Mias last night

Lyssnar på Adele som sjunger Rolling in the deep mycket bra.. Galet skön låt som man bara njuter av.. Lyssna på den..

Veckan som varit känns som en hektisk vecka men har varit bra, kursat onsdag, vi ska ju få posten nu oxå.. Massa nytt att ta in, och hoppas på att de blir lika enkelt som att sitta i kassan, dock får vi inge mer timmar till att göra detta, men vi får mer arbetssysslor, så de blir ju lagom spännande.. Jobbade till fyra på torsdagen och till halv se på fredagen och stackars lilla jag som inte alls är van med långa dagar var rätt slut på fredagskväll då jag är så himla van och jobba till två eller tre, men jag överlevde denna arb.vecka oxå.. De är ju en sak om man är van och jobba sånna dagar, men de vaar ett tag sen jag gjorde de så kroppen är ju inte van... Hann med ett springpass oxå som kändes mycket bättre, även om de kändes som om jag vägde tvåhundra kilo och de var motvind så gick de ganska bra iaf.. Skönt! Och igår var de storstädningdelux här hemma.. från tak till golv, men nu är de så himla rent här förrutom monsterdisken som står och skriker på mig i köket efter en trerätters igår.. Men de var trevligt, men mindre roligt med disken, men jag får väl avnjuta min goda cheesecake efter att jag har diskat klart så kanske de känns bättre :) Då jag hittat ett jättenkelt recept på cheescake, och den blir supergod :)

Skulle fika med en skånevän idag, men när jag mötte honom på stan så var alla fik stängda på söndagar så de var bara att åka till kupolen och ta en waynes ist.. Mycket konstigt att fiken i centrum har stängt på en söndag.. otippat.. Men men de gick ju bra iaf.. Efter en fika så var de dags för honom och åka och jobba och jag tog mig en fönstershoppingtur på kuopolen och strosa lite, och nu sitter jag här helt enkelt.. Laddar för monsterdisken och dricker en kopp teh, som om jag inte gjort något annat idag.. Tvätten är inkastad i maskinen och jag njuter av en ren och städad lägenhet..

Längtar verkligen till semestern oxå men nu är de inte alls långt kvar, en och en halv månad kvar tror jag, sen är det Milano för hela slanten som gäller! De ska bli spännande och så himla skönt med semester, skulle inte tacka nej till en vecka nu heller, men ibland kan man inte få allt helt enkelt.. Som om man kunde få det annars då.. ? :P
Men blir att försöka spara lite till och hoppas på att komma iväg någonstans i september och förhoppningsvis i februari, skulle så himla gärna vilja åka till Thailand eller något liknande en vända.. Men med tanke på olyckan i Japan så känner jag sådär över att åka till länderna i närheten, för man vet aldrig hur vindarna blåser, så får hålla mig här i Europa ett tag, så får vi se sen va som finns att bjuda på i februari, för de skulle inte alls sitta helt fel faktiskt.. Är ju väldigt inne på och resa nu då jag skulle vilja göra så himla mycket mer innan jag fyller trettio, visserligen inte förns ett och ett halvt år, men jag känner att vissa saker vill jag bara ha gjort innan dess, inte för att de spelar någon som helst roll egentligen, men jag känner att de bara är så helt enkelt..

Oh well, thats life sometimes..

Mia.

Denna vecka som var var verkligen inte utav denna värld, usch och fy säger jag, otroligt krävande och frustrerande och jobbig på alla plan, men nu så känns de som att de löst sig och förhoppningsvis inte bara för stunden.. Helgen var helt enkelt galen på alla sätt och vis, och när jag trodde i lördags att den här dagen kan inte bli bättre, jo men va fel jag kunde ha då.. Kl tio i fem och jag kände så skönt att få gå hem om tio minuter då dagen varit jobbig som tusan, så dyker de en kund upp som jag helst bara ville *pip*.. men men jag fick ta lite skäll helt enkelt helt oförtjänat men hon hade kanske inte heller haft den bästa dagen.. Kortfattat, i treans kassa så har vissa kort inte funkat utav ett visst bankmärke, då apparaten inte vill ta dem av någon konstig anledning.. Och detta inträffade såklart, då hon skulle betala med sitt kort, men de medgavs inte. Jag hänvisade henne till att gå och ta ut pengar ur bankomaten, då den ligger nära och de aldrig brukar vara ett problem för kunderna.. Men inte för denna dock.. suck.. Hon skulle minsann inte hämta pengar ur bankomaten då hon fick betala en avgift då. Jag svara med att jag, fast jag kan ju inte veta hur mycket pengar du har på ditt kort.. De är ju omöjligt för mig och veta helt enkelt.. Men hon ville jag skulle lyssna på hennes telefonbank som visst talade om att hon hade pengar. Varpå mitt svar är ja fast de funkar ju inte riktigt så heller.. Då blir hon knäpp och säger att jag faktiskt får lösa problemet och att hon vill tala med chefen. Vilket ska tilläggas att detta är en lördag kl tio i fem och då finns ju inte någon chef på plats.. Suck igen.. Jag fick gå till en annan kassa och "ta ut" pengar med hennes kort, varpå hon säger att jag de är faktiskt din uppgift och lösa saker för kunderna.. Ja absolut visst är de det, men jag kan ju inte rå för att kortmaskinen inte funka, att jag sen inte hade en aning om att de bara var vissa kort den inte tog och att hon skulle vägra att gå till bankomaten.. Men hur som helst så löste de sig och jag fick bita ihop mina läppar en aning när hon snäsde åt mig och bara andas, när jag väl kommer ut i bilen sen så sätter jag händerna för ansiktet och bara säger va är de här för dag? De här händer inte..

Men dagen slutade skapligt ändå, då jag och Mallan senare dricker lite vin och beger oss ut för en galen utgång då de bara existerade hon och jag på hela krogen, ja inte bokstavligt, men i vår värld så var de bara vi, och vi hade verkligen superkul, vi dansade så svetten rann och tog vattenpauser på sådär två minuter för att bege oss ut på dansgolvet igen.. Vi skrattade för fullt och verkligen hade en supertrevlig kväll.. När vi skulle ta våra jackor i garderoben frågade han om vi haft trevligt varpå vi svara Supertrevligt verkligen, gensvaret vi får är; Är ni ironiska nu? Haha vi skrattade och sa nej vi är fullt allvarliga, de har varit jättetrevligt och de här kommer vi göra om.. Sen att de var en liten bakfylla igår och kändes som när jag vakna vid åtta första gången på söndagen som om jag var full fortfarande fastän att drickat slutade intas ganska tidigt, då de inte blev nå dricka på krogen. Sammanfattningsvis så var den kvällen med Mallan, en av de bästa och roligaste på länge, samt att den var väldigt välbehövlig tror jag, så vi kommer igen!

Nej över till Mallan för middag och massage och en färgning på hennes hår.. Återkommer en annan dag, tack och hej! Och äntligen plusgrader ute! :) Uppskattas!

Mia.

Jaha, då var löptur nr två gjord.. Kändes bättre tror jag.. Kände av mitt ena ben men de släppte efter några joggingsteg, så hoppas att jag kan "tönja" ut de lite med lite springtur.. Sen kanske Mallan kan ge en ond rumpmassage så kanske de blir bättre.. Som sagt om jag ska klara tjejklassikern så måste jag ju börja någonstans.. Känns lovande just nu.. Haha eller inte.. Gäller bara att hitta ett bra sätt att äta på oxå, så de blir lite lättare.. En sak i taget, och just nu är de väl bara att börja som gäller antar jag.. En sak i taget och var sak har sin plats och tid.. Eller hur var de där igen nu då? Men hur som helst två pass iaf på en vecka och hoppas på att orka med ett till innan veckan är slut.. Men inte gå ut för hårt helt enkelt, var ett tag sen man körde och jag kan ju säga att motionen och konditionen inte alls är som den var i somras tyvärr, men de kommer, de kommer..

