allt och inget..
Igårkväll önskade jag verklligen att jag hade en stopp eller pausknapp bara för en stund, jisses säger ja bara.. De slutade med att jag stod i köket och blev omhållen av karln samtidigt som jag grät, tårarna bara rann.. Ja orkar helt enkelt inte.. Va de är som är så jobbigt, ja de är oxå rätt jobbigt, för jag har faktiskt inte så stor koll på exakt vad de är som är så jobbigt, fast jag antar att de är allt runt i kring faktiskt.. För er som inte hänger med så är de väldigt mycket med jobbet som ja faktiskt aldrig trodde att jag själv skulle någonsin säga, men de är mycket.. Inatt drömde jag för mer vanlighetens skull mardrömmar igen, och de är i stort sett samma senario som utspelar sig vajre gång, då kan ni tänka er att hjärnan har mycket i huvudet som går på högvarv.. Ja sa till en vän igår att ja tror jag jobbar lite mycket ibland.. Får man säga så, är de tillåtet och ge ett klagomål över att man jobbar mycket utan att de blir gnäll över att man säger de? Ja vet inte var gränsen går riktigt, fast jag vet att jag faktiskt ahr jobbat en heldel på sistone, och de är ju iofs väldigt bra, då pengar alltid är välkomna, men som sagt jag vill inte se ut som 40 när jag är 30 heller.. Men de är ju faktiskt bara just nu så ja får väl sluta gnälla, för man får väl vara glad över att man har ett jobb, j**la lagom svensson.. De är dumt och säga vad man tycker och tänker, men som sagt här får jag ju säga exakt va ja själv vill ha! :)
Ja tror dock bestämt att jag egentligen skulle behöva lite semester, ta de lugnt några dagar och åka bort, hade varit så sjukt nice och åkt till värmen en vecka, men jag ligger fortfarande i konflikt med plånboken så de blir inte av, har kommit fram till att ja åtminstone kommer till arlanda, så de är ju alltid något :) En arb.kamrat kom hem från Fuerte Ventura häromdagen och hade haft de jättenice, vill oxå, på riktigt! Men ja får väl hålla mig till drömmarna jag helt enkelt..
Efter att igår ha lyft säkert 40 back med mjölk och fil och sånt om inte mer, så känner jag mig idag rätt slut i kroppen faktiskt och fundera på om jag faktiskt ska göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt helt enkelt..
Stora frågan är varför de alltid är molnigt när man är ledig, är de någon som kan förklara de för mig? Vore lite skönare om faktiskt solen lyste och man fick känna att lite av de där deppet som finns försvann.. För de är nog de som är, att ja är en aning deprimerad, och jag vet inte roligt men de går över.. Sen.. Ibland hatar ja verkligen de där ordet, medans andra gånger så är de ett av de bästa ord som finns.. När man kan göra de sen.. skönt.. :) Har en hylla med saker som jag ska göra sen, de kommer dit något ord lite då och då så den är rätt full, men kanske ska börja beta av lite.. haha :)
Ja fyller ju 28 i år.. Hur långt är de egentligen meningen att man ska komma då? Va ska man ha gjort? Ska man ha rest jorden runt och sett en miljon grejer, bildat familj och ha stadigt, ring på fingret? Eller är de helt ok och bara vara sig själv ta de som de kommer och egentligen inte ha någe brottom med något av de där? Även fast ja börjar IBLAND känna lite smått panik över att ja faktiskt står still på ett ställe och förmodligen kommer göra de ett tag, och egentligen inte alls har någe brottom, men samtidigt som man känner att jaha, men vaddå ja blir ju inte direkt yngre.. Ja tror de är för att man ser alla som kommer in på affären och lite överallt att de går och skaffar barn och är gravida, att en hel bunt i min bekantskapskrets har fått barn, som man ändå börjar känna lite press, mamma var 24 när hon fick mig, dvs att jag ligger sådär 4 år efter i stort sett och när