vilket redan där sätter funderingarna i snurr. Inte för att de överhuvudtaget gör något, för de var ju så att vi kunde ses en annan dag, men de var själva grejen när man har planerat in hela dagen för att man ska få allt på sin plats och att alla puzzelbitar ska stämma efter den här fikan.. Jag kan absolut vara spontan de säger jag inte nått om men när man har planerat en grej så har man och där är jag en rutinmänniska ungefär som alla andra, vilket kan få hela min värld ur balans för ett tag.. Ibland blir de inte alltid som man har tänkt sig helt enkelt..
Jag har oxå märkt att jag är en sån person som börjar med tre saker samtidigt, speciellt på jobbet har jag märkt, för att sedan märka att oj, jag kanske göra klart en sak först.. Inte för att någon annan märker att jag gör de, men jag kommer på mig själv ibland, därför är de så viktigt för mig att ha mina rutiner på hur jag ska göra där, inte för att jag följer de ibland gör jag något spontant och bara är wild and crazy och gör saker i en helt annan ordning.. Men sånt där gäller de mesta, de flesta har ett sätt som de gör saker på, och de bara är så.. De finns lixom inget annat sätt som är bättre.. Men sen när de kommer till att folk ger förslag att ja men har du provat och göra såhär, så inser man att de man själv gör inte alltid är de bästa, men man strävar ju ändå efter att göra saker på det bästa sättet hela tiden.. Eller ja de låter som om jag försöker vara perfektionist, inte alls.. Men de finns ju alltid saker som man kan bli bättre på helt enkelt..
Nej åter till theet innan de kallnar och är de någon som kan tala om vilken artist de är som sjunger denna låt med den här textraden? Året är 2007 eller 2008 tror jag.. Ska tilläggas att de är en ballad som kom i samma veva som melodifestivalen.. Raden lyder:
Tell me how did you know, how could you see, you where the one for me? Oh when everythings gone, i was just holding on, and you put me trough. And thats why i love you.
Något i den stilen..
Mia.
För mycket tid, för lite att göra..
Min strävan i allt jag gör är att det alltid ska bli perfekt.. Men jag inser ganska snart att så är inte fallet.. Jag försöker oftast, men jag inser oxå att jag inte lyckas jämt jag försöker men ja. De jag försökte med var att lura mig själv helt enkelt, vem är jag och tro att jag är perfekt och kan lyckas med allt? Kan någon de? Utan att göra fel och att göra andra eller sig själv besvikna? Finns de verkligen någon sån person..? Att folk blir besviken ibland de hör väl till och att man kan känna att man gjort fel, men ibland undrar jag när folk blir väldigt upprörda, och de gäller saker, gör de människorna aldrig fel? Gör de aldrig någon besviken och är de alltid nöjda med sig själv? Får de aldrig sig själv och må dåligt? De är ju farligt och sitta och vara ensam och ledig en hel dag, då hjärnan som borde vila går på högvarv konstant.. Om jag hade gjort så då hade de blivit så, om jag gjorde de då skulle de vara så.. En vän sa till mig att man inte ska fundera så mycket över de som händer sen, för då kan de lätt bli så att man missar de som är nu, och att de i sin tur gör att de som är nu blir förstört.. De var länge sen nu, men om jag funderar på sen nu då.. Jag kan inte bara låta bli, för någonstans känner jag att jag återigen har tappat kontrollen över mitt liv, eller mig själv skulle jag väl vilja skriva, att jag inte alls har någon som helst susning om hur sommaren kommer att se ut.. Att jag inte vet mer än att jag har tusen frågor till mig själv, som jag inte kan få något svar, som om jag bara väntar på att någon annan ska säga till mig att såhär är det.. Och som om de ska gå upp ett ljus att Jaha! var de så de var.. Ibland är de en ständig konflikt med mig själv och jag.. Jag hatar konflikter, ogillar dem helt enkelt.. Stoppar hellre huvudet i sanden en sväng och väntar på att de går över, varför gör man så? Blir de lättare då? Man kan inte fly ifrån allt som är jobbigt man måste ta tag i saker som känns jobbigt, men när de kommer till saker som man inte vet var man ska börja då? Vad gör man då? Hoppas på det bästa? Väntar på att någon annan fixar de åt en?
