en tanke..
Det regnar ute oskan har dragit förbi och äntligen får jag slå igång datorn lyssna på musik och just nu ljuder Jeff Buckley ur högtalarna, Hallelujah och tvättmaskinen skriker i bakgrunden att den är klar.. En gång i minuten.. De är typisk söndag idag, såndär som man önska att man hade energi till att göra en miljon saker, men man inser att de är tillräckligt jobbigt och hoppa ur pyjamasen och borsta tänderna.. Massa borden men massa orkar inte helt enkelt..
Har pratat med mamma en sväng om egentligen ingenting och en hel drös med andra grejer, fina minsta bror och hans tjej var här igår, hon är ju för rolig, man skrattar en hel del och allt känns så bra.. Sen vakna jag idag av att oskan mullra så högt så jag insåg att de var dags och gå upp och känner mig sådär en aningen smådeppig..
Ser ut som om oskan är påväg tillbaka men jag hoppas att de bara är lite regn.. Skulle behöva två dagar ledigt till känner jag..
Känner mig som ja.. och de känns inte alls bra känns som om man bara ställer till en massa saker, gör folk lessna och allt blir bara fel, jag vet att de inte är så till 90 procent men ändå.. Jag hade en miljon bra saker och skriva imorse men ja kommer faktiskt inte ihåg.. Känns som jag lever i min egen dokusåpa och ena dagen är inte den andra lik överhuvudtaget.. Man kan aldrig veta på morgonen hur dagen slutar.. Kanske är jobbigt och umgås med mig då jag ibland går och blir en aningen för spontan och man vet aldrig var man hamnar eller vad som händer..
Igår var de filmkväll som gällde, jag visade PS, I love you för min vän, vilken är topp ett på bästa filmen ever, och jag har sett den fyra gånger än så länge, i vanlig ordning så rann tårarna men jag är glad att jag inte såg den själv utan att jag hade någon med mig annars hade jag gråtit hysteriskt, resultatet blev godkänt från min vän, vilket känns bra, tänk om man visar en film som man själv tycker är grymt bra och någon annan känner nej men fy vilken dålig film.. Filmen är att rekomendera för alla, även om jag tycker att den är grymt fin och väldigt jobbig och påminner mig om en massa saker så är de den filmen som man bör se.. Se den!
Pratade med en vän alldeles nyss vilket inte var igår.. Mycket trevligt och prata me henne, och de var inte igår, även om vi bara pratade en snabb sväng så hann vi med en hel del, hon börjar packa för ett nytt kapitel i sitt liv så får man se vad som händer sen..
För min del borde de vara dags och vända blad och att nästa kapitel borde vara öppnat nu, men jag vill inte riktigt se vad som händer på nästa sida än och vad som finns där, så därför stannar jag kvar här på sista sidan av kapitlet ett tag till och vänder lite smått på nästa blad ibland, men bara ibland, för rädslan över vad som finns där och att jag inte känner mig alla gånger beredd för att vända blad.. Så en dag i taget och jag är inte redo än.. De har trots allt bara gått tre eller fyra veckor, alla veckor flyter ihop i ett så jag vet faktiskt inte.. Ibland känns de som om tiden står stilla som om man är tillbaka där man inte vill vara, och att de är samma visa igen, och jag har bråkat färdigt jag vill bara vara sams med alla människor och ha lite harmoni ibland, och jag vill ibland bara byta sida och gå vidare och glömma, men jag vet jag kan inte glömma inte just nu och ibland vill jag inte de heller, men de enda jag vill är att vi ska må bra båda två och även om de kommer ta tid och är på varit håll så vill jag inte såra någon och även om de känns som om jag gör de ibland så vill ja bara ta en dag i taget.. Jag vet att de här inte hjälper någonting om jag skriver här, men ibland är de svårt och bara tänka saker man vill få ner de på ett "papper" för att man ska se hur man menar.. och även om jag alla gånger inte förstår allt som händer så hoppas jag att en dag även om de är sol eller regn så kommer jag förstå varför.. Och den dagen spelar ingen roll om de är fyra år bort, för då kommer jag förstå..