hon var 28 då hade hon varit gift i ett år.. snabb uträkning så ligger jag lite efter, fast de är klart, de var annat förr.. Eller ja ja kan väl skylla på de helt enkelt.. Allt går bara så snabbt hela tiden, man hinner inte tänka alls, för ungefär ett år sedan var ja ju helt säker på hur allt skulle bli, och sen blev de lite luddigt och därnågonstans så stanna jag helt enkelt.. Saker och ting förändras för folk överallt hela tiden och man kan aldrig vara riktigt säker på hur saker och ting ska vara eller hur de blir.. Jag vet just nu är jag lite deppad och de är då jag får lite stress och lite brådska över saker och att jag inte har hunnit något, men annars är jag hellugn och vet va ja vill, jag vill inte ha barn nu, inte alls faktiskt och jag nöjer mig med att ibland träffa barn, för egentligen har jag just nu varken ekonomin eller tid för att ha barn, jag har en miljon saker jag vill göra först, backpacka i thailand som min bror i tre veckor, se en del av usa, hur häftigt hade inte New York varit? Och visst livet stannar absolut inte för att man skaffar barn, de säger jag inte man kan göra hur mycket saker som helst, men just nu passar de sig inte och jag känner mig inte de minsta redo alls.. Men de är när man börjar tänka på åldern som man inser att de kanske visst är dags, men jag tar och lägger de på sen hyllan oxå så har jag nått och göra senare helt enkelt..
Ja jag vet jag återkommer ofta till den där disskutionen här, men ibland är de bara så, andra har problem över va de ska ha på sig och hur de mår och allt möjligt, jag skulle inte säga att ja har problem med de här, men de finns där och jag tänker på de, tänk om man aldrig skaffar barn? De är ju ändå något som jag vill och skulle bli jätteglad över en lycklig familj och inge hellre än och ha en liten tjej som springer runt med pärlor och rosa och allt de där, och ja vet de är ingen brådska, men tänk om?.. Nej jag får nog börja tänka på hur stort universum är ist så har jag något och sysselsätta hjärnan för ett tag på annat helt enkelt..
Och jag undrar ibland över saker och ting och vrider och vänder på de, men varför ska man nöja sig med de näst bästa när man kan få de bästa, och varför ska man ha något man inte vill, när man kan få precis de man vill ist.. hmm :) Blir ett långt inlägg idag ser jag, men jag behövde nog bara skriva av mig lite och fundera över saker och ting och ja im cleaning out my closet helt enkelt.. Nu tittar jag på kl och inser att de är inte någon ide och lägga sig för en stund igen, utan bättre och göra någon nytta idag.. Funderar på om jag ska fixa till balkongen lite, göra den vårfin helt enkelt, men jag vet inte än, såg att huset brevid har penseer ute, och påminner mig om att köpa blommor som överlever någon minusgrad och plantera slingerkrassen, de blir så himla fina blommor av den, men först köpa en blomlåda kanske.. så jag tar och gör de sen och hoppar in i duschen och tar hand om tvätten ett tag ist..
Mia.
Ja tror dock bestämt att jag egentligen skulle behöva lite semester, ta de lugnt några dagar och åka bort, hade varit så sjukt nice och åkt till värmen en vecka, men jag ligger fortfarande i konflikt med plånboken så de blir inte av, har kommit fram till att ja åtminstone kommer till arlanda, så de är ju alltid något :) En arb.kamrat kom hem från Fuerte Ventura häromdagen och hade haft de jättenice, vill oxå, på riktigt! Men ja får väl hålla mig till drömmarna jag helt enkelt..
Efter att igår ha lyft säkert 40 back med mjölk och fil och sånt om inte mer, så känner jag mig idag rätt slut i kroppen faktiskt och fundera på om jag faktiskt ska göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt helt enkelt..