Den där fågeln är igång igen, och den driver mig lite till vansinne, då jag inte kommer på vilken de är.. Svårt och beskriva hur den låter via ord, och när jag inte vet hur den ser ut så blir de ännu knepigare, men jag och Söta Fröken från Glada Huddik satt och kolla igenom sådär en 150 fåglar och hur de lät när jag var där, och den finns inte, den bara finns inte.. Och nej de är inte en undulat.. Men jag kommer komma på vilken de är så småningom, de kommer, de kommer..

Nej nu ska jag slappa resten av kvällen och känna mig nöjd över min springtur.. Nay tag en annan dag..

Mia.

När de kommer till planering är jag en sån som vill ha allt planerat in i minsta detalj inge utrymme för spontanitet, även om jag skulle vilja kalla mig själv en spontan människa, men ibland vill jag ha allt in i minsta lilla detalj, för att jag helt enkelt inte ska få ett hysteriskt anfall av säkerligen hyperventilation eller beslutsångest eller annat konstigt dumt.. Ska jag hitta på något som tillexempel semester vill jag ha allt klart för mig, hur man åker dit, hur man kommer från plats a till plats b, och kan man göra något där man är..? Inte för att jag säger att jag måste ha hela semestern inritad på en lista efter vad man ska göra, men jag vill åtminstone veta hur jag tar mig till plats a från plats b. Detta kommer nog från att jag är väldigt hmm.. systematisk och vill göra saker i rätt följd, så kommer de upp ngåot oväntat som bryter mönstret så vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig. Ta ett exempel som hänt förr.. Jag och en vän skulle planera att vi skulle ses säg en måndag, och då den måndagen var jag ledig hela dagen och har lagt upp mitt "schema" hur dagen ska se ut för att rätta mig efter den här fikan ska platsa in i "schemat". En halv timme innan vi ska ses får jag ett sms om att jag mår inge bra idag, känner mig inte helt hundra vi får ta det en annan gång.. Detta kan få en hel dag förstörd för min del, då jag oxå funderar ganska mycket när de kommer till saker rent allmänt, så sätter de mina tankar i rullning. Den här personen jobbade dessutom hela denna dagen ska tilläggas, och har haft "hela" dagen på sig att skicka ett sms eller höra av sig att vi inte kan ses. Vilket redan där sätter funderingarna i snurr. Inte för att de överhuvudtaget gör något, för de var ju så att vi kunde ses en annan dag, men de var själva grejen när man har planerat in hela dagen för att man ska få allt på sin plats och att alla puzzelbitar ska stämma efter den här fikan.. Jag kan absolut vara spontan de säger jag inte nått om men när man har planerat en grej så har man och där är jag en rutinmänniska ungefär som alla andra, vilket kan få hela min värld ur balans för ett tag.. Ibland blir de inte alltid som man har tänkt sig helt enkelt..

Jag har oxå märkt att jag är en sån person som börjar med tre saker samtidigt, speciellt på jobbet har jag märkt, för att sedan märka att oj, jag kanske göra klart en sak först.. Inte för att någon annan märker att jag gör de, men jag kommer på mig själv ibland, därför är de så viktigt för mig att ha mina rutiner på hur jag ska göra där, inte för att jag följer de ibland gör jag något spontant och bara är wild and crazy och gör saker i en helt annan ordning.. Men sånt där gäller de mesta, de flesta har ett sätt som de gör saker på, och de bara är så.. De finns lixom inget annat sätt som är bättre.. Men sen när de kommer till att folk ger förslag att ja men har du provat och göra såhär, så inser man att de man själv gör inte alltid är de bästa, men man strävar ju ändå efter att göra saker på det bästa sättet hela tiden.. Eller ja de låter som om jag försöker vara perfektionist, inte alls.. Men de finns ju alltid saker som man kan bli bättre på helt enkelt..

Nej åter till theet innan de kallnar och är de någon som kan tala om vilken artist de är som sjunger denna låt med den här textraden? Året är 2007 eller 2008 tror jag.. Ska tilläggas att de är en ballad som kom i samma veva som melodifestivalen.. Raden lyder:

Tell me how did you know, how could you see, you where the one for me? Oh when everythings gone, i was just holding on, and you put me trough. And thats why i love you.

Något i den stilen..

Mia.

Sådärja, nu har jag äntligen tagit mig i kragen och tagit ett kort till det nya körkortet, kortet blev helt ok, min strävan var att de skulle bli supersnyggt, men jag får nöja mig med ok helt enkelt..

Min strävan i allt jag gör är att det alltid ska bli perfekt.. Men jag inser ganska snart att så är inte fallet.. Jag försöker oftast, men jag inser oxå att jag inte lyckas jämt jag försöker men ja. De jag försökte med var att lura mig själv helt enkelt, vem är jag och tro att jag är perfekt och kan lyckas med allt? Kan någon de? Utan att göra fel och att göra andra eller sig själv besvikna? Finns de verkligen någon sån person..? Att folk blir besviken ibland de hör väl till och att man kan känna att man gjort fel, men ibland undrar jag när folk blir väldigt upprörda, och de gäller saker, gör de människorna aldrig fel? Gör de aldrig någon besviken och är de alltid nöjda med sig själv? Får de aldrig sig själv och må dåligt? De är ju farligt och sitta och vara ensam och ledig en hel dag, då hjärnan som borde vila går på högvarv konstant.. Om jag hade gjort så då hade de blivit så, om jag gjorde de då skulle de vara så.. En vän sa till mig att man inte ska fundera så mycket över de som händer sen, för då kan de lätt bli så att man missar de som är nu, och att de i sin tur gör att de som är nu blir förstört.. De var länge sen nu, men om jag funderar på sen nu då.. Jag kan inte bara låta bli, för någonstans känner jag att jag återigen har tappat kontrollen över mitt liv, eller mig själv skulle jag väl vilja skriva, att jag inte alls har någon som helst susning om hur sommaren kommer att se ut.. Att jag inte vet mer än att jag har tusen frågor till mig själv, som jag inte kan få något svar, som om jag bara väntar på att någon annan ska säga till mig att såhär är det.. Och som om de ska gå upp ett ljus att Jaha! var de så de var.. Ibland är de en ständig konflikt med mig själv och jag.. Jag hatar konflikter, ogillar dem helt enkelt.. Stoppar hellre huvudet i sanden en sväng och väntar på att de går över, varför gör man så? Blir de lättare då? Man kan inte fly ifrån allt som är jobbigt man måste ta tag i saker som känns jobbigt, men när de kommer till saker som man inte vet var man ska börja då? Vad gör man då? Hoppas på det bästa? Väntar på att någon annan fixar de åt en?
Ibland känns de som om jag släppt kontrollen av mig själv till andra, och låta andra bestämma åt mig.. Kan de bero på att jag har sån beslutsångest att jag inte kan själv, eller är jag orolig att de bara ska bli fel? För när jag väl tar tag i saker själv, så känns de ibland som om de oxå är fel.. Hjärnan säger en sak, men magen säger en helt annan.. Är de inte den man ska lyssna på då? Lyssna på den intitution som säger sig vara de bästa för en själv? Ta ett exempel som ett förhållande eller ett jobb tillexempel.. Om allt går som på räls då är de ju jättebra, men om de blir lite motgångar och ibland inte alls bra, hur länge ska man orka? Var finns gränsen och hur vet man att enough is enough? Jag är ju en typ exempel på att säga att saker och ting löser sig, men gör de verkligen de av sig själv? Mallan brukar säga att du vet att ibland löser sig saker inte av sig själv ibland måste man göra något åt saker.. Oh yes i know.. Känns som om att mitt konstant funderande och grubblande har tagit över mig själv ibland och jag varken vet ut eller in helt enkelt.. Svårt de där och hitta en balans, men de blir så typiskt när man går och funderar som en dag som denna när man är ledig och helt själv, då vänder man och vrider på saker tills man inte vet varken ut eller in tillslut, och ännu värre är nog att kommer man då fram till något? Nej inte direkt.. Så då var man verkligen tillbaks på Ruta 1 igen.. suck..
Ibland frågar mina vänner, men va är de du går och funderar över då? Va är de som gör att du har så himla mycket i huvudet? Ja säg de.. Jag funderar nog konstant på allt som händer runt mig alltsom oftast. Vad som händer senare i år, har jag någon planering? Kommer jag att skaffa barn och gifta mig och hela den faderullan, kommer jag köpa ett hus? Kommer jag känna att just nu i denna stund är allt perfekt? Att strävan efter saker som jag inte har en aning om gör mig konfunderad.. Livet är ju än engång som universum, tankarna tar aldrig slut helt enkelt.. Men jag kan inte vara den enda personen på planeten som går och funderar över sånt här.. De måste ju finnas betydligt fler som funderar över saker och ting, och som aldrig heller kommer fram till något, eller kommer de fram till saker som jag inte gör? Kan någon dela med sig av ett tips eller råd då? Att bara kunna koppla bort saker ibland och känna att man är avskärmad från omvärlden, de har ju hänt förr, att man har släppt allt och bara känt sig totalt nöjd med allt för att när man sedan öppnar dörren och mötas av verkligheten, men när man är just där, då glömmer man allt annat.. Men just nu är de så mycket frågetecken runt saker och ting, så de känns avlägset dit.. Men en dag..

