Hemma och sjukskriven..

Idag lär jag inse att jag lär ringa och säga att jag inte kommer till jobbet imorn, då jag inte kommer att orka mitt jobb.. De suger helt enkelt och inse att man inte fixar de man ska.. Men om jag väntar en liten stund till, bara någon timme, ja men då kanske de har gått över? Eller.. Man kan ju alltid hoppas iaf.. Fast ja vet att de inte gör någon en tjänst om jag faktiskt skulle gå till jobbet imorn.. Idag funderade jag på om jag verkligen kunde gå upp ur sängen.. Men de som är värst är ju att ja har inte feber, jag är inte tokförkyld, utan jag har "bara" ont.. Men jag inser att när jag tycker att rostjärnet är för tung för att lyfta och de gör så ont så tårarna kommer, då tror ja inte att lyfta mjölkbackar imorn är en sån himla brat idé faktiskt.. Jag kan ha fel, men de känns inte som de..

Jaha ett samtal och så fick jag lov att vara hemma imorn, bara inse att jag ska ringa till doktorn oxå.. Men de kan ju gå över eller hur? De har ja då intalat mig själv de senaste två åren.. Trodde de skulle funka i all oändlighet.. men ja har ju tydligen fel.. typiskt och dubbeltypiskt..

Melissa Horn ljuder ur högtalarna idag, lagom musik för en lagom dag.. Ska försöka hoppa in i duschen och sätta på mig lite kläder, bege mig ut på en kort promenad får se om de blir bättre.. Känner mig som värsta pensionären och undrar, var är min rullator?? Helst av allt skulle jag vilja ut och motionera ut och springa, men jag inser mina begränsningar.. Skulle ju få skriva på nya papper imorn på jobbet oxå, men de blir ju inte av.. Suck.. Jag som var nyfiken över va som skulle bli nu..

De tråkiga är att jag inte brukar vara hemma och vara sjuk och de är andra månaden i rad som jag blir hemma några dagar, känns inte alls bra, och jag har egentligen inte råd, men jag måste lyssna lite på min kropp.. Lite iaf.. Så nu gäller de och röra sig lite flitigt iaf, och se hur de känns och gå och känns och stå och allt sånt, för lite drygt när sitta är jobbigt och stå och ligga likaså.. Har en känsla av att jag blir hemma några dagar till, men jag ska göra mitt allra bästa..

Jag hade en massa annat och skriva som jag tyckte var tänkvärt, men min rygg tog upp hela min koncentrationsförmåga och hela mitt tänkande så de får bli en annan gång.. Visst inte så roligt och läsa om mitt klagande på min rygg och de förstår jag, men de skiter ja i..

Dags att stå en sväng och känna efter, duscha lite och bege mig på en liten promenad.. De här suger helt enkelt, och hade jag vetat att ja skulle känna såhär så skulle jag nöjt mig en sväng me att de gjorde ont och inte göra nått åt de..

Mia.

Du ville prata häromdagen, och helt plötsligt blev de tyst. Jag undra va som hände, vi som skrattade nyss.. Nu tror du säkert att jag hoppas på nått som aldrig ska bli av, men jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav..
Och jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig, och jag kan inte skilja på om jag vill va med dig, och jag kan inte skilja på om jag vill bli av me dig, och jag kan inte skilja på om jag vill skada dig, men du om någon borde förstå att man inte gör såhär mot mig..  
Jag kan inte skilja på - Melissa Horn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0