Jag kan inte förneka att jag saknar herrn en hel del och ibland så att de gör så grymt ont, och skulle bara vilja att allt var bra, men jag vet att de inte går, och klart de vore omänskligt att inte sakna någon som man älskat efter tre veckor efter att man har haft ihop de i sådär tre och ett halvt år.. Jag är ingen ailen, jag saknar fortfarande mina vänner från skottland och australien även om jag inte sett dem sen tvåtusentre.. och de är sju år sedan, ibland saknar man så de gör ont, och tycker livet är hemskt när man lär ta farväl av någon, vem kom på den idén? Jag hatar avsked och önskar att man aldrig behövde, men de behöver man ibland, och de är hemskt och de är grymt jobbigt och ibland så funderar man över varför? Men när man ibland kommer fram till att de är nog bäst såhär, även om de inte känns så just nu så får man ta de för va de är och bara försöka minnas de bra stunderna och vara glad över de man haft, för jag kommer aldrig ångra att vi har haft ihop de och jag för första gången varit grymt stolt över min pojkvän och älskat honom över allt annat förutom min familj då såklart.. Och tyckt att han varit den finaste människa på jorden som helt enkelt har varit bäst, som man har känt sig så trygg med och helt plötsligt inte vara i den trygga värld som man var inne i och helt plötsligt försöka hitta sig själv igen och stå på egna ben, för nu när de är dags och göra de så vet jag faktiskt inte riktigt hur man gör.. Jag borde bete mig som att jag är singel kan göra exakt vad jag vill, men har inte kommit till den punkten alla gånger i mitt huvud över att de är så.. Förnekelsestadie kanske men de blir bra, SEN.. Och med respekt för andra förutom mig själv så är jag trots allt våg och gillar inte konflikter överhuvudtaget, de är jobbigt, så då vill man försöka göra alla glada och nöjda, och ja jag vet de går inte alla gånger, men försöka går väl?..
Idag är egentligen en sån dag som jag bara vill lägga mig under täcket och hoppas på att dagen tar slut inte lust med något överhuvudtaget och bara vara.. Ibland är de såna dagar och igår var en sån som jag inte hade humör över huvudtaget, jag hatar vekrligen den där känslan när man egentligen bara vill slå sönder något och skrika bara för att man tror att de ska kännas bättre de, ja ja vet de gör inte de men lite önsketänkande så blir de ju bra, men efter att min bror kom så lugnade jag ner mig inombords och fortsatte dagen som om inget hade hänt.. Hatar mina humörsvängningar även om de är lindriga just nu men de känns att de märks och jag tror de beror på att kroppen talar om att man nog behöver inse att man inte mår hundra alla gånger..
De enda jag egentligen behöver just nu är kramar..
Mina grannar måste tro jag är knäpp, har spelat tre låtar om och om igen och nu funderar jag på om de faktiskt inte är dags för borstning av tänder hoppa ur pyjamasen och ta fram ett tvspel eller rensa ur garderoben och bara köra lite terapiarbete.. Köpa ett kollegeblock och börjar föra någon slags dagbok över saker och ting som jag inte skriver här, mina största funderingar även om jag inte har några just nu och bara vara..
Mia.
Har pratat med mamma en sväng om egentligen ingenting och en hel drös med andra grejer, fina minsta bror och hans tjej var här igår, hon är ju för rolig, man skrattar en hel del och allt känns så bra.. Sen vakna jag idag av att oskan mullra så högt så jag insåg att de var dags och gå upp och känner mig sådär en aningen smådeppig..
Ser ut som om oskan är påväg tillbaka men jag hoppas att de bara är lite regn.. Skulle behöva två dagar ledigt till känner jag..
Känner mig som ja.. och de känns inte alls bra känns som om man bara ställer till en massa saker, gör folk lessna och allt blir bara fel, jag vet att de inte är så till 90 procent men ändå.. Jag hade en miljon bra saker och skriva imorse men ja kommer faktiskt inte ihåg.. Känns som jag lever i min egen dokusåpa och ena dagen är inte den andra lik överhuvudtaget.. Man kan aldrig veta på morgonen hur dagen slutar.. Kanske är jobbigt och umgås med mig då jag ibland går och blir en aningen för spontan och man vet aldrig var man hamnar eller vad som händer..
Igår var de filmkväll som gällde, jag visade PS, I love you för min vän, vilken är topp ett på bästa filmen ever, och jag har sett den fyra gånger än så länge, i vanlig ordning så rann tårarna men jag är glad att jag inte såg den själv utan att jag hade någon med mig annars hade jag gråtit hysteriskt, resultatet blev godkänt från min vän, vilket känns bra, tänk om man visar en film som man själv tycker är grymt bra och någon annan känner nej men fy vilken dålig film.. Filmen är att rekomendera för alla, även om jag tycker att den är grymt fin och väldigt jobbig och påminner mig om en massa saker så är de den filmen som man bör se.. Se den!
Pratade med en vän alldeles nyss vilket inte var igår.. Mycket trevligt och prata me henne, och de var inte igår, även om vi bara pratade en snabb sväng så hann vi med en hel del, hon börjar packa för ett nytt kapitel i sitt liv så får man se vad som händer sen..