Mia.



 

Idag är det ledig dag, och jag är helt slut, för att gårdagskvällen var den jobbigaste på länge.. Har känt i en veckas tid att min rygg kommer börja spöka igen, vilket jag hade helt rätt i.. Igår när jag skulle sätta på mig skorna så helt plötsligt låste sig ryggen och jag kunde inte röra på ena benet.. Jag fick dock på mig skon tillslut med lite hjälp, och sen var det ryggläge i sängen som gällde, tills jag skulle ta av mig kläderna för att lägga mig.. Smärtan som kommer går inte att beskriva och den är inte av denna värld.. De gör så förj**la ont att tårarna bara rinner och rinner och de är en hysterisk smärta som kommer, vilket gjorde att jag inte kunde ställa mig upp utan fick sitta ner, och jag hade inte förmågan att ens klä av mig själv.. Tack och lov så fick jag hjälp med att göra denna syssla, men tänk om jag hade varit själv, de hade aldrig gått då jag knappt kunde sitta upp utan att armarna bara skakade.. Idag känns de betydligt mycket bättre, men jag är slut i höften och benet av smärtorna som kom igår och ögonlocken är svullna över alla tårar som kom igår, men jag är glad över att jag kunde ta mig upp ur sängen idag, att jag kan gå utan hysteriska smärtor och att de faktiskt är bättre idag.. Men de tär på kroppen.. Känner mig helt urholkad och klen idag..  Inser en än gång att jag får vara j**kligt glad de gånger jag kan klä av och på mig själv och får vara himla nöjd över att jag kan röra på mig i den mån jag kan.. Hittade en sida genom google, där jag kunde göra ett test över min ryggsmärta, som visade sig att jag förmodligen har de jag inte alls vill ha då jag hade svarat så jag fick 90% av de jag inte skulle ha.. Vilket i sin tur är att jag med största sannolikhet faktiskt har Bechterews Sjukdom.. Något som man inte alls vill ha.. Ringde ryggakuten idag för han ville sist jag var där att jag skulle ringa när jag visste mer, och han sa att sannolikheten att en tjej ska ha denna sjukdom är osanolikhet, men att han hade hittat två fall tidigare och han hoppades på att jag verkligen inte fick denna sjukdom.. Men jag känner ju min kropp ganska väl vid detta lag, så jag fattar att de är något som är stort allvarligt fel när jag får dessa smärtor och inte har förmågan att sätta på mig ett par byxor eller skor utan att ta ett djupt andetag och ladda mentalt innan jag ens har förmågan att göra de..

Allt som jag skrivit är ju himla jobbigt, men samtidigt så får man acceptera läget på något sätt och vara glad att jag kan klä av och på mig själv för de mesta, men samtidigt så lär jag nog inse att jag kommer att få leva med dehär skiten oxå.. Men när man väl är i den situationen som igår, så är de så frustrerande samtidigt som de gör förbannat ont, men de är så orättvist att man inte ska kunna ta av sig sina egna byxor när man är 28.. Va händer när jag är 58?

Nog om de..

Idag ska jag gå och ta ett nytt kort till mitt körkort, då jag bara har till den första på mig att ta ett nytt, men jag tappade motivationen till att göra det idag, då allt blev som de blev igår.. Dessutom så var de en disskution om en sak igår som känns sådär oxå.. Något som jag inte kan göra så mycket åt, något som bara är så.. Jag hade för allas skull kunna gjort saker på ett annorlunda sätt, men nu är de inte så, utan nu är de som de är..

Jag blir hur som helst väldigt lessen över den här ryggen eller höften eller va jag nu ska beskriva de någonstans, och de gör så ont, och de gör ont i hela mig över att de är som de är och jag hoppas verkligen att de blir bättre, och att de tar lång tid innan jag får ett sånt "anfall" igen..

Nu en ny kopp the och sen dags att göra mig iordning för de där körkortet.. Tänk att de har gått tio år.. Kan inte riktigt förstå..

Mia.

Har suttit och läst lite gamla mail, och de fick mig och le och skratta endel.. De tackar jag för! :) Gamla minnen får en att få en känsla av bramåhet.. Nej de finns väl inte ett sånt ord, men nu finns det.. En annan sak som oxå fick mig att känna mig väldigt glad idag, var att jag fick rätt om min lön, och kommer få lite pengar i retroaktivt, de kändes himla bra, va ska jag med facket till, när jag kan fixa själv? :) Så de kommande två lönerna hoppas jag på att de kommer se väldigt bra ut, tack och lov :) Då kan jag ju införskaffa den där peace and love biljetten iaf.. Tack!

Gick ut på balkongen en sväng och solen värmde i ansiktet, äntligen så kanske den här vintern försvinner och de kan bli lite varmare och vår! De behövs oxå..

Igår var de en gammal film på tvn som får en fortfarande och le och gråta och skratta högt, trots att man sett den typ 20 gånger, vilken film? Pretty Woman.. Där kan vi prata om romantisk film, och som gör att man återigen får den där känslan av bramåhet :)

Jag har absolut inget vettigt idag heller och skriva.. Så jag går och tillagar lite tacos ist..

Mia.

Äter nog den mest delikata fredagsmiddagen idag någonsin.. Verkligen exklusiv och god.. Orkar verkligen inte laga någon middag alls idag, så blir faktiskt yoghurt med Musli! Spännande va? Men muslit är faktiskt god.. Och så en apelsin och en kopp the, strålande middag verkligen.. Men ibland får de bli så, jag får poppa lite pocporn senare för att få i mig lite kolhydrater.. Hur mycket sånna de nu är i en sån påse.. Speciellt micropop..

Glömde skriva att Mallan dragit med mig på ofantligt stort äventyr.. Eller jag har inte hunnit heller iofs.. Jag ska nämligen göra en tjejklassiker.. Jag ser framemot detta med en skräckblandad förtjusning.. Dags att börja träna misstänker jag, så så fort de blir bart på backen, då.. För den som inte vet va en tjejklassiker är så innebör de en massa träning för att man ska cykla tio (TIO!) mil vätternrundan, simma en kilometer vansbrosimmet, springa lidingöloppet en mil... Och som inte de räckte så ska man även åka tre mil skidor på tjejvasan.. Så jag får önska mig själv all lycka till jag bara kan och hoppas på att jag inte dör på kuppen.. Skräckblandad suck.. Men de är tre grejer jag inte är så orolig för, men den där cycklingen.. De är den vi ska börja med, och den har jag faktiskt på riktigt lite ångest över för.. Då jag ska berätta en hemlighet.. Jag kan inte cyckla.. Eller jo jag kan, men jag har inte balanssinne för de.. Så de måste jag verkligen öva på.. Ett annat litet problem är att jag inte har någon bra cyckel.. Nu blev jag himla osäker på om jag stava de där ordet rätt oxå.. Ja ni ser ju själva.. Så så fort de finns möjlighet och springa och cykla ute så är de dags för mig och ta de här på allvar, då jag redan har betalt två lopp så kan jag ju inte dra mig ur nu helt enkelt.. De vore ju dumt att kasta ytterligare pengar i sjön, som med pariserresan.. Så önska mig lycka till och håll alla möjliga tummar för min del.. Jag får väl uppdatera det mera när de börjar närma sig, och med hur de går med den där träningen och allt.. Jag som är så himla otränad.. De här kallar jag utmaning..