Stora frågan är varför de alltid är molnigt när man är ledig, är de någon som kan förklara de för mig? Vore lite skönare om faktiskt solen lyste och man fick känna att lite av de där deppet som finns försvann.. För de är nog de som är, att ja är en aning deprimerad, och jag vet inte roligt men de går över.. Sen.. Ibland hatar ja verkligen de där ordet, medans andra gånger så är de ett av de bästa ord som finns.. När man kan göra de sen.. skönt.. :) Har en hylla med saker som jag ska göra sen, de kommer dit något ord lite då och då så den är rätt full, men kanske ska börja beta av lite.. haha :)
Ja fyller ju 28 i år.. Hur långt är de egentligen meningen att man ska komma då? Va ska man ha gjort? Ska man ha rest jorden runt och sett en miljon grejer, bildat familj och ha stadigt, ring på fingret? Eller är de helt ok och bara vara sig själv ta de som de kommer och egentligen inte ha någe brottom med något av de där? Även fast ja börjar IBLAND känna lite smått panik över att ja faktiskt står still på ett ställe och förmodligen kommer göra de ett tag, och egentligen inte alls har någe brottom, men samtidigt som man känner att jaha, men vaddå ja blir ju inte direkt yngre.. Ja tror de är för att man ser alla som kommer in på affären och lite överallt att de går och skaffar barn och är gravida, att en hel bunt i min bekantskapskrets har fått barn, som man ändå börjar känna lite press, mamma var 24 när hon fick mig, dvs att jag ligger sådär 4 år efter i stort sett och när hon var 28 då hade hon varit gift i ett år.. snabb uträkning så ligger jag lite efter, fast de är klart, de var annat förr.. Eller ja ja kan väl skylla på de helt enkelt.. Allt går bara så snabbt hela tiden, man hinner inte tänka alls, för ungefär ett år sedan var ja ju helt säker på hur allt skulle bli, och sen blev de lite luddigt och därnågonstans så stanna jag helt enkelt.. Saker och ting förändras för folk överallt hela tiden och man kan aldrig vara riktigt säker på hur saker och ting ska vara eller hur de blir.. Jag vet just nu är jag lite deppad och de är då jag får lite stress och lite brådska över saker och att jag inte har hunnit något, men annars är jag hellugn och vet va ja vill, jag vill inte ha barn nu, inte alls faktiskt och jag nöjer mig med att ibland träffa barn, för egentligen har jag just nu varken ekonomin eller tid för att ha barn, jag har en miljon saker jag vill göra först, backpacka i thailand som min bror i tre veckor, se en del av usa, hur häftigt hade inte New York varit? Och visst livet stannar absolut inte för att man skaffar barn, de säger jag inte man kan göra hur mycket saker som helst, men just nu passar de sig inte och jag känner mig inte de minsta redo alls.. Men de är när man börjar tänka på åldern som man inser att de kanske visst är dags, men jag tar och lägger de på sen hyllan oxå så har jag nått och göra senare helt enkelt..
Ja jag vet jag återkommer ofta till den där disskutionen här, men ibland är de bara så, andra har problem över va de ska ha på sig och hur de mår och allt möjligt, jag skulle inte säga att ja har problem med de här, men de finns där och jag tänker på de, tänk om man aldrig skaffar barn? De är ju ändå något som jag vill och skulle bli jätteglad över en lycklig familj och inge hellre än och ha en liten tjej som springer runt med pärlor och rosa och allt de där, och ja vet de är ingen brådska, men tänk om?.. Nej jag får nog börja tänka på hur stort universum är ist så har jag något och sysselsätta hjärnan för ett tag på annat helt enkelt..
Och jag undrar ibland över saker och ting och vrider och vänder på de, men varför ska man nöja sig med de näst bästa när man kan få de bästa, och varför ska man ha något man inte vill, när man kan få precis de man vill ist.. hmm :) Blir ett långt inlägg idag ser jag, men jag behövde nog bara skriva av mig lite och fundera över saker och ting och ja im cleaning out my closet helt enkelt.. Nu tittar jag på kl och inser att de är inte någon ide och lägga sig för en stund igen, utan bättre och göra någon nytta idag.. Funderar på om jag ska fixa till balkongen lite, göra den vårfin helt enkelt, men jag vet inte än, såg att huset brevid har penseer ute, och påminner mig om att köpa blommor som överlever någon minusgrad och plantera slingerkrassen, de blir så himla fina blommor av den, men först köpa en blomlåda kanske.. så jag tar och gör de sen och hoppar in i duschen och tar hand om tvätten ett tag ist..
Mia.
Kommentarer
Trackback
