Mias last night

Har haft stillestånd hela dagen, suttit med bloggen öppen och tänkt att jag ska skriva en rad, men jag har bara stirrat på tangenterna.. Så himla mycket som snurrar uppe i huvudet just nu så det blir tilt. Lite för mycket helt enkelt för att veta var man ska börja..

Lyssnar på Paperwight från Dear John just nu..

Kände mig helt överkörd igår, och efter besöket hos doktorn idag känner jag mig om möjligt ännu mer överkörd.. De blir allt på engång, soppa. Men och andra sidan är jag glad att de kommer allt på engång ist för lite då och då.. De blir lättare sen då.

Har tagit ner resväskan från vinden och packat de mesta inför p-kryssningen men jag känner mig inte motiverad för fem öre, känns som jag tappat en bit av mig själv för en stund helt enkelt. Just nu skulle jag nog bara vilja lägga mig under täcket några dagar och bara va, men så funkar de inte riktigt, man kan inte bara hoppa livet för några dagar för att man känner för de, och dessutom har jag sett framemot kryssningen nu och vad jag ska ha på mig, har mest beslutsångest över vilka kläder bara. Har ju köpt en kjol i Milano som är himla fin, men i söndags gick jag på gina och stötte på en i mitt smak skitsnygg tröja, som inte alls är jag egentligen men verkligen supersnygg, med snyggt mönster, och tror de kommer bli en favorit helt enkelt. Perfekt varm till sommarkvällar oxå.  Märker själv att jag gärna inte vill skriva om doktorbesöket helst.. Jag vet inte var jag ska börja helt enkelt, jag vet de är bara gilla läget helt enkelt. Men fick ju den dom jag visste sen innan.

Inflammatorisk Ledsjukdom.

Sitter bara och stirrar på ordet. Försöker någonstans förstå vad de är jag förstår. Jag visste ändå om de innan, då jag faktiskt lyckats googla fram de, vilket jag är kass på egentligen, men inte denna gång.. Känner mig faktiskt för stunden handlingsförlamad. Någonstans känns de jättebra att veta vad de är och fått en klarhet i vad de är för fel jag har. De är för tidigt och säga att de är Bechterews, men mycket tyder på de, men inget man kan veta förns om tio år då man jämför röntgenbilder. De känns skönt att veta vad de är att de finns på papper och någon som vet vad den gör har talat om de, men samtidigt så känns de förjävligt.. Som om jag är i chock och inte förstår.. Livet är bra orättvist ibland, men samtidigt de är ju bara att lära sig leva med de helt enkelt, bara le och vinka. Men samtidigt så är de helt ok att bra känna att de är verkligen skit och att vissa dagar är hemska. Men jag vill inte att någon ska ta hand om mig, för jag är inte handikappad, jag har bara en sjukdom som finns men inte syns.. Och sålänge den är såhär så får man vara glad att jag bara behöver ta tabletter helt enkelt, för de finns alltid de som har de värre, självklart. Men ibland måste man få tycka synd om sig själv i den situationen som man är i, för att jag tror att man behöver de helt enkelt..

Allt de andra känns oxå väldigt jobbigt, och hemskt tråkigt att man kan få någon att må så dåligt och att de blivit som de blivit, men! Just nu i de tillstånd och de jag fått reda på idag om min kropp så måste jag fokusera på att bli bättre själv och försöka att förstå och lära mig hantera de och då kan jag inte gå och tänka på massa andra saker, de här är tyvärr viktigare. Och han sa idag på sms att de är synd att allt kommer samtidigt för dig, men samtidigt så är de skönt att allt slår till på engång, för då slipper man ta saker pö om pö och precis när man klättrat upp igen så ramlar man ner, nu kan man hantera allt på engång och gå vidare sen och veta att där framme så kommer man att må mycket bättre än vad man gör nu.. Knepigt kanske, men låter i mina öron helt rimligt iaf. Och som sagt kroppen säger ifrån med allt dehär lite extra mycket nu och för att de inte ska bli värre så måste jag fokusera på hur jag själv mår för att kunna må bättre, och för att kunna bli bättre i ryggen. Såg mina röntgenbilder idag, och kollade på kotorna på ländryggen.. Vet inte vad jag ska säga om de, men ist för mjuka kotor så är mina vissa av dem, eller rättare sagt en av fyra normal och de andra som fyrkanter, de är inte heller bra..