Nog om de, nu ska jag återgå till ingenting, poppa en påse pocporn och fundera lite på om jag ska se en film, eller möjligtvis en diskning..

Mia.

Ledig idag, vilket känns jätteskönt! Välbehövligt, och försökte med en sovmorgon imorse, men de gick sådär då kroppen tyckte att jag sovit klart strax innan nio, är de inte typiskt när manväl får en sovmorgon? Men jag vet inte om de var för att kroppen var utvilad, eller för att den är stressad som man inte kan sova längre, jag tippar på de sista faktist.. Tänk när man kunde få en sovmorgon till elva halv tolv utan problem, men de verkar inte som de existerar längre, kan de vara åldern? Haha.. Aldrig.. Jag sätter pengarna på en stressad kropp helt enkelt..

Vaknade dessutom med en låt i huvudet som jag gick och nynna lite på och kunde inte komma på mer än en textrad, så jag googlade och lyckades faktiskt finna den informationen jag sökte på internet utan problem! Ha första gången.. Låten jag letade efter var tydligen The Same old Brand new You med A1. Först undrade jag hur den kunde ha hamnat där, men sen slog de mig att förra veckan gick jag igenom lite gamla skivor, så den måste ha varit med där helt enkelt.. Efter att spelat den på Spotify så är den iaf ute ur huvudet nu.. Tack och lov..

Tog en promenad idag för att få lite luft med Mallan som äntligen blivit frisk från sin sjuka, tack och lov de oxå.. Och förhoppningsvis så slipper jag den sjukan, vill inte ha.. Vi pratade lite om lägenheter och hus, då de har varit ihop så himla länge så börjar de fundera igen på om de ska köpa något eget, men de är ju lite dumt och köpa en lägenhet med en hyra för fem sex tusen när man ska betala ett lån oxå, så de blir ju lätt lite dyrt.. Gick oxå förbi en bank eller var de en fastighetsmäklare där de fanns ett lagom stort hus till salu, för en relativt billig slant, men de ligger på fel ställe.. Inte för att jag hade tänkt att flytta nu, men de är alltid roligt och kolla, och man kan ju hitta något som man vill ha..

Är jag den enda 28 åringen som inte tycker att jag är gammal än? Känns som att de flesta runt mig börjar tycka att tiden springer iväg och att de har så bråttom med allt, fast de kanske bara är mina arb.kamrater som är lite yngre som känner så.. Jag hinner.. SEN.. Ingen mening och brådska med något innan man har gjort de saker man vill göra, och funderat ut var man vill bosätta sig och allt sånt, ingen brådska som Mallan brukar säga.. Var sak har sin plats och tid, visst var de väl så? Gick och fundera häromdagen, och ibland kan jag få lite lätt panik över att man faktiskt är 28 och inte har gjort mer än där man är idag, fast de flesta dagar så håller jag mig till mitt tänkande att jag är ju faktiskt bara 28 så jag hinner.. Känner mig ju ibland fortfarande som 24 så.. Men ibland är de som om omvärlden har en massa krav på sig vad man "bör" ha gjort innan man kommer till en viss ålder.. Kattkvinnans mamma frågar varje gång hon är i närheten, Inga barn än? Inget hus än? Jag är inte gammal än, jag hinner jag lovar.. Och för den delen ibland undrar jag ens om de där är något för min del, men de beror väl lite på vilken fas man är i livet oxå.. Allt känns så himla avlägset långt bort så jag har inte ens funderat över de.. Medans vissa dagar så har man maratontävling i huvudet över allt de där.. Snacka om att man är Skitzo ibland.. Fast om man nu läser texten så inser jag att de kanske låter som om jag har lite bråttom ändå¨.. Men man måste ju fundera lite över hur man tycker att livet ska se, och hur man vill att de ska vara.. Och när jag har funderat klart då vet jag hur jag vill ha resultatet oxå..

Gardinstången anföll mig imorse oxå apropå något helt annat.. Den ville leva sitt eget liv, men då fick jag ju möjlighet att stryka de nya gardinerna när jag ändå skulle sätta upp allt igen, och faktiskt så blev resultatet bättre än var de var innan.. Körkortet får vänta tills nästa vecka då min ekonomi är en vecka innan lön och jag vill inte göra av med sista pengarna på de, speciellt inte när de vankas helg snart och de eventuellt kan bli något trevligt som hittas på.. Så spar på de där slantarna en sväng.. Men känns skönt att ekonomin faktiskt har blivit bättre, tack och lov för de oxå..

Funderar för övrigt på tatuering igen.. Och vi har ju sagt att vi kanske skulle göra nått alla tre syskonen, men vi får se va de blir, och först måste man hitta något som man vill fästa på kroppen, och sen måste man hitta kroppsdelen som man vill ha den på, vilket har lite blandade meningar mellan Jag och mig själv..

Nej, inte nå mer vettigt och plinta ner, så jag får göra något annat ett tag..

Mia.

Är de inte konstigt ibland hur livet blir? Hur de val man gör påverkar den man blir/ är? Hur allt kan vändas på en dag och bli upp och ner? Att de val man gör påverkar en varje dag, och hur man ibland inser efter ett tag att de kanske inte var så man hade tänkt att de skulle vara, men att man någonstans inte vet heller hur man ska göra för att ändra vissa saker.. Att man ångrar vissa saker man aldrig gjorde.. Hur man skulle vilja ställa allt till rätta ibland och att man ibland inte förstår sig själv.. Den största anledningen till att jag ibland gör konstiga saker måste vara att jag är Skitzofren ibland, och inte förstår hur jag beter mig eller gör saker.. Att jag bittert ångrar att jag ibland inte valde att göra annorlunda.. För endel val påverkar hur livet blir i efterhand, som den gången jag var i skottland och jobba och skulle bara hem och säga upp lägenheten, åka tillbaka och resa lite till, men istället hände de en olycka med bilen, som gjorde att jag fick vara sjukskriven ett bra tag.. Så de blev inge mer resande, de blev inge mer Bartenderier i skottland, och de blev ett jäkligt jobbigt år efter med Piller och sjukskrivningar som resulterade i att jag fick sluta jobba och börja arbetsträna ist.. Hade jag valt att stanna kvar ett tag till så kanske de aldrig hade hänt.. Som när jag valde att börja jobba på konsum ist för Baren och hur de förändrade saker som redan var på gång.. Att jag dessutom valde att flytta till blge ist för leksand.. Att ett val man gör kan påverka så himla mycket saker. Hade jag inte valt att åka till skottland, så hade jag förmodligen varit kvar på samma jobb fortfarande.. Att en enda liten sak kan göra så stora förändringar. För om jag inte gjort de så hade jag inte träffat de människor jag känner idag.. Då hade jag inte stått här där jag är idag.. Och om jag gjort annorlunda hade jag haft en nära vän kvar, ja jag vet de sitter fortfarande i, och jag kan inte glömma de.. De bara är så, för hur man väljer i sitt liv påverkar sig själv och andra.. Och jag hade inte suttit här idag och funderat på hur jag hade kunna gjort för att de skulle bli annorlunda, för att jag skulle kunna rädda situationen helt enkelt..

Alla val som man gör blir inte de bästa, och alla väljer man ju inte själv heller.. De är de där små detaljerna som gör att livet blir som de blir.. Att man inte kan titta tillbaka och ångra saker som man gjort eller varit med om, att man blir den man är..

Jag känner mig inte lycklig över allt jag gjort i mitt liv, de bara är så, de tror jag inte att någon gör. Jag hade kunnat gjort så mycket mer saker och så annorlunda när jag var yngre, men då skulle jag inte stå här där jag gör idag, men de är ju inte försent för att göra saker som man tänkte på då.. FÖr de finns så mycket mer saker på den där Listan som jag vill göra.. Jag vill inte att saker ska hänga över mig och jag vill inte att jag ska känna när jag är 40 att varför gjorde jag inte de, eller varför gjorde jag så? Men de är inte så långt till 40 så de visar väl sig då, vilken fas man är i livet då, vad som har hänt under de resterande 11 åren..