Ibland känns de som om jag släppt kontrollen av mig själv till andra, och låta andra bestämma åt mig.. Kan de bero på att jag har sån beslutsångest att jag inte kan själv, eller är jag orolig att de bara ska bli fel? För när jag väl tar tag i saker själv, så känns de ibland som om de oxå är fel.. Hjärnan säger en sak, men magen säger en helt annan.. Är de inte den man ska lyssna på då? Lyssna på den intitution som säger sig vara de bästa för en själv? Ta ett exempel som ett förhållande eller ett jobb tillexempel.. Om allt går som på räls då är de ju jättebra, men om de blir lite motgångar och ibland inte alls bra, hur länge ska man orka? Var finns gränsen och hur vet man att enough is enough? Jag är ju en typ exempel på att säga att saker och ting löser sig, men gör de verkligen de av sig själv? Mallan brukar säga att du vet att ibland löser sig saker inte av sig själv ibland måste man göra något åt saker.. Oh yes i know.. Känns som om att mitt konstant funderande och grubblande har tagit över mig själv ibland och jag varken vet ut eller in helt enkelt.. Svårt de där och hitta en balans, men de blir så typiskt när man går och funderar som en dag som denna när man är ledig och helt själv, då vänder man och vrider på saker tills man inte vet varken ut eller in tillslut, och ännu värre är nog att kommer man då fram till något? Nej inte direkt.. Så då var man verkligen tillbaks på Ruta 1 igen.. suck..
Ibland frågar mina vänner, men va är de du går och funderar över då? Va är de som gör att du har så himla mycket i huvudet? Ja säg de.. Jag funderar nog konstant på allt som händer runt mig alltsom oftast. Vad som händer senare i år, har jag någon planering? Kommer jag att skaffa barn och gifta mig och hela den faderullan, kommer jag köpa ett hus? Kommer jag känna att just nu i denna stund är allt perfekt? Att strävan efter saker som jag inte har en aning om gör mig konfunderad.. Livet är ju än engång som universum, tankarna tar aldrig slut helt enkelt.. Men jag kan inte vara den enda personen på planeten som går och funderar över sånt här.. De måste ju finnas betydligt fler som funderar över saker och ting, och som aldrig heller kommer fram till något, eller kommer de fram till saker som jag inte gör? Kan någon dela med sig av ett tips eller råd då? Att bara kunna koppla bort saker ibland och känna att man är avskärmad från omvärlden, de har ju hänt förr, att man har släppt allt och bara känt sig totalt nöjd med allt för att när man sedan öppnar dörren och mötas av verkligheten, men när man är just där, då glömmer man allt annat.. Men just nu är de så mycket frågetecken runt saker och ting, så de känns avlägset dit.. Men en dag..
Mia.
de känns inte rättvist helt enkelt..
Allt som jag skrivit är ju himla jobbigt, men samtidigt så får man acceptera läget på något sätt och vara glad att jag kan klä av och på mig själv för de mesta, men samtidigt så lär jag nog inse att jag kommer att få leva med dehär skiten oxå.. Men när man väl är i den situationen som igår, så är de så frustrerande samtidigt som de gör förbannat ont, men de är så orättvist att man inte ska kunna ta av sig sina egna byxor när man är 28.. Va händer när jag är 58?
Nog om de..
Idag ska jag gå och ta ett nytt kort till mitt körkort, då jag bara har till den första på mig att ta ett nytt, men jag tappade motivationen till att göra det idag, då allt blev som de blev igår.. Dessutom så var de en disskution om en sak igår som känns sådär oxå.. Något som jag inte kan göra så mycket åt, något som bara är så.. Jag hade för allas skull kunna gjort saker på ett annorlunda sätt, men nu är de inte så, utan nu är de som de är..
Jag blir hur som helst väldigt lessen över den här ryggen eller höften eller va jag nu ska beskriva de någonstans, och de gör så ont, och de gör ont i hela mig över att de är som de är och jag hoppas verkligen att de blir bättre, och att de tar lång tid innan jag får ett sånt "anfall" igen..
Nu en ny kopp the och sen dags att göra mig iordning för de där körkortet.. Tänk att de har gått tio år.. Kan inte riktigt förstå..
Mia.
Jag fick rätt.. :)
Gick ut på balkongen en sväng och solen värmde i ansiktet, äntligen så kanske den här vintern försvinner och de kan bli lite varmare och vår! De behövs oxå..
Igår var de en gammal film på tvn som får en fortfarande och le och gråta och skratta högt, trots att man sett den typ 20 gånger, vilken film? Pretty Woman.. Där kan vi prata om romantisk film, och som gör att man återigen får den där känslan av bramåhet :)
Jag har absolut inget vettigt idag heller och skriva.. Så jag går och tillagar lite tacos ist..
Mia.
Största utmaningen ever..