Magnetröntgen nästa och minst ett återbesök till i år, så jag gjorde nog helt rätt i när jag insåg idag när jag betala att jag behövde ett högkostnadskort, för dehär idag de är absolut inte sista gången på lång tid framöver som jag kommer befinna mig på ett sjukhus, dehär är fkatiskt bara början på en lång resa, som jag måste fixa själv, för jag vill inte vara den som behöver hjälp av andra för att klara mig igenom vardagen, jag vill kunna göra de själv. Jag är inte handikappad, jag är bara lite trasig.

Mia.

Känns som jag tappade fokus helt idag.. lite livsgnista.. Jag tappade allt.. Gick och kollade till mobilen vid ett idag, då jag hade haft en riktigt usel dag, borde inte gått upp ur sängen, med dåligt humör.. Men såhär i efterhand hade jag ju naturligtvis på känn att de var något som inte riktigt var som de skulle.. Jag trodde aldrig att jag skulle få ett till sånt mess, trodde att de var en gång och aldrig mer, att de aldrig skulle hända igen, dock har jag haft på känn att de skulle ske i vilket fall som helst.. Usch.. hua.. Men denna gången mycket lindrigare, men ändå.. Värsta möjliga tänkbara mardröm helt enkelt.. Igen.

Sen kom tårarna helt enkelt, dels för att de är sådan jobbig situation och dels för att jag kände att jag var roten till de onda och att jag inte kunde lyckas med något helt enkelt.. Jag vill ju bara de bästa i slutändan.. Men verkar inte som om någon däruppe som inte finns vill samma sak.. Klarade resten av dagen ok, men kan inte säga att jag var särskilt fokuserad, och inte så konstigt med tanke på omständigheterna.. tårarna ville bara rinna helt enkelt.. Men jag är en sån person som när de är jobbigt och de är tufft så biter jag ihop så gått de går, försöker fokusera på något annat, men måste medge att jag måste sett ut som en zombie.. Pratade i telefon med någon som jag aldrig trodde att jag skulle göra någonsin och ja, de kändes som de enda rätta.. Skulle inte kunna bära allt om de hänt något på mig själv och ta ansvaret för att jag inte berättat de för någon annan.. Nu har ju allt ändå gått realtivit bra, och jag hoppas att de blir bättre.. men tycker ändå att man borde ta till sig den hjälpen när man får möjligheten och få den, även om man inte känner att man behöver de just nu.. Om man ändå tagit sig så långt och tagit sig dit, så inse att man kanske behöver de oxå.. Ibland behöver man hjälp av andra..

Jag är en sån person som när jag mår dåligt eller tycker de är jobbigt, så umgås jag med mina vänner, för att fokusera på annat, eller borstar av mig de för stunden, tänker att de löser sig.. alternativt stänger in mig några dagar och bara gråter.. eller annat ord, bantningskur kanske.. Men mestadels så är jag en sån person som ler och säger att de är bra de löser sig och att jag tar de sen helt enkelt.. Oavsett om jag mår pyton och bara gråter, så spelar de inte någon som helst roll men jag ler alltid någon gång mitt i allt elände, för att jag vill inte ha de så, jag vill inte må så.. Jag vill bara borsta av mig de tråkiga och tänka på något positivt helt enkelt.. Självklart finns de de dagarna som jag tycker är hemska och jag bara vill försvinna från jorden ett tag, för att man inte orkar helt enkelt..