Varför jag började fundera över allt idag, beror nog på att jag tog fram och spelade Dixie Chicks låt Not ready to make nice.. Jag gav ett råd till en bekant häromdagen att man kanske ibland måste inse vissa saker för att man ska kunna göra något åt situtionen som man befinner sig i.. Och visst är de lätt och säga, men jäkligt svårt när man själv är i den situationen.. Att ibland så kommer det alltid att fattas en puzzelbit, och ibland blir de komplett, men de är en lång väg och gå dit, och för vissa är de svårare än för andra att komma dit..

Mia.

Forgive sounds good, forget im not sure i could. They say time heals everything, but im still waiting.
Dixie Chicks - Not Ready To Make Nice.

Soppan står på spisen och sköter sig relativt själv.. Blir sen middag idag, men va gör de, de blir ju middag iaf.. :) Känns som de var hur längesen som helst som jag skrev ett inlägg, men har varit en aningen busy på slutet tror ja.. Eller så är de brist av datasittande som blivit anledningen eller lite av varje kanske.. Spelar boll..

Jag har inte så mycket och skriva heller så blir ju inte så himla lätt..

Var till huddik nu i helgen som var, mycket trevligt måste jag säga.. Två små som fyllde och fyller år, så blev paket och tårta, god mat och trevligt sällskap! Var riktigt längesen jag var dit nu så de var på tiden :) Blev lite shopping och melodifestivalens andra chans.. På vägen hem var de tokmycket folk som tydligen skulle åt samma håll som jag, trots att de var vasaloppet på en helt annan del av Sverige, vilket resulterade i att de blev att åka 20 km i timmen på 110 väg, en sväng.. Imponerande, Not! Men efter de släppt på så blev de ändå att åka lugnt, då jag insåg att de lätt kan hända en olycka, och jag hade ju inte bråttom hem, men trots de så tog de knappa tre timmar att åka, så de var mycket godkänt ändå.

Inhandlade nya gardiner som skulle upp i sovrummet, skitsnygga, men som i verkligeheten och uppe i mitt fönster i sovrummet, inte alls är skitsnygga och jag vet faktiskt inte om de ens passar där.. Men jag får vänja ögonen, då de inte var gratis, och kanske ta ner dem för en strykning som jag inte orkade göra idag.. Då kan de ju faktiskt bli bättre.. Men jag är ju ledig på onsdag så jag får väl göra de då.. Och inte glömma att förlänga körkortet på Onsdag, då jag bara har två och en halv vecka på mig att fixa de där.. Så dags för att verkligen göra de annars kommer jag ju stå där utan körkort tillslut, och de vill jag INTE!..

Lyssnar på youtube idag, och varvar lite med Skiva.. Just nu är de Linda Bengtzing som ljuder ur högtalarna.. Lite blandat med Kent på skiva och The Moniker.. Som jag förövrigt tror har störst chans i Eurovision song contest.. Men bara va jag själv tror..

Skulle lägga upp videon för The Moniker, Oh my God, men de verkar inte fungera idag, så får bli en annan gång, och om ni har möjlighet så lyssna på den, för man blir garanterat glad av den iaf..

Nu är nog soppan klar så dags för middag, och till dig som frågade var man köper Lejontjära, i Sverige vet jag faktiskt inte om man kan de, men om du åker till Finland eller Åland så finns de att köpa ombord på båtarna.

Mia.

Får jag önska mig en enda önskan sådär ett tag? Bara en liten? Jag önskar faktiskt tragiskt nog att jag faktiskt inte fanns ibland, allt skulle vara så himla lättare då.. Inge bekymmer, inge fel som man gör utan ingenting.. Just nu skulle jag behöva de känner jag, att inte finnas alls en sväng.. Men man kan ju inte bara komma tillbaka sen, hur skullle de gå till? Nej de blir ju lite krångligt så jag vet inte hur jag ska lösa den situationen.. Igår funderade jag på att flytta till norrland eller kina en sväng så kanske allt skulle kännas lite lättare just för stunden, men de gick ju inte heller.. Så jag får väl vackert bita i de sura äpplet och acceptera och gilla läget som de är tyvärr.. För just nu är jag äckligt less på mig själv och allt som har med mig och göra och jag skulle vilja hoppa ur mig själv och gå åt sidan ett tag.. Men vet ni de går ju inte för hur jag än vrider och vänder på de så är jag fast i min egna kropp.. Vilket just nu faktiskt känns typiskt dumt! Ska kolla upp spådam nästa tror jag.. Så vi kan få ett slut på de här med mig själv någon gång..

Orkar verkligen inte göra nått idag, men de är ju söndag så då är de väl helt ok egentligen? Igår blev de lite knas på jobbet så med lite otur så hade jag kunna fått jobba från 8 på morgonen till kvart över nio på kvällen, tack vare att folk inte kan sköta sig.. Men de löste sig och en annan stackare fick stanna kvar till nio ist.. Men ska jag vara ärlig så tror jag inte den här personen efter misstag nummer tre kommer att få jobba nå mer hos oss.. Då är de bättre att ta in någon som verkligen vill jobba..

Nej duscha kanske, slänga i en tvätt? Så får vi se vad resten av dagen bjuder på..

Mia.

Trött på tvn för ett tag, så fick bli datorn ist, som om de nu skulle vara så himla mycket bättre.. Nej.. Efterlyser fortfarande den personen som lämnade en anonym kommentar, jag har mina aningar men inte alls säker för fem öre så snälla, skriv en rad till, eller en ledtråd, de skulle underlätta mitt funderande..

Är allmänt trött just nu, har ju en förkylning som jag dragit på mig som verkar sitta på någon huvudvärksnerv just nu, men de går över.. Och jag skulle absolut kunna tänka mig SEMESTER.NYSS om jag själv fick välja.. Men drömma kan man ju alltid.. Har lite funderingar över semester överlag, och Thailand skulle inte sitta helt fel känner jag faktiskt.. Men och andra sidan så skulle jag ju vilja resa runt hela världen och se allt som bara går, så thailand är väl bara en av sådär 300 platser misstänker jag.. Blir ju så sugen nu när alla på jobbet drar iväg i omgångar, pratade dessutom med Pappa igår och de hade bokat en resa till Skiathos i september, en ö som är ännu mindre än Zakhyntos och de lät inte helt fel de heller..

( Snälla skriv en rad bara så jag kan stilla min nyfikenhet.. ok? )

Vill faktiskt inte alls gå och lägga mig idag, och jag vill inte gå upp imorn heller för den delen, skulle kännas tokbra om jag fick ligga nerkrypen under täcket en vecka och bara va.. Ska försöka skriva något positivt just nu kände jag, men jag kommer faktiskt inte på något på rak arm sådär.. Vill skriva ytterligare ett inlägg som är tänkvärt, eller ja åtminstone för min egen del, men jag hittar inte någon tråd just nu att börja i.. Skulle förövrigt vilja gå den där bokföringskursen någon gång inom snar framtid, så att man faktiskt kunde arbeta med de som känns som de man verkligen vill satsa på, visst mitt jobb är inte tråkigt eller så men de är ju inte de jag drömmer att jobba som tills jag är 65 om jag ska vara ärlig, men vem har den tanken från början innan man hittat just de jobbet.. Ja jag vet att jag tyckte så tidigare, men min uppfattning har ändras, de är inte samma sak på jobbet längre..

Nej, vet ni jag orkar inte mer idag faktiskt.. Ska ta och linda in mina stackars händer i massa handkräm och bomullsvantar över natten och hoppas på att de kan läka ihop sig lite under natten.. Helst av allt skulle jag vilja att de skulle bli varmare ute så att fingrarna kunde må lite bättre, men som de ser ut nu så lär de ju dröja..

Annars så jo..

Mia.