Glömde skriva att Mallan dragit med mig på ofantligt stort äventyr.. Eller jag har inte hunnit heller iofs.. Jag ska nämligen göra en tjejklassiker.. Jag ser framemot detta med en skräckblandad förtjusning.. Dags att börja träna misstänker jag, så så fort de blir bart på backen, då.. För den som inte vet va en tjejklassiker är så innebör de en massa träning för att man ska cykla tio (TIO!) mil vätternrundan, simma en kilometer vansbrosimmet, springa lidingöloppet en mil... Och som inte de räckte så ska man även åka tre mil skidor på tjejvasan.. Så jag får önska mig själv all lycka till jag bara kan och hoppas på att jag inte dör på kuppen.. Skräckblandad suck.. Men de är tre grejer jag inte är så orolig för, men den där cycklingen.. De är den vi ska börja med, och den har jag faktiskt på riktigt lite ångest över för.. Då jag ska berätta en hemlighet.. Jag kan inte cyckla.. Eller jo jag kan, men jag har inte balanssinne för de.. Så de måste jag verkligen öva på.. Ett annat litet problem är att jag inte har någon bra cyckel.. Nu blev jag himla osäker på om jag stava de där ordet rätt oxå.. Ja ni ser ju själva.. Så så fort de finns möjlighet och springa och cykla ute så är de dags för mig och ta de här på allvar, då jag redan har betalt två lopp så kan jag ju inte dra mig ur nu helt enkelt.. De vore ju dumt att kasta ytterligare pengar i sjön, som med pariserresan.. Så önska mig lycka till och håll alla möjliga tummar för min del.. Jag får väl uppdatera det mera när de börjar närma sig, och med hur de går med den där träningen och allt.. Jag som är så himla otränad.. De här kallar jag utmaning..
Nog om de, nu ska jag återgå till ingenting, poppa en påse pocporn och fundera lite på om jag ska se en film, eller möjligtvis en diskning..
Mia.
Jag och mig själv..
Vaknade dessutom med en låt i huvudet som jag gick och nynna lite på och kunde inte komma på mer än en textrad, så jag googlade och lyckades faktiskt finna den informationen jag sökte på internet utan problem! Ha första gången.. Låten jag letade efter var tydligen The Same old Brand new You med A1. Först undrade jag hur den kunde ha hamnat där, men sen slog de mig att förra veckan gick jag igenom lite gamla skivor, så den måste ha varit med där helt enkelt.. Efter att spelat den på Spotify så är den iaf ute ur huvudet nu.. Tack och lov..
Tog en promenad idag för att få lite luft med Mallan som äntligen blivit frisk från sin sjuka, tack och lov de oxå.. Och förhoppningsvis så slipper jag den sjukan, vill inte ha.. Vi pratade lite om lägenheter och hus, då de har varit ihop så himla länge så börjar de fundera igen på om de ska köpa något eget, men de är ju lite dumt och köpa en lägenhet med en hyra för fem sex tusen när man ska betala ett lån oxå, så de blir ju lätt lite dyrt.. Gick oxå förbi en bank eller var de en fastighetsmäklare där de fanns ett lagom stort hus till salu, för en relativt billig slant, men de ligger på fel ställe.. Inte för att jag hade tänkt att flytta nu, men de är alltid roligt och kolla, och man kan ju hitta något som man vill ha..
Är jag den enda 28 åringen som inte tycker att jag är gammal än? Känns som att de flesta runt mig börjar tycka att tiden springer iväg och att de har så bråttom med allt, fast de kanske bara är mina arb.kamrater som är lite yngre som känner så.. Jag hinner.. SEN.. Ingen mening och brådska med något innan man har gjort de saker man vill göra, och funderat ut var man vill bosätta sig och allt sånt, ingen brådska som Mallan brukar säga.. Var sak har sin plats och tid, visst var de väl så? Gick och fundera häromdagen, och ibland kan jag få lite lätt panik över att man faktiskt är 28 och inte har gjort mer än där man är idag, fast de flesta dagar så håller jag mig till mitt tänkande att jag är ju faktiskt bara 28 så jag hinner.. Känner mig ju ibland fortfarande som 24 så.. Men ibland är de som om omvärlden har en massa krav på sig vad man "bör" ha gjort innan man kommer till en viss ålder.. Kattkvinnans mamma frågar varje gång hon är i närheten, Inga barn än? Inget hus än? Jag är inte gammal än, jag hinner jag lovar.. Och för den delen ibland undrar jag ens om de där är något för min del, men de beror väl lite på vilken fas man är i livet oxå.. Allt känns så himla avlägset långt bort så jag har inte ens funderat över de.. Medans vissa dagar så har man maratontävling i huvudet över allt de där.. Snacka om att man är Skitzo ibland.. Fast om man nu läser texten så inser jag att de kanske låter som om jag har lite bråttom ändå¨.. Men man måste ju fundera lite över hur man tycker att livet ska se, och hur man vill att de ska vara.. Och när jag har funderat klart då vet jag hur jag vill ha resultatet oxå..