Men min strävan i livet är faktiskt att kunna få må hundra procent bra, iaf till 99 procent och känna glädje över livet och över de jag har, och inse att man är lyckligast i världen, för att de finns såna stunder oxå. Att inse att något inte gör så att man mår hundra procent och att de är något som är fel, att försöka fixa de då till sitt eget bästa för att sedan känna någonstans därframme att nu, nu är de bra. Här mår jag bra. Att hur de än är, så måste man i slutändan tänka på sig själv och vad som är viktigast. Att man kanske älskar någon person väldigt mycket, men ändå inser att de inte fungerar för man helt enkelt i slutändan inte passar ihop. När man är 20 är de ok att tjafsa bråka för att man har så lång tid framöver och komma på hur de är man vill ha de.. Men när man är nästan 30 så vill man inte ha de så, för man inser att de finns saker som får en att må bättre, och att de finns saker som är viktigare än att bråka och tjafsa och då spelar de ingen roll om man älskar någon. De är i slutändan som räknas ändå. Och de är tråkigt och trist och skriva de, men jag är hellre själv när jag är 40 och känner mig nöjd och lycklig och sams i livet än att vara olycklig i ett förhållande där man inte mår bra av bråk och tjafs, de äter lixom upp en innefrån. Tills den dagen man inte har en aning om vem man är längre, och ibland ingen aning om varför man är där man är..

Jag säger inte att jag är perfekt absolut inte.. Men olika människor reagerar och hanterar saker på helt olika sätt.. och mitt är att försöka fokusera på annat och jag vet att i slutändan så löser de sig, hur dåligt de än är.. Huvudsaken är att man måste försöka tro på sig själv, och försöka lista ut vad man mår bäst av. De tar ett tag, och de är inte alltid de blir rätt, men man måste försöka.. Alla är olika, och man måste respektera andras sätt att hantera motgångar, för alla tänker olika och alla tacklar svåra situationer helt olika, men de finns inget sätt som är fel, de är bara en själv som kan känna hur man vill göra i en sån situation. Mitt är att försöka tänka alltid att de löser sig, oavsett vad.

De var egentligen inte alls dehär jag skulle skriva men ibland blir de ju inte som man tänkt sig. De fruktansvärt dåliga samvetet finns här och jag känner mig helt överkörd för att jag lyckas få någon annan att må sådär fruktansvärt dåligt.. Att man kan åstadkomma något så hemskt. Jag vet att jag förmodligen inte ska tänka så, men de blir så att jag är världens sämsta människa förmodligen.. Men jag vill bara de absolut bästa för att två människor som uppenbarligen inte fungerar ihop ska må bra, de är de enda jag vill.

Nu ska jag försöka fokusera mig på något som jag tycker är himla jobbigt förrutom dehär och de är sjukhusvistelsen imorn.. Bävar mig för de..

De löser sig alltid!

Mia.

Helt ärligt, jag har skittråkigt idag.. tvättat och diskat och nu har jag ingen aning om vad jag ska göra resten av dagen... Suck.. vill verkligen hitta på något, men jag vet inte vad.. Grilla och fixa i trädgården skulle vara ett bra alternativ, men blir lite svårt när jag varken har grill hus eller trädgård.. :P

Mår för övrigt inte helt hundra heller i kroppen känner jag.. Hmm.. ska fundera ut något riktigt bra att göra idag, ostbågar til lunch kanske och gå och kika på en soffa.. De är nog de jag borde göra idag.. men ingen lust att leka själv..

Mia.

Usch.. Känns som om jag ska ha skuldkänslor för att jag umgås med mina vänner ist för att sitta hemma själv och må dåligt.. Tanken har aldrig slagit att man kan må dåligt fast man umgås med sina vänner och åker iväg och gör saker.. För mig är de och skingra tankarna och göra något annat för en sväng ist.. Är det något som jag inte tycker om så är de just att sitta själv och fundera över saker och ting.. Man reagerar olika på saker och ting.. Så är de bara, jag vill inte sitta och gräva ner mig, jag vill kunna försöka leva mitt liv och försöka att må bra helt enkelt.. Men ibland känns de som om jag ska få dåligt samvete för att jag gör saker.. Man kan faktiskt må lika dåligt fastän man har en massa vänner runt sig, men kan känna sig ensam fastän att man har sällskap av goa vänner.. Men de är klart att de är lättare för min del, då de är jag som kommit fram till de här.. Konstigt vore de annars.. Men ibland är inte allt så himla enkelt och lätt de bara är så.. Och man vet aldrig hur livet ska bli eller se ut hela tiden, de jag vet är att jag vill må 100 procent bra hela tiden, och att jag inte vill bråka och tjafsa, de mår jag bäst av.. Ibland är de svårt och komma fram till saker, men när man nått till de så är de så mycket enklare och förstå varför och hur man reagerar och gör som man gör.. Kroppen säger ifrån helt enkelt.. De kallas visst livet, och de är svårt och jobbigt ibland, de är helt naturligt, för annars skulle man aldrig veta när man mår som bäst..