There´s a place i go, when im alone. To be anything i want, to be anyone i want to be.
Newton Faulker - Dream Catch Me

Efterlysning! Du som gav mig en kommentar den tionde, de var ju bra skrivet av dig och tänkvärt, men jag vet ju inte vem de kloka orden kommer ifrån.. Vore trevligt om du lämnade en kommentar till med ditt namn eller en ledtråd så jag kan gissa iaf.. Tack snälla!

För övrigt har jag åkt på ett förkylningsvirus som satt sig i näsan.. (nähä) Men i bihålerna känns de som, och de är mäkta irriterande och inte bara de, de är ju faktiskt jobbigt att vara förkyld, så var de bra med de.. Så hinkar just nu i mig en masa the med honing i och inväntar friskhetstecken, ja ja vet men drömma kan man ju alltid, eller?..

Har varit på Glassmässa idag, eller ja de var väl mässa över lag med lite av varje i Studenternas hus, så man fick provsmaka lite av varje.. Fick med mig Magnums nyhet hem, Magnum Ghana. Så efter att ha smaskat i sig den, så kommer betyget;

Magnum Ghana är en glass som har halkat lite långt från magnum upplevelsen, själva början med Choklad är ju bra iaf, men sen så är de vanlijglass med Hasselnötsrippel typ innuti, som har en förvrängd smak av hasselnöt och vanlij, som ist liknar kaffesmak. Den är på tok för söt, fast ändå inte och faktiskt egentligen inte särskilt god heller, men får ändå betyget godkänt, men inte en glass jag kommer köpa i sommar, Jag håller mig till Piggelin i år igen, och eventuellt provar jag twisters bror som kommer komma nu i mars och ser vad den kan åstadkomma i jämförelse med syster till den.

Så nu sitter jag här och laddar för lite sömn faktiskt som känns som om de har varit bristvara, varför vet jag inte, men jag känner mig sådär sliten igen, och svart runt ögonen igen, då jag trodde att lite semester skulle göra susen, men lite mardrömmar om hundar som bits och inte kunna somna ordentligt och min arbkollega sa att jag kanske var lite orolig eller stressad av något, ja inte vet ja, de kan ju vara så. De är ju faktiskt en hel del som snurrar däruppe som vanligt.. Men då borde ju allt vara lugnt, för då är de ju som vanligt helt enkelt..

En massage skulle inte sitta helt fel, men då får man vänta tills Förkylningen försvinner annars säger de att de kan bli värre.. Förkylningsviruset alltså..

Imorn är de åter jobb igen, just nu känns de som att jag inte gör något annat, vilket inte heller är sant, för de är ju klart jag gör de.. Är dessutom så himla torr om händerna pga de kalla vädret, så just nu är jag inte ens kapabel till att diska för att de gör så ont, men har smörjt in händerna med självaste margarin för att se om de gör någon som helst skillnad.. Man kan ju alltid hoppas, för de känns som sista försöket till att de skulle kunna funka, de om något.. Men vi får se helt enkelt.. Jag kan ju inte gå runt med margarin i väskan och på jobbet, hur skulle de se ut?

Mia.

Glömde nog en detalj..

Börja aldrig att fundera över livet, och hur de kommer se ut, de blir bara uppskruvat och snurrigt och tillslut när man kommit en bit in i funderandet så vet man varken ut eller in, spelar inte någon roll om man hade en fast grund och tänka på och stå fast vid från början, för när man väl har gett sig ut i de universumet så är de försent.. Speciellt när man väl börjat.. De är ungefär som att börja tänka på hur stort är univerum och var tar de slut, och var kommer sen? De är ett ämne som man kan älta och hålla på och disskutera med sig själv och andra hur länge som helst.. Samma sak som när de gäller livet, in och ut och vilket steg i vilken riktning man valde, blev de bra? Gjorde man de där man ville? Följde man magkänslan och hamna man där man skulle? Lika stor fråga som den ständiga som kommer upp är vad ska man äta till middag? Samma sak ett evigt frågande till sig själv, och hur blev de sen då? Jag är expert på att börja nysta i en tråd och fundera över saker och tillslut så kommer jag dit jag inte kommer längre, då jag behöver hjälp av någon annan att komma vidare, för jag inte vet varken ut eller in, de är då alla mina nära och kära kommer in i bilden och ger mig lite perspektiv på saker och ting, som mycket väl kan behövas ibland och ibland slår de slående rätt! och ibland blir de helt käpprätt åt fanders, för även om andra har tusen tips och råd och ge så är de tillslut bara en själv som kan veta de rätta svaret när de gäller vad som själv händer.. Svårt många gånger, och med en beslutsångest som heter duga så gör de oftast inte saken lättare.. Och även om man vet rätta svaret på frågan så är de inte alltid säkert att man gör så heller, för att de känns inte rätt för alla andra.. Snurrigt, ja visst.. Men är de inte så då de ska vara ibland? Hmm..

Grejen är nog den att jag har för mycket egentid över för mycket bilåkande till och från jobbet eller ja två mil, men ändå.. Jag funderar i ren allmänhet, jag vet ju ungefär hur jag hamna här, förrutom att tiden springer förbi en, men jag vet inte vad som händer härnäst. De har jag ingen aning om alls, och den känslan är jobbig.. Varför kan inte någon bara tala om att ungefär såhär kommer ditt liv se ut, så vore de ju mycket lättare för alla, om de var så för alla vill säga.. Så att man vet ungefär vilken bana man ska styra in sig på.. Att man får lite rådgivning innan.. Så kanske är ändå dags för de där besöket hos spådamen iaf, de som jag tänkt på länge nu, vore en bra grej, även om jag inte tror på de just nu så vore de intressant och höra va en sån dam tycker..

Hittade förresten en ask med lejontjära som jag gladeligen sitter och mummsar på och för övrigt så känns Melissa Horns skiva Säg ingenting till mig helt rätt och lyssna på just nu..

Tack och gonatt, och försöka följa mitt egna råd hädanefter, försök och inte fundera så himla mycket. De får mig bara att sätta mig i en bubbla och fundera över saker i livet, och Livet i sig..

Mia.

Skönt, fick en kommentar att de är fler som gör som jag med saker där de inte ska.. Tror de kallas Guldfiskminnesyndromet.. Vi döper de till GFMS helt enkelt..

Jag läser sådär två handfulla olika bloggar, beroende lite på och vilket humör jag är på och om jag kommer ihåg adressen om de skulle händelsevis komma fram till att den har raderas här i adressfältet.. Man vet aldrig.. Hur som helst så just nu är de väl någon som är positiv, men de mesta är lite nere och endel har blivit för stunden rent utav tråkiga och läsa.. Hur som helst ser jag ett mönster i den här deppigheten och kommer fram till att de måste vara den här årstiden som gör de.. Men så kommer jag åsökt in på mig själv, Jag då..? Hur himla positiv är min egna blogg kan man ju undra? Ja på en skala från ett tilll tio så är den nog inte så himla positiv den heller, och är den egentligen särskild rolig att läsa? Nej svaret måste nog vara nej, ja tror den var mer intressant förr.. Men de händer ju då och då om året att jag har skrivtorka helt enkelt.. Eller så är de så att allt känns likadant ut så de kanske inte är så roligt att läsa samma sak jämt.. Jag vet inte, men mitt liv kanske inte är så intressant och läsa längre. Vet faktiskt inte.. Men jag kommer bli mer positiv snart hoppas jag då allt kommer kännas mycket bättre, de är då min vision iaf, då stressen och allt de andra inte längre tar lika hårt på mig själv som de gör nu..

Hur som helst ville nog bara komma fram till men hur är jag själv.. Ja just nu himla tråkig och deppad tror jag de framstår som helt enkelt, men de är nog egentligen för att jag inte riktigt vet om jag är rätt i livet, jag känner mig helt enkelt inte i fas med mig själv just nu.. Men de kommer.. (hoppas jag :P )

Var till bästaste frisören idag och klippte av en rejäl bit då håret var så slitet, tänk va fem månader utan frisören kan göra, sen la hon i massa nya fräscha slingor då hon klippte bort nästan all färg jag hade i håret.. Konstigt och se sig själv i sin egna hårfärg, helt utan slingor eller annat.. Vilken färgen var kan jag inte ens beskriva, men vi skulle nog ha tagit en före och efterbild tror ja.. Men de får bli nästa gång.. Hur som helst så lyckades jag nästan att få tillbaka mitt hår som de en gång varit och de känns superskönt faktiskt för jag hade blivit rejält orolig om de inte hade hänt någon skillnad alls..

