Mias last night

Oj, va läsare de sköt till nu helt plötsligt.. ja de blir väl så antar ja.. Sitter och inser att ja verkligen borde sova inatt, inge mycket sova den senaste tiden men jag är klarvaken och dricker the, vet inte om de egentligen är känslan av rädsla att inte kunna sova.. Att vara själv.. att inte veta nått alls..

Mitt terpiarbete med skivorna går sådär, jag har en hemskt pollenallergi, eller om de är en rejäl förkylning vet jag inte, inte helt omöjligt om de är jätteförkylning, då jag antar att kroppen säger ifrån.. Den orkar inte mer just nu.. Fast ändå skönt och känna sig mänsklig idag, och inte behöva vara jättepositiv, och jag har varit inloggad på FB nästan hela dagen idag, men ja orkar inte titta på den, jag vill inte se.. Alldeles för jobbigt..

Försöker ha en konversation med mitt andra jag och disskutera vilket som är bäst, men mina hjärnhalvor går inte på va den andra tycker, så är så himla svårt.. Vet inte nånting, försöker tänka på massa annat, tröstshoppa lite vilket jag är himla bra på.. Men de hjälper bara en liten stund.. jag har inte gråtit så mycket på länge som jag gjort idag..

Jag borde idag av alla dagar ta sömntabletter.. För att lätta min ångest och oro lite.. men jag vill inte sova helt enkelt.. jag vill inte lägga mig i sängen och tänka på massa saker.. jag har fått nog jag ger upp snälla kan inte någon bara ta över en sväng.. De här kommer ta tid.. Har en känsla av väldigt lång tid oxå.. Helt otroligt vad mycket tankar de finns som går i huvudet..

Apropå nå helt annat så är vardagsrummet klart sånär som på en matta och en ny tv, men den nya hörnan blev toppen...

Om någon kunde sagt åt mig att jag skulle tycka dehär var så här jobbigt så jag åtminstone kunde vart inställd på de.. Jag vet att de finns säkert folk därute som tycker jag är dum i huvudet angående allt dehär, men då får ni göra de eller höra min sida oxå.. Men jag förväntar mig egentligen ingenting heller, utan en dag i taget.. Men en sak är säker de här kommer bli långa månader framöver..

Vissa dagar är de uppåt, men andra dagar som idag är helt hemsk och jag tackar mina kära vänner som har hört av sig, ni är guld värda, va skulle jag göra utan er? Va skulle ja ta mig till? Tack! Ni vet ju vilka ni är..

Just nu vet ja inte riktigt om jag kommer fixa dehär.. men ja får väl försöka helt enkelt.. Ni får tycka att ja gnäller eller att ja vill att ni ska tycka synd om mig, icke, de här har jag sagt förr, men tåls att säga igen, de här är min blogg, där jag har utrymma för att ventilera mig.. Även om de inte är lätt alla gånger..

Nej nu ska ja stänga ner datorn, bege mig till en säng som är så tom så de ekar och försöka få några timmars sömn så jag orkar med en dag till på jobbet.. Helt otroligt egentligen, hur lite sömn behöver en människa? Jag ska börja priotera sömnen mer, men inte lätt när ja inte får möjlighet och vara ifrån min hjärna en sväng..

Ska jag vara helt ärlig, så känner jag mig totalt förstörd som om någon har kört på mig och sen hoppat på mig, och ja undrar hur ja ska ta mig igenom de här..

Mia.