Mias last night

D är när man inte vet vilken dag de är och man inte vet när man egentligen städa och inser att de var nog innan midsommar, som man inser att man inte vet hur många veckor de gått sen dess, att man verkligen är sliten..

När man är helt groggy i huvudet efter sex timmars arb.dag och känns som man gjort tjugo som man inser att den där berömda väggen, kanske inte är så långt ifrån iaf, me tanke på att man gråter innan man ska sova, och man gråter när herrn åker ifrån mig på dagen och man känner att man bara inte orkar, inte vet riktigt va man håller på me, och när man ska ha två dagar ledigt som man inser att de är för kort tid för o ta igen sig innan man ska jobba igen.. vilket gör en ännu tröttare.. sen att den där hockeyn börjar snart igen, då vet man att man kommer jobba dubbelpass igen, och de vet man sliter på kroppen nå sjukt mycket.. att man inte vet va man ska göra i höst, var man ska söka jobb, och framför allt, vart, vilken ort som man blir lite stressad av, man vet att man är stressad över minsta sakerna, och de gör en ännu mer stressad.. att man inte har nån uppfattning av verkliga livet när man i stort sett går till jobbet varje dag och träffar fulla människor allt som oftas..
 
När titta man på tv sist och bara satt i soffan en kväll och åt en påse godis, när man bara tog en dag och sov så länge man ville och gjorde absolut ingenting, för att man inte behövde och hade nå måsten... när ja förbjöd ordet måste i min lägenhet för att få lite lugn och ro, och använde bör ist.. när man träffa sina vänner en kväll och bara prata till sent på natten för att man kunde.. när man umgicks me sina vänner.. när man kunde sitta framför internet och tvn samtidigt till sent på natten, när man såg en film, när man gjorde nått som inte hade nått me kl och göra.. när man gick ut en lördag, när man var ledig en helg.. när man klädde upp sig lite mer för att man orka.. När man faktiskt hade en vardag och rutin på livet.. när hände de sist?

Men..

Den vardagen kommer inte komma än, och ja de kommer nog ta ett tag innan ja kommer dit, och just nu får ja väl acceptera att ja faktiskt är sjukt sliten, och får väl låta tårarna rinna då när de är så att de behövs.. att ja faktiskt mår apa fast ja inte tror att de är så farligt.. men ja orkar inte riktigt me de här just nu.. och ja skulle behöva komma bort en sväng för att få nya krafter..

Att ja egentligen tror att ja skulle må bättre om ja började röka igen.. fast de vet ja att de inte är nån lösning på d hela..

Men..

Annars går bilen bra och allt är fint.. :)

Mia.