Är tillbaka på Lars Winnerbäck och Melissa Horn lyssnande just nu, vilket får mig att få lite lugn och ro i kroppen.. Är så konstigt mående i min kropp just nu, kan inte riktigt sätta fingret på va de är för nått, men de är något som får mig i obalans, men jag kommer väl få fram svaret tillslut när jag vet var de är jag ska börja leta..

Jag har börjat druckit the med honing i, ist för socker, och vet egentligen inte varför heller då jag inte har tyckt de varit någon hitt tidigare, men jag har väl förändras antar ja..

De som är mest jobbigt med sig själv ibland är att man inte vet vem man själv är, man vet inte vad man vill och man har ingen j**la aning va som händer i hjärnan, för att man inte hänger med.. De är underligt de där, för de är som att de är någon annan som bestämmer över sig själv ibland. Som om jag vore Schitzofren.. Vilket kanske inte är helt omöjligt heller, med tanke på vilka disskutioner som försekommer däruppe.. Men alla kanske har en liten ängel och djävul på axeln oxå, utan att jag vet de, och bara går och tror att de bara är jag.. Men de kan inte bara vara en själv som har likadant utan de måste vara andra där ute, för så olika kan väl inte en själv vara i jämförelse?

Var hos bästa fröken i Byn som gud glömde idag och satt och drack lite the och kackla lite och pratade om när jag bodde i insjön o hon i gamla lägenheten och senare när jag bodde i Byn och hon i huset mitt emot, som jag saknar den tiden ibland, de sommrarna och förfesterna och allt som vi satt och prata om och bara njöt av livet, just nu känns de som man är i någon mellanperiod. Eller som någon sa idag, jag kanske är i 30 års kris, och de kanske är de jag oxå ska kalla de? Då allt ser likadant ut och man vet varken ut eller in, vill jag bo i lägenhet eller hus? Vill jag gifta mig och skaffa barn, eller inte? Ska jag resa jorden runt, eller inte? Behöver jag de där va de nu är, eller inte? Och har jag gjort allt rätt eller inte? Hur i helskotta ska man kunna veta de? Sen undrara jag varför jag egentligen går och funderar på saker som de där när de ändå inte är något som är aktuellt just nu, men varför kan de inte bara få sluta snurra lite, för en stund?

Finns så himla mycket som jag skulle behöva skriva, finns så himla mycket som jag skulle behöva få ur mig, men jag kan inte göra de utan att de blir fel så får hålla de inom mig ist, för tror inte någon förstår hur jag menar med saker och ting, ibland önska jag bara att saker hade skett annorlunda att jag kunde sitta alla dagar med leendet på läpparna och vara stolt över allt jag gör, precis som jag varit förrut att få känna att man är sig själv att man tillfredställer sig själv med allt man gör att man känner sig stolt och att man ser att om farmor och mormor och farfar och morfar levt att de skulle titta på en med ett leende på läpparna och man känner sig nöjd över att man vet att de skulle varit de över saker man gör, precis som när man tog studenten eller när man gjorde något riktigt bra, tog körkort, fick sin första lön, sitt första jobb, att man kände att hela livet var med en och inga motgångar i världen fanns, att man bara var nöjd. Just nu kan jag inte säga att de är den känslan jag känner i kroppen, men de beror väl på att man inte är i fas med sig själv, att allt inte känns hundra i kroppen och då blir de så helt enkelt, men jag jobbar på de, jag försöker iaf och de är väl de viktigaste, och en dag kommer jag känna mig helt nöjd och glad med allt i livet, och då, då kommer de vara stolt över mig!

Mia.

Nu kan de vara försent att säga som de är..
Lars Winnerbäck och Melissa Horn - Som jag hade dig förrut

För övrigt så undrar jag hur jag hamna här.. Vem var de som bestämde hur livet skulle se ut? Varför händer de ibland saker som man inte själv vill, och vad är de för mening med vissa saker? Jag är 28 inne på mitt 29 e år och jag vet fortfarande inte va jag vill, va jag vill bli när jag är stor.. Jag har kommit fram till en sak och de är att jag inte vill ha barn alls, men de kan väl bero på att jag är inne i ett inte redo för skaffabarnstadie..  Visst nu överdriver jag såklart i det jag skriver, men jag känner inte för de helt enkelt, jag kan inte förstå att jag helt plötsligt haft körkort i tio år, de var ju nyss jag tog de, jag kommer ihåg när jag fick ett godkänt, jag minns delar av min uppkörning i detalj, varenda sak, och varenda ord, samtidigt som jag vet att jag hade blackout när jag tog de för att jag var så himla nervös, så sjukt nervös.. Jag är inte ett dugg redo för de där med barn, inte alls.. Och jag behöver inte alls ha ett minsta dugg brottom, jag tar fortfarande en dag i taget och förstår inte hur jag kunde bli 28, hur gick de ihop? Tycker att de senaste åtta åren har varit rätt krångliga och komplicerade, fast ändå lättsamt, men de har hänt så sjukt mycket, och allt känns som om de har gått i ett.. Och visst har de de, men jag förstår inte att hur mycket skit som än har hänt, så repar man sig någongång och reser sig upp och tar nya tag, precis som jag tycker ibland att allt är väldigt mycket och väldigt stressframkallande, titta bara på utvecklingen av de hur de har blivit med håret, att man inte inser riktigt när man är mitt uppe i det, och jag säger alltid, varje gång de är något att de löser sig och såklart ett leende på läpparna, för är de något man måste ha när man är mitt i all stress, eller allt jobbigt, så är de ett litet hopp av positivt tänkande som måste vandra i hjärnan, även om allt känns hopplöst precis just nu eller när de än är så måste man kunna veta att de finns ett litet ljus i tunneln där borta någonstans.. Jag har fått av min far att de löser sig alltid, på ett eller annat sätt, och jag vet att de har alltid gjort de och kommer alltid göra de, men ibland tar de lite längre tid och komma dit. Ibland vet man kanske inte ens vart de är man är påväg men man får försöka lyssna till sin magkänsla, som inte alltid är de lättaste heller..

Jag har fått varit med om en hel del tycker jag själv och jag har gjort en hel del, men jag är liksom inte nöjd, visst de kommer man väl aldrig vara, men jag vill fortfarande se hela världen, åka till alla de där länderna som man drömde om när man var mindre, se platserna som man har på sin lista i huvudet och jag vill leva livet fullt ut, uppleva saker och bara vara mig själv så gott de går, även om man inte alltid vet vem man själv är och man inte har listat ut de för fem öre ibland.. Men ändå försöka vara sig själv.

Men ibland så blir de lite svårare och se klart, och när man är påväg att stoppa ner thekulan i honingen och ta de ist för the till glaset, eller ha på tvål på tandborsten ist för tandkräm, och komma på sig själv att ja just byxer kan ju vara bra att ha när man ska åka till jobbet ist för långkallingar, ja då kanske de är dags att stanna upp och inse att man inte riktigt är stabil i sig själv och att man behöver tänka lite efter hur man själv mår.. Nu kan de ju vara så att alla de där incidenterna händer för att man är tankspridd helt enkelt eller för att man bara är virrig, visst kanske är samma ord, men ja ni fattar.. Men när man inte orkar göra allt de där man brukar utan att man måste tänka sig för innan man häller upp the så att de inte kommer på tallriken eller man har ett minne som är värre än en guldfisk, ja då måste man nog kanske bara stanna och andas ut.. För ibland går allt bara på autopilot och man egentligen inte alls vet va man håller på med.. Precis så känner jag just nu och ja vet egentligen inte varför jag skrev de här inlägget, men jag behövde nog bara rensa skallen lite för att få ut allt och för att kanske kanske få hopp om att de är någon annan därute som gör eller känner exakt likadant..

De kan inte bara vara jag..

Mia.