Har absolut ingenting planerat idag, de känns lite drygt då de kryper och kliar i kroppen av vetskapen att jag ska sitta still hela dagen och inte göra något.. Känns inte ok.. Borde ta tag i den där cyklingen.. Men ska jag vara helt ärlig, de är tre veckor kvar, och jag har inte någon som helst motivation alls, kanske kan ta de imorn..

På tisdag är de doktorbesök för hela slanten som gäller, blir inge jobba av då jag inte vet hur lång tid de tar.. Sen onsdag bär de iväg på p-kryssning, de ska bli trevligt, har jag sett framemot lite faktiskt.. De har ju blivit en varje år nu sedan jag började, och de blir lite av en tradition tredje året nu..

Har slängt in en tvätt så nu är de väl ta tag i disken som gäller, sen funderar jag om jag ska åka och titta på soffor, då jag kommer bli i behov av en inom snar framtid.. Och leverans tiderna brukar ju vara sådär en 6 till 8 veckor..

Ha en bra dag, de tänkte jag ha..

Mia.

Äter sen frukost idag, blev rätt sent igår, då jag fastnade framför tvn och samtidigt som jag inte kunde sova alls..

Tankarna snurrar lite extra dessa dagar, men jag hoppas att de kommer bli bra i slutändan hur de än blir..

Hade en helt oplanerad dag idag fram tills igår ungefär.. Då centrallåset på bilen verkar ha gett upp lite så är de omöjligt att tanka bilen då jag inte kommer in i tanklocket iome att de är låst från insidan, vilket ju gör de omöjligt och tanka.. Så blir att kolla alla säkringar på den idag, får se om jag får någon bukt med de.. Annars vet ja faktiskt inte hur jag ska lösa bensinproblemet.. Ricky kanske hade en tid över att hjälpa mig, vi får se helt enkelt.. Sen tänkte jag ta mig en vända till kupolen för att utprova ett par skor som jag tittat på hur länge som helst.. Men misstänker även att de är för smala precis som de i milano var.. Men då har jag ju provat iaf :) Sen ska jag även försöka bege mig till systemet för att inhandla något att dricka, då jag blev medbjuden på lite grillning ikväll hos Mallans vänner i Brötjärna.. De är för goa helt enkelt!

Imorgon väntar någon mils cykling, men jag har absolut inte någon som helst lust alls, men om tre veckor(!!!) så är de tio mil som gäller, så jag lär väl lägga i en växel och börja träna för de om de ska gå överhuvudtaget.. Önskar mig själv lycka till!!

Ut på balkongen och känna vilket klädesväder de är först och sen börja den här dagen.. Hur än allt är så är de j**ligt skönt med en ledig helg, och hade absolut inte något inplanerat utan de fick bli som de blir helt spontan..

Mia.

Houston we have a problem..

I den underbara världen där alla rosa moln är rosa och allt är frid och fröjd, där äe de bara fint... Men i min värld just nu är allt lite upp och ner och bak och fram..

Jag vill egentligen inte gå in på några detaljer, men om vi säger såhär att just nu har alla blommor fått sig en liten törn och mår väldigt dåligt av ljuset av all sol, och vad man än gör så är de lessna.. Även om man pratar med dem och talar om för dem att solen inte är så farlig, att allt kommer bli bra och att allt inte alls är deras fel, och att de är ju lika mycket mitt fel som inte flyttat de från fönstret för att må bättre helt enkelt.. Att jag har ställt till de för dem och att jag kan inte göra så mycket mer, men jag vill inte säga att någon blomma är sämre än den andra för de, för att man är alltid två om saken eller.. Ja man kanske inte kommer fram till samma sak, men man försöker, och när man har vattnat för mycket så kan de lätt bli lite fel, och hitta tillbaka till den rätta balansen.. Och även om blomman trivs så blir de ibland så att man måste ta bort den, för att man har plockat bort så många blad att de bara finns stommen kvar, och att man vill att den ska må bättre någon annan stans, för att man själv har dåligt samvete för att man lyckades att få den så må så himla dåligt helt enkelt.. Att de var de man själv gjorde som var fel, eller att man helt enkelt inte tycker att de ska vara lika mycket eller lika lite vatten som den själv tycker.. Att man bara vill att blomman och en själv ska må bra, för att inse att ja..