För min del borde de vara dags och vända blad och att nästa kapitel borde vara öppnat nu, men jag vill inte riktigt se vad som händer på nästa sida än och vad som finns där, så därför stannar jag kvar här på sista sidan av kapitlet ett tag till och vänder lite smått på nästa blad ibland, men bara ibland, för rädslan över vad som finns där och att jag inte känner mig alla gånger beredd för att vända blad.. Så en dag i taget och jag är inte redo än.. De har trots allt bara gått tre eller fyra veckor, alla veckor flyter ihop i ett så jag vet faktiskt inte.. Ibland känns de som om tiden står stilla som om man är tillbaka där man inte vill vara, och att de är samma visa igen, och jag har bråkat färdigt jag vill bara vara sams med alla människor och ha lite harmoni ibland, och jag vill ibland bara byta sida och gå vidare och glömma, men jag vet jag kan inte glömma inte just nu och ibland vill jag inte de heller, men de enda jag vill är att vi ska må bra båda två och även om de kommer ta tid och är på varit håll så vill jag inte såra någon och även om de känns som om jag gör de ibland så vill ja bara ta en dag i taget.. Jag vet att de här inte hjälper någonting om jag skriver här, men ibland är de svårt och bara tänka saker man vill få ner de på ett "papper" för att man ska se hur man menar.. och även om jag alla gånger inte förstår allt som händer så hoppas jag att en dag även om de är sol eller regn så kommer jag förstå varför.. Och den dagen spelar ingen roll om de är fyra år bort, för då kommer jag förstå..
Jag kan inte förneka att jag saknar herrn en hel del och ibland så att de gör så grymt ont, och skulle bara vilja att allt var bra, men jag vet att de inte går, och klart de vore omänskligt att inte sakna någon som man älskat efter tre veckor efter att man har haft ihop de i sådär tre och ett halvt år.. Jag är ingen ailen, jag saknar fortfarande mina vänner från skottland och australien även om jag inte sett dem sen tvåtusentre.. och de är sju år sedan, ibland saknar man så de gör ont, och tycker livet är hemskt när man lär ta farväl av någon, vem kom på den idén? Jag hatar avsked och önskar att man aldrig behövde, men de behöver man ibland, och de är hemskt och de är grymt jobbigt och ibland så funderar man över varför? Men när man ibland kommer fram till att de är nog bäst såhär, även om de inte känns så just nu så får man ta de för va de är och bara försöka minnas de bra stunderna och vara glad över de man haft, för jag kommer aldrig ångra att vi har haft ihop de och jag för första gången varit grymt stolt över min pojkvän och älskat honom över allt annat förutom min familj då såklart.. Och tyckt att han varit den finaste människa på jorden som helt enkelt har varit bäst, som man har känt sig så trygg med och helt plötsligt inte vara i den trygga värld som man var inne i och helt plötsligt försöka hitta sig själv igen och stå på egna ben, för nu när de är dags och göra de så vet jag faktiskt inte riktigt hur man gör.. Jag borde bete mig som att jag är singel kan göra exakt vad jag vill, men har inte kommit till den punkten alla gånger i mitt huvud över att de är så.. Förnekelsestadie kanske men de blir bra, SEN.. Och med respekt för andra förutom mig själv så är jag trots allt våg och gillar inte konflikter överhuvudtaget, de är jobbigt, så då vill man försöka göra alla glada och nöjda, och ja jag vet de går inte alla gånger, men försöka går väl?..
Idag är egentligen en sån dag som jag bara vill lägga mig under täcket och hoppas på att dagen tar slut inte lust med något överhuvudtaget och bara vara.. Ibland är de såna dagar och igår var en sån som jag inte hade humör över huvudtaget, jag hatar vekrligen den där känslan när man egentligen bara vill slå sönder något och skrika bara för att man tror att de ska kännas bättre de, ja ja vet de gör inte de men lite önsketänkande så blir de ju bra, men efter att min bror kom så lugnade jag ner mig inombords och fortsatte dagen som om inget hade hänt.. Hatar mina humörsvängningar även om de är lindriga just nu men de känns att de märks och jag tror de beror på att kroppen talar om att man nog behöver inse att man inte mår hundra alla gånger..
De enda jag egentligen behöver just nu är kramar..
Mina grannar måste tro jag är knäpp, har spelat tre låtar om och om igen och nu funderar jag på om de faktiskt inte är dags för borstning av tänder hoppa ur pyjamasen och ta fram ett tvspel eller rensa ur garderoben och bara köra lite terapiarbete.. Köpa ett kollegeblock och börjar föra någon slags dagbok över saker och ting som jag inte skriver här, mina största funderingar även om jag inte har några just nu och bara vara..
Mia.
Kommentarer
Trackback