Gardinstången anföll mig imorse oxå apropå något helt annat.. Den ville leva sitt eget liv, men då fick jag ju möjlighet att stryka de nya gardinerna när jag ändå skulle sätta upp allt igen, och faktiskt så blev resultatet bättre än var de var innan.. Körkortet får vänta tills nästa vecka då min ekonomi är en vecka innan lön och jag vill inte göra av med sista pengarna på de, speciellt inte när de vankas helg snart och de eventuellt kan bli något trevligt som hittas på.. Så spar på de där slantarna en sväng.. Men känns skönt att ekonomin faktiskt har blivit bättre, tack och lov för de oxå..
Funderar för övrigt på tatuering igen.. Och vi har ju sagt att vi kanske skulle göra nått alla tre syskonen, men vi får se va de blir, och först måste man hitta något som man vill fästa på kroppen, och sen måste man hitta kroppsdelen som man vill ha den på, vilket har lite blandade meningar mellan Jag och mig själv..
Nej, inte nå mer vettigt och plinta ner, så jag får göra något annat ett tag..
Mia.
De är inte alltid så himla enkelt..
Alla val som man gör blir inte de bästa, och alla väljer man ju inte själv heller.. De är de där små detaljerna som gör att livet blir som de blir.. Att man inte kan titta tillbaka och ångra saker som man gjort eller varit med om, att man blir den man är..
Jag känner mig inte lycklig över allt jag gjort i mitt liv, de bara är så, de tror jag inte att någon gör. Jag hade kunnat gjort så mycket mer saker och så annorlunda när jag var yngre, men då skulle jag inte stå här där jag gör idag, men de är ju inte försent för att göra saker som man tänkte på då.. FÖr de finns så mycket mer saker på den där Listan som jag vill göra.. Jag vill inte att saker ska hänga över mig och jag vill inte att jag ska känna när jag är 40 att varför gjorde jag inte de, eller varför gjorde jag så? Men de är inte så långt till 40 så de visar väl sig då, vilken fas man är i livet då, vad som har hänt under de resterande 11 åren..
Varför jag började fundera över allt idag, beror nog på att jag tog fram och spelade Dixie Chicks låt Not ready to make nice.. Jag gav ett råd till en bekant häromdagen att man kanske ibland måste inse vissa saker för att man ska kunna göra något åt situtionen som man befinner sig i.. Och visst är de lätt och säga, men jäkligt svårt när man själv är i den situationen.. Att ibland så kommer det alltid att fattas en puzzelbit, och ibland blir de komplett, men de är en lång väg och gå dit, och för vissa är de svårare än för andra att komma dit..
Mia.
Forgive sounds good, forget im not sure i could. They say time heals everything, but im still waiting.
Dixie Chicks - Not Ready To Make Nice.
Oh my god..
Jag har inte så mycket och skriva heller så blir ju inte så himla lätt..
Var till huddik nu i helgen som var, mycket trevligt måste jag säga.. Två små som fyllde och fyller år, så blev paket och tårta, god mat och trevligt sällskap! Var riktigt längesen jag var dit nu så de var på tiden :) Blev lite shopping och melodifestivalens andra chans.. På vägen hem var de tokmycket folk som tydligen skulle åt samma håll som jag, trots att de var vasaloppet på en helt annan del av Sverige, vilket resulterade i att de blev att åka 20 km i timmen på 110 väg, en sväng.. Imponerande, Not! Men efter de släppt på så blev de ändå att åka lugnt, då jag insåg att de lätt kan hända en olycka, och jag hade ju inte bråttom hem, men trots de så tog de knappa tre timmar att åka, så de var mycket godkänt ändå.
Inhandlade nya gardiner som skulle upp i sovrummet, skitsnygga, men som i verkligeheten och uppe i mitt fönster i sovrummet, inte alls är skitsnygga och jag vet faktiskt inte om de ens passar där.. Men jag får vänja ögonen, då de inte var gratis, och kanske ta ner dem för en strykning som jag inte orkade göra idag.. Då kan de ju faktiskt bli bättre.. Men jag är ju ledig på onsdag så jag får väl göra de då.. Och inte glömma att förlänga körkortet på Onsdag, då jag bara har två och en halv vecka på mig att fixa de där.. Så dags för att verkligen göra de annars kommer jag ju stå där utan körkort tillslut, och de vill jag INTE!..
Lyssnar på youtube idag, och varvar lite med Skiva.. Just nu är de Linda Bengtzing som ljuder ur högtalarna.. Lite blandat med Kent på skiva och The Moniker.. Som jag förövrigt tror har störst chans i Eurovision song contest.. Men bara va jag själv tror..
Skulle lägga upp videon för The Moniker, Oh my God, men de verkar inte fungera idag, så får bli en annan gång, och om ni har möjlighet så lyssna på den, för man blir garanterat glad av den iaf..
Nu är nog soppan klar så dags för middag, och till dig som frågade var man köper Lejontjära, i Sverige vet jag faktiskt inte om man kan de, men om du åker till Finland eller Åland så finns de att köpa ombord på båtarna.
Mia.