Ja ja vet de handlar ju självklart inte om blommor som ni säkert förstått, men de blir så svårt och skriva något på något annat sätt.. Men hur de än är, så ska du inte känna dig som en dålig människa för de är du inte, och du vet att du kan få mig och må bra på alla sätt, men de är ju något som inte springer ända till mål.. Ibland är de inte lätt, och ibland är de inte lätt att veta hur man ska göra, men någonstans så måste man inse när enough is enough och att man faktiskt inte orkar längre, hur mycket de än borde funka, och hur mycket man än tror de så ibland blir de inte riktigt som man tänkt sig helt enkelt..

De är jobbigt och de är svårt, men man måste ändå försöka inse och förstå någonstans att de inte funkar som de är, och att man inte blir lycklig av de helt enkelt.. Även hur mycket man än skulle vilja.. De är inte lätt när de är svårt helt enkelt.. Och ibland måste man försöka laga hålet som är trasigt på ett sådant sätt som man inte tänkt från början.. Och man måste alltid försöka se till sitt eget bästa, de man tror att man i slutändan kommer att må bäst av, även om de inte alltid är de lättaste, eller de som kanske känns som de mest logiska.. Men ibland blir de som sagt inte riktigt som man tänkt sig..

De är skitsvårt och veta helt enkelt, och att man får någon annan att må så himla dålig de är inte heller så lätt.. Och man bara önska att allting var enkelt, men de är ju tyvärr inte enkelt alla gånger, och de är väl de som kallas livet antar jag..

Ska ta den där jämförelsen om förhållande och droger, men de får bli en annan dag helt enkelt..

Mia.

De är egentligen hög tid för att sova, och dessutom när jag är supertrött så borde de ju egentligen vara en ännu bättre anledning.. Men jag kan inte resa mig från soffan just nu, för jag inte orkar helt enkelt.. Måste vara latast punkt nu just nu faktiskt..

Tänkte på en sak, de är så himla skönt att vara hemma och kunna gå på en toa utan att den spolar medans man sitter där och man måste hålla för sensorn.. Ibland bara måste man älska Sverige, även om de är så sjukt skönt att åka utomlands, så hemma är bäst..

De jag märkt är att jag mådde väldigt bra i ryggen i värmen, och nu när jag kommit hem till lite kallare breddgrader så känns de igen.. så de känns bra, men ändå inte.. Kommer jag bli en sån som måste bo utomlands under vinterhalvåret sen? Väldigt synd isof ;)

Hade en disskution idag påvägen hem då Roygert samåkte, och den var väldigt intressant faktiskt, angående förhållande i jämförelse med droger.. De är en konstig tanke, men väldigt tänkvärt..

Blodproverna imorse gick bra, men de märks att jag inte riktigt var med sista biten till VC då jag kom ut igen och inte hade en aning om vilken låt jag spelade på cdn innan jag gick ur bilen, vilket var Guns n roses, Sweet child of mine. Men de gick bra iaf, så nu väntar jag med spänning över vad mina levervärden, njurvärden och vita röda blodkroppar och sänkan är, så vi får se på tisdag vad domen blir.. Inte alltför illa hoppas jag, men jag har en misstanke om att de kan vara något väldigt illa i kroppen som härjar, så hoppas på att få ett svar..

Nu dags för sängen delux och sova, ny dag imorn och nya möjligheter.. Och sen är de ju fredag oxå.. Skönt med ledig helg såhär efter en semester.. :)

Mia.

