bryta ihop..
Sitter med en stor hög cdskivor runt mig.. terapiarbete.. jag har haft ångest hela dagen idag och för en stund sen så kom gråten.. Jag förstår egentligen ingenting.. Ja känner som jag verkligen har gjort något fel, men när allt de där hände i torsdags, var de som om att allt var helt glasklart.. men idag så känns de som om ja inte alls vet någonting, vill verkligen bara må bra, bara vara lycklig, utan att de händer massa saker hela tiden, att bara kunna vara MIG SJÄLV och inte undra varje dag hur den här dagen kommer se ut när den väl är slut även om man vaknar som en solstråle så är de inte alls säkert att dagen håller i sig, oftast så händer de massa saker i en människas liv i en livslängd, men i mitt känns de som om allt som jag går igenom är som på film, ni vet sånt som händer andra men inte mig.. Mycket är såklart väldigt bra som händer, men ja skulle vekrligen vilja ha semester från mig själv, från allt och bara försvinna ett tag, flytta ta allt och bara dra.. Men jag vet att inget löser sig när man flyr från problem.. Inget gör de.. ingenting.. Har så mycket som jag bara skulle vilja lätta från mitt hjärta här, och egentligen så spelar de egentligen inte någon som helst roll om jag gör de.. inte nått.. Men när man sitter på golvet med dvdspelaren som spelar alla möjliga olika cdskivor och tårarna bara rinner, att inte ens kunna orka titta på på FBsidan utan att ångesten kommer, veta om de är rätt eller fel.. Känns som om ja bara ska bli mer ledsen om ja ser allt som händer, och ja vet själv att när ja inte alls har någon som helst matlust längre och att hyperventileringen börjar komma tillbaka igen, då vet ja att då är de inte alls bra.. Känna att tshirten sitter alldeles för tajt över bröstet för att man ska få luft och att hjärtat stannar ibland..
Fick jordens finaste bukett med blommor av den människa jag älskar mest på denna jord som står på mitt bord och just nu känns de bara som om världen rasar och ja faktiskt inte alls orkar mer, kan inte allt bara bli bra? En liten stund? Jag har inte sovit ordentligt på flera veckor och ja misstänker att hur positiv man än försöker vara så måste de någongång slå ifrån, säga stopp och man bryter ihop.. Usch förlåt jättenere inlägg, men samtidigt som jag sitter och skakar och tårarna rinner så blir de så, jag måste få skriva ur mig massa saker.. och även om jag inte ville någon illa från början så har ja lyckats verkligen och jag ger upp, jag överlämnar mitt liv till någon annans händer ett tag, tackar mina vänner som jag kan ringa dygnet runt utan att behöva må dåligt över att kl är mitt i natten, att de alltid finns där för mig, oavsett vem de än är.. När man vet att man kan komma med en väska och fråga får jag bo här en stund, och de släpper in en gör en kopp the och säger självklart, hur länge du vill, de är vänner de, och mest av allt så tackar jag Rebecka och Andreas för de, för att de hjälpt mig så himla mycket med allt, och alltid finns där oavsett va de än är.. Ibland behöver man en hjälpande hand..
Borde ta mig i kragen och klä på mig annat en pyjamas och gå och handla, men sitter fastklistrad på golvet.. Men väldigt glad att ja faktiskt reagerar som jag gör, och att de är helt ok och bryta ihop.. När man väljer att inte vara med den människa man älskar mest på denna jord för att de inte fungerar av olika anledningar och man funderar hela tiden om man gör rätt val, för en gång i tiden så var de den människa som jag skulle göra allt de där man ska göra med sin pojkvän med, men nu är de inte så längre och sanningen smärtar ibland, men de funkar ju helt enkelt inte, och av vilken anledning spelar egentligen inte någon roll, när de enda man egentligen vill är att båda ska må bra.. Har inte varit själv någon dag sen de hände i stort sett, inte förstått inte fått landa, tagit åt mig en massa jobb för att slippa tänka, slippa fundera på va de är man gör, men när man är ledig och sätter sig ner och funderar de är då de kommer så jag tänker sitta här på golvet, gå igenom mina cdskivor, önska mig en massa saker och bara gråta, för hur de än är så har ja accepterat att de är helt ok att vara lessen, att de är helt ok och inte vilja göra någonting överhuvud taget och bara vara..
Mia.
Fick jordens finaste bukett med blommor av den människa jag älskar mest på denna jord som står på mitt bord och just nu känns de bara som om världen rasar och ja faktiskt inte alls orkar mer, kan inte allt bara bli bra? En liten stund? Jag har inte sovit ordentligt på flera veckor och ja misstänker att hur positiv man än försöker vara så måste de någongång slå ifrån, säga stopp och man bryter ihop.. Usch förlåt jättenere inlägg, men samtidigt som jag sitter och skakar och tårarna rinner så blir de så, jag måste få skriva ur mig massa saker.. och även om jag inte ville någon illa från början så har ja lyckats verkligen och jag ger upp, jag överlämnar mitt liv till någon annans händer ett tag, tackar mina vänner som jag kan ringa dygnet runt utan att behöva må dåligt över att kl är mitt i natten, att de alltid finns där för mig, oavsett vem de än är.. När man vet att man kan komma med en väska och fråga får jag bo här en stund, och de släpper in en gör en kopp the och säger självklart, hur länge du vill, de är vänner de, och mest av allt så tackar jag Rebecka och Andreas för de, för att de hjälpt mig så himla mycket med allt, och alltid finns där oavsett va de än är.. Ibland behöver man en hjälpande hand..
Borde ta mig i kragen och klä på mig annat en pyjamas och gå och handla, men sitter fastklistrad på golvet.. Men väldigt glad att ja faktiskt reagerar som jag gör, och att de är helt ok och bryta ihop.. När man väljer att inte vara med den människa man älskar mest på denna jord för att de inte fungerar av olika anledningar och man funderar hela tiden om man gör rätt val, för en gång i tiden så var de den människa som jag skulle göra allt de där man ska göra med sin pojkvän med, men nu är de inte så längre och sanningen smärtar ibland, men de funkar ju helt enkelt inte, och av vilken anledning spelar egentligen inte någon roll, när de enda man egentligen vill är att båda ska må bra.. Har inte varit själv någon dag sen de hände i stort sett, inte förstått inte fått landa, tagit åt mig en massa jobb för att slippa tänka, slippa fundera på va de är man gör, men när man är ledig och sätter sig ner och funderar de är då de kommer så jag tänker sitta här på golvet, gå igenom mina cdskivor, önska mig en massa saker och bara gråta, för hur de än är så har ja accepterat att de är helt ok att vara lessen, att de är helt ok och inte vilja göra någonting överhuvud taget och bara vara..
Mia.
Kommentarer
Trackback