Sitter i köket och i vardagsrummet spelas Lars Winnerbäck just nu på ganska hög volym, känns som i leksand, fast dock var de bara ett rum då.. Men ändå.. Har precis ätit en väldigt lättlagad middag men väldigt god, druckit ett glas Troca och nu tror jag att jag blev matkomatrött helt enkelt..

Helt otroligt att de fortfarande går in folk och läser min blogg då jag uppdaterar så himla jättesällan nu för tiden.. Men känner ju inte något jättestort behov av att sitta här så då blir de så..

Jag hade som vanligt något jag skulle skriva, men som tydligen är totalt bortblåst.. Men de kommer väl antar ja..

Pratade med söta fröken från Byn som gud glömde idag, var så himla länge sedan jag träffade henne nu, och pratade med henne oxå för den delen, men då mina dagar på sistone har bra bestått av jobb känns de som så har de inte blivit mycket av med mobilen heller, då jag upptäckt att jag till och med glömt och ladda den över natten för att batteriet ska räcka, jag har varit helt off, helt slut helt enkelt och de känns som att man gör samma saker varje dag, vilket inte alls är riktigt sant.. Men man jobbar åker hem, äter middag ser lite tv sen sova, och så är de samma visa dagen efter, som ett evigt ekorrhjul, och högsta önskan just nu är att vinna några tusen på lotto så man kan njuta av saker som man vill göra, och inte bara vända på varenda krona som de oxå känns som att man gör just nu, men de är väl inte heller riktigt sant..

Håret känns om möjligt ännu mer hopplöst faktiskt.. Jag har provat att bytt schampoo, tvättat håret två gånger på rad, och hoppat över att tvätta de någon dag, men de känns lönlöst de är samma känsla och ser likadant ut, mitt hår är resultatet av stress just nu.. Att inte har satt ner foten och sagt till min hjärna att de är bara att ta de lugnt, släppa allt för en sekund, men de var ju de jag inte hade gjort, så ist ser de ut som jag inte har tvättat håret mitt på huvudet på en vecka, och de känns flottigt, allt pga lite stress.. De positiva är ju iaf att jag inte har ett tryck över bröstet och svårt och andas ibland just nu, de som ist för stress kallas för ångest.. Den känslan har iaf för tillfället försvunnit vilket känns skönt de iaf.. Men på onsdag ska jag till bästaste frisören och fixa till frisyren, fixa hårfärgen så jag åtminstone känner igen mig själv någelunda igen, och hoppas på att hon har några förslag på hur jag ska göra och inte säger att jag ska raka bort allt där, för de är största skräcken.. Nu lär ju inte de hända, men en liten sak i min hjärna just nu kan bli till största världsproblemet..

Nu är den där fågeln igång igen, den jag efterlyste förra våren, som jag faktiskt aldrig kom fram till va de var för sort.. Spännande att jag måste ta tag i de igen och undersöka vad de verkligen är för fågel, så jag kan säga nästa gång att de är ju den här fågeln jag menat hela tiden.. Men jag är ju värdelös på Googel så jag lär väl aldrig få veta om jag inte springer in i någon som är fågelkunnig såklart.. Och hur stor är den chansen? Inte stor..

Borde ringa mamma oxå..

Men först sätta igång vattenkokaren, ta tag i tvättmaskinen som kommer pipa vilken sekund som helst och kanske dra på en riktigt gammal cd-skiva.. De känns som en bra måndagkväll..

Mia.

Är de inte konstigt hur livet är? För ungefär ett år sedan avskydde jag vitlök av alla dess slag.. till och med vitlöksbröd tyckte jag var sådär.. Sen började de med lite vitlökssalt och på den vägen är de.. Nu sitter jag med någon form av bacon grejs och haft i jordens största vitllökssklyfta och ser bitarna när jag äter och tycker ändå att de inte smakar allt för mycket.. är de inte lustigt hur livet ter sig? Fast vitlök i ett sår är inte något att rekommendera alls.. De var ungefär som den gången jag lärde mig dricka kolsyrat vatten, vilket oxå är helt galet, från ena dagen tyckte jag att de var de vidrigaste i drickväg man i princip kunde dricka, till dagen efter då jag ersatte läsken med kolsyrat vatten och sen dess är de favoriten, ibland kan man få crawings efter kolsyrat vatten.. Skruvat ibland..

Fick hem ett brev på posten idag och tänkte, o nej inte skatten nu, vilket jag inte ska betala förns i maj på bilen så jag vet inte hur tanken slog mig, men de var ju transportstyrelsen som skickat de.. Men till min ännu stora förvåning och häpnad så jag var tvungen och sätta mig ner, var att jag måste förnya körkortet då jag haft de i TIO!!!? år.. Helt galet de oxå, för de hade jag förträngt, de betyder iaf att jag officiellt är gammal.. var jag inte 18 nyss?? Nehe..

Känns skönt och få sitta en liten stund framför datorn, känns som de var evigheter sen jag satt ner.. De känns som dygnen bara flyter ihop, och imorse när jag vakna så kändes de som jag supit hela natten och bara sovit två timmar vilket inte alls var sant såklart, då jag la mig vi kvart i tio igår, eller var hon halv tio, hur som helst jag kommer inte ihåg, men jag vet att imorse var ja helt död och imorn lär väl tyvärr bli ännu värre..

Just nu värker mina axlar och jag känner att en veckas semester inte skulle vara helt fel, men jag vet att de är pressat schema och finns i princip inte ens en möjlighet att vara sjuk på jobbet, då vi är lite kort om folk just nu, så bara bita ihop ett tag och hoppas på att på söndag så kan jag ha sovmorgon och bara vara, men jag misstänker att så kommer inte fallet vara men man vet ju aldrig heller.... Men jag kan ju drömma mig bort en sväng iaf..

Jobbet går sådär just nu tycker jag, mycket som kastas, och jag känner mig mer osäker än någonsin på vad jag håller på med.. Hemma ser ut som ett bombnedslag, jag har inte orkat bry mig i och färga håret, eller klippa de på jag vet inte när, och noppa ögonbrynen, de kommer jag inte heller ihåg när jag gjorde de sist.. men jag tar allt de där sen.. Sen när jag har lite pengar över och sen när jag orkar bry mig helt enkelt.. Ett under ibland att man orkar bry sig i och duscha på morgonen tycker jag.. Men jag tar de sen de blir bra helt enkelt..

Och som ett brev på posten så tänker jag inte skriva nå mer dravel just nu..

Mia.

Idag slog de mig när jag läste någonstans vilken låt de är jag har gått och nynnat på i sådär två veckors tid, äntligen! De var Westlife som sjöng If I let you go.. Skönt och äntligen få de ur huvudet, så nu sitter jag och lyssnar på den för att jag ska få den ur hjärnan, om de funkar? De vet jag inte.. Men jag tycker nog allt att den är bra iaf.. de kan jag inte ljuga om..

Denna vecka har varit extremt extremt lång, jag har inte känt nått sug på jobb överhuvudtaget och igår när jag jobba så visste jag nog inte ens va jag höll på med, tänkte inte ens på att vissa saker brukar jag göra på fredagar och behöver inte alls göra de på torsdagar, men jag gjorde de ändå.. Vilket resultera i att jag hade lite tid över idag ist, vilket jag inte vet om de var bra, då vi har bytt till ett nytt system som beställer hem varorna själv, och de var så lite varor så vi fick fronta butiken, vilket inte var så bra för axlarna och göra samma sak, men en och en halv timme gick de bra iaf, sen fick de bli lite fruktbärande för omväxlingsskull.. Hela veckan har jag bara känt mig extremt trött och slut i hela kroppen, och vet inte riktigt va de beror på, men kan vara vädret och att de är mörkt typ hela tiden, men om sådär nittio dagar är de vår iaf, så jag får väl börja räkna ner helt enkelt.. Päronen åker till Gran Canaria eller ja någon av de där öarna iaf på söndag, och jag känner bara att jag vill oxå, sol, jag vill ha massa sol!! Eller ska jag vara ärlig, jag behöver semester.NU!

Nåväl, dags för sova för imorn blir de lite falushopping och sen lite fest, så de ser jag framemot :)

Tack och gonatt!

Mia.