Hemma efter en helnice semester, så himla skönt och komma iväg en sväng, de behövdes verkligen! Förra onsdagen begav vi oss fyra stycken kl alldeles för tidigt på morgonen (4) till arlanda för att få en semester i Milano. Bilresan gick strålande och vi började dagen på arlanda med att fira semestern med en varsin drink, eller ja cider för mig och Mallan och öl för grabbarna.. När vi landade var de varmt och skönt och solen sken, och vi begav oss för att köpa biljetter till bussen som skulle ta oss in till stan.. Italienare är för övrigt inte de bästa på engelska ska tilläggas, men efter ett tag så fick vi en buss och en tunnelbana och vips var vi på hotellet, som var helt ok, inte det bästa, men de dög helt klart, receptionen gjorde ett väldigt fint intryck... Sen begav vi oss efter lite uppfräschning ut på en lång promenad.. Och resten av dagarna bestod ganska mycket av gång.. Maten i Milano är nja va ska man säga.. Rätt smaklöst och inte den bästa, och på vissa ställen väldigt dyrt.. Glassen däremot är underbart god, den är underbar helt enkelt. Centrum i Milano är fascinerande med alla lyxbutiker man kan tänka sig, Gucci, Prada, Luis Vuitton och en massa andra exklusiva märken, där man inte törs gå in i butiken för att man inte tror att de är ok att gå in, man tillhör inte den "klassen" helt enkelt.. Skor i fönstren kostar 650 Euro minst och väskorna någon nolla till, helt underbart fascinerande verkligen och skyltförnstren är förtrollande fina.. Man förbländas av den lyxen som finns överallt.. Mitt i centrum står en fantastisk fin kyrka som heter Duomo och fascinerande byggnad, där man kan gå upp för trapporna till taket och gå på taket för 5 Euro och en fantastisk utsikt och man blir helt häpnandsväckande av denna byggnad.. Vädret var strålande hela veckan utom lite moln och en regnskur på lördagen, söndagen var något svalare men annars 28 grader, helt amazing :) På lördagen var de dags för fotbollen, är ju inte så jätteintresserad, men tycker att de kan vara en upplevelse som man vill göra.. De skulle vara en liten fotbollsfest på centrum och några fans skulle träffas, tänkte att ja vi går väl dit och dricker en öl och går till matchen sen.. Visade sig på vägen dit att de var en ganska liten fotbollsfest, eller ja.. De var vi spelarbussen och en till buss, plus att när vi kom till torget efter att ha gått med alla andra så var de vi och ungefär 50 tusen pers till där som skulle på den lilla fotbollsfesten.. Otroligt verkligen.. När vi kom till stadion var det SOLD OUT på skyltarna och de var vi och 80 tusen till som skulle se denna matchen. Det slutade med att A.C Milan vann mot Cagliari och sen delade de ut guld och pokal till hemmalaget, sköt av en himla massa raketer och stämmningen var verkligen på topp! Nackdelen var att Zlatan inte var med och spelade, men de var en himla trevlig upplevelse iaf.

Toaletterna i Milano är hemska, maten är inte vidare god och ganska dyr, men staden är helt underbar och fantastisk, och från att vara i stadskärnan kan man gå några kvarter och komma till en väldigt vacker park. Fina bilar är ingen ovanlighet och vi har sett en hel del fina Ferraris, fascinerande bilar helt enkelt, och jag skullle så gärna vilja ha en egen.. Allt är faktiskt toppen där och de enda som saknas är en strand. De blev några Daquiri för mig och Mallan, endel supergoda medans andra var sämre.. Hittade en inhemsk bar där bartendern kunde knappt något ord på engelska och han gjorde supergoda drinkar, han var verkligen superduktig och förtjänade och jobba på ett annat ställe, så sista kvällen var vi där och gav honom tvåhundrakronor i drinks.. Något för att visa lite uppskattning, och visa att vi verkligen gillade det. Sen kostade inte drinkarna mer än 5 Euro per drink heller, och de var väldigt goda, Pina Colada och Strawberry Daquiri, mycket bra helt enkelt. Så nu blir mitt uppdrag att lära mig att göra riktigt goda Pina Coladas..

Semestern var verkligen superbra och jag känner mig mycket nöjd, men nu är jag glad att jag sitter hemma i soffan och ska strax bege mig till min egna säng som jag längtat till, min egna dusch och mitt egna hem, för att imornbitti bege mig till vårdcentralen för att ta prover, vilket jag gruvar mig för, men de ska nog gå bra hoppas jag.. Sen är de tillbaka till vardagen och jobb igen, för att nästa onsdag bege mig på personalkryssning, de ses oxå fram emot..

Allt de andra.. De tar jag en annan dag, nu är de hög dags för att sova.

Mia.

Väskan är packad och jag har gått igenom den tre gånger, men jag vet att jag absolut inte behöver sådär mycket löäder frågan är bara vad jag ska ta ur.. tre par skor och ska i ett par till.. Suck.. :) Men jag vet lixom inte riktigt vad jag kan tänkas ta ut, en sak är ju säker att de får inte plats med någon shopping om den ska vara sådär nu iaf, så de är bara rensa igenom igen och tänka, kommer jag verkligen att använda dehär? Förmodligen blir de som vanligt att hälften av kläderna aldrig kommer att användas, men nu är de ju semester i en stad som gäller.. Då blir de ju en annan sak än solsemester.. jaja..

Jag säger bara en sak, kl 9.05 imornbitti lyfter planet och då är det Milano Baby för hela slanten som gäller.. Påminns av att Joey i vänner säger London baby hela tiden, så blev och säga likadant för min del.. :)

Nej jag ska ta och fixa de sista sen är de pizzatime som gäller..

Milano nästa, hörs om sådär en vecka..

Mia.

Har verkligen inte orkat skriva något faktiskt.. Händer så otroligt mycket just nu så tiden har inte funnits till.. Men svänger förbi här nu efter frukostintag och skriver ner någon rad..

Dagarna verkligen bara springer iväg just nu och om två dagar så är de dags för mig och tre andra att dra till Milano, ska bli grymt spännande och väldigt trevligt hoppas jag på :) Där väntas lite fotboll, en resa till Venedig och massa turistande och förhoppningsvis lite lite shopping iaf, men jag har ingen aning om priser där, så jag kan garantera att de blir fönstershopping iaf, och de är väl inte illa de heller.. Kameran ska med i högsta hugg, så kanske lägger upp någon bild när jag kommer hem, man vet aldrig..

Livet i sig, är en aning oklart just nu och samtidigt som de bara springer förbi mig känns de som, när f*n hann jag bli 28??! Vad hände med alla de andra åren? Jag hänger verkligen inte med, så de blir skönt med lite semester och bara va turist helt enkelt..

Nej, dags för att hämta ner väskan från vinden och fundera ut, vad i hela fridens dagar har man med sig för kläder till Milano?? Spännande..

Mia.

Så bra gick de för mig att hoppa över att äta medicin en dag.. Slutade med att jag fick vara hemma idag helt enkelt, då jag knappt förmådde mig att klä på mig själv och ta mig upp ur sängen.. Så fick order av Mallan att stanna hemma idag.. Känns ju dumt med tanke på att jag är ju inte sjuk, jag har bara extremt ont i slutet av ryggen.. och desutom semester om tio dagar.. Men jag hoppas på att bli mycket bättre till imorn, och jag hoppas att min medicin kan göra så att de är bättre till imorn..Vi får se helt enkelt..

Så nu känns de som jag har suttit i soffan i ett dygn ungefär, då vädret såg likadant ut ute igår.. Och jag sitter i samma position nu som igår..

Så nu har jag väl i princip ätit frukost och ska försöka röra lite på mig, och se om de släpper på lite.. kan ju hoppas iaf :)

Mia.

Så bra gick de.. Så himla bra gick de och klara sig utan medicin en dag.. Inte alls, har knappt tagit mig ur soffan idag och har känt att jag har velat haft hjälp om jag ska resa på mig.. Bävar över att jag måste gå och sova snart, då jag vet att de kommer göra så himla ont.. Något annat som stressar mig är att jag verkar som om jag behöver äta den här medicinen jämt.. Om de inte finns någon annan lösning.. Vilket får mig lite i tårar just nu, då jag vill inte ha hjälp med att ta mig upp ur soffan, jag vill kunna de själv.. Jag känner mig lite tröstlös då jag inte vill vara beroende av andra.. Jag vill klara mig själv..

Något annat som oxå är lite dumt med denna medicin är att om jag någon gång skulle få för mig att jag vill ha små, då kan man inte äta dem, då de gör att förmågan blir så himla mycket sämre, men alltså om man inte klarar sig utan dem då? Hur gör man då? Jag hoppas ju någonstans inne i huvudet att de bara är något som går att operera bort, även om jag kommer gråta floder isof över min sjukhusrädsla.. Men faktiskt hellre de..

Annars har dagen varit sådär i helhet, datorn höll på och flyga ut ett tag genom fönstret.. Ibland undrar jag om de jag säger inte förstås.. Att de lixom inte är någon som hör de jag säger och förstår att jag pratar i någon slags grekiska, kan de vara så? Ingen aning..

Ska försöka ta mig till badrummet och borsta de där tänderna och sen attacksova, då jag är egentligen väldigt väldigt trött..

Så imorn hoppas jag är en mycket bättre dag..

Mia.

Har precis sett filmen Dear John.. Som vanligt har jag gråtit en sväng, eller jag har faktiskt gråtit rätt rejält.. Först kommer tårarna för att de är så sorgset, och sen bara fortsätter de helt enkelt.. Men filmen var mycket bra, och absolut en av de bättre filmer jag sett på länge.. Funderar på och gå upp på vinden och fortsätta gråtmaraton och hämta dvdn och se PS. I love you.. Men jag vet faktiskt inte om jag pallar den idag..

Idag är jag rätt sliten måste jag säga.. Efter att ha jobbat sex dagar denna vecka och efter att ha druckit tydligen en hel del vin igår, så känner jag mig rätt mör faktiskt.. Och cyklingen tog ju ut sin rätt tidigare i veckan så de känns helt ok och bara sitta i soffan och göra ingenting.. Fast och andra sidan så sitter jag ju på golvet just nu men..

Provar idag för första gången på två och en halv vecka att inte äta medicin för att jag skulle testa och vara utan den när jag var ledig, så jag provar väl med de då helt enkelt.. Än så länge, känns de ja som vanligt, fast lite lättare, blir mest spännande mot kvällningen då de är dags för sova.. Men de visar sig helt enkelt..

Känner mig tung idag, och att jag grät till filmen gjorde de lite bättre.. känner mig nere helt enkelt.. Jag ville inte att de skulle vara såhär, jag vill inte att allt ska vara jobbigt när de gäller förhållande, jag vill att allt ska vara stjärnklart och att solen ska lysa jämt, de är klart att även solen har sina fläckar.. Antar att de är alkoholångest som pratar idag och de faktum att jag är helt själv i min lägenhet.. Men känns ju bara som att vi tjafsar, bråkar och när vi pratade i telefonen idag, så la du på mitt i allt.. Jag har inte ringt upp och jag har inte skickat något sms efter de, för jag känner mig mest lessen över att de verkar bli såhär hela tiden.. Att de spelar ingen roll hur man än gör så blir de inte rätt, och de som gör mig mer lessen i allt de är att någonstans så inser man att de kan inte vara såhär, för man mår inte bra av de helt enkelt.. Jag har vänt och vritdit på allt en miljon gånger känns de som och de känns som om de inte spelar någon roll, för hur vi än gör kommer vi tillbaka till ett läge som är ohållbart, att de inte är hälsosamt och nyttigt helt enkelt.. Varje dag just nu är som ett stort enda frågetecken och när folk frågar vet jag inte längre vad jag ska säga..

Nej om jag ska ta och försöka ta mig upp från golvet och göra något vettigt av denna dag, men de är svårt när man inte kan vrida på sig och egentligen skulle behöva en hjälpande hand och ta sig upp faktiskt.. Sorgligt, men sant.. och de gör mig ännu mindre bra till mods idag.. Men kära söndag, välkommen att förstöra min dag lite grann, och önskar att måndag vill mig bättre..

Mia.