och nu då..?

Lyssnar på Aldrig Nöjd, med en artist som jag inte kommer på vad hon heter just nu.. En dag i taget var de ja.. Var hos en vän och hjäpte till och måla idag, lite terapiarbete, och ja är en j*vel på och måla eller hur var de nu då..? På vägen hem fick jag en smått släng av panik och lite smått gråt som kom, fick en sån obehaglig känsla i kroppen som återigen har börjat komma efter att ha blivit påmind om de igen, vilket gör att jag tittar mig över axeln alltför ofta.. ja vet att de inte är någon där, men jag känner ändå oron och ångesten, inget jag vill uppleva någonsin igen!! Tar de en annan dag.. Har blivit en smått aning paranoid, egentligen ingen aning vad de ordet betyder, men ja de är väl så de ska beskrivas som bäst, så fort de låter något och blir orolig nervös och skulle helst bara vilja ringa någon och be den komma hit, vem som helst, men ja har ju två hjärnhalvor som inte samarbetar ibland, och jag vet ju att jag har fel, de är inte någon där, inte i trappuppgången inte bakom dörren, under sängen, på balkongen eller någon som väntar på andra sidan dörren eller står vid bilen, de finns inte någon där, men känslan är skräck.. Svårt att förklara.. Kanke ska börja me den där boken egentligen..

Denna vecka har minst sagt varit omtumlande den oxå, och ja ser framemot att försvinna över helgen till Glada Huddik, de ska bli så himla skönt, att bara kunna tänka på något annat hela helgen, och bara vara mig själv, inte säker längre på vad jag själv är eller hur jag är.. Saknar en viss betydlig del i mitt liv, och ja vet inte riktigt än hur man står på egna ben.. Inte för att ja vet om ja vill stå själv heller.. Men bästa alternativet just nu ja ja vet de.. men ibland är de jobbigt som bara den, och de är då jag har mina stöttande vänner som finns där jämt, NI är GULD VÄRDA allihop!! <3

Fick veta en sak häromdagen som gjorde mig lite smått irriterad, och jag vet att de inte är sant, för då skulle han valt en annan person, helt övertygad, men hur kommer de sig att folk tycker de är så himla roligt att sprida saker om andra, speciellt saker som inte är sanna? Har ni inget bättre för er, eller mår ni så himla dåligt över er själva så att ni måste prata om saker om personer som redan mår dåligt? Blir ert liv betydligt mycket trevligare då? Låt mig och alla mina vänner och herrn vara, och ska ni prata så prata om något som är sant ist! Som att vi inte är tillsammans för att de just nu inte funkar och att vi båda mår skit över de och att de kommer ta en himla lång tid att kunna gå vidare, att varken han eller jag inte har fattat nått av vad som händer, men att de är bäst just nu, så prata om de, och om ni tycker att de gör er bättre över att vi mår dåligt, och även om jag inte visar de alla gånger så mår jag skit, och är egentligen trasig och förstörd, har ingen som helst brådska med något, jag har mina vänner som jag tycker om så himla mycket, och jag vet exakt vilka ni är, och de vet ni med, ja skulle kunna skriva massa andra saker just nu oxå men jag tänker låta bli.. De jag vill säga är att vill ni prata ja men så gör de då, tycker ni om att få folk som mår dåligt att må ännu sämre tycker jag helt enkelt jättesynd om er, och hoppas att ert liv snart blir bättre. Ja är inte bitter inte arg, bara allmänt lessen och de här suger, men ibland kan inte livet vara roligt heller med en massa rosa moln överallt, de måste få vara dåligt för att man ska veta att de är bra när de är de, även om jag känner att just nu är de lite mycket som hänt på engång, tror de börjar komma ikapp.. Och min vän har helt rätt, de kommer komma en vecka då jag sover tre dagar i stäck för att kroppen säger ifrån att den inte orkar mer och bara behöver sova, för sömn är en stor bristvara och jag tycker de är hemskt att gå och lägga sig ensam, sängen är så himla stor och tom, och tro de eller ej, så även om man umgås med folk i stort sett konstant så kan man ibland ändå känna sig enormt ensam.. Ordet singel är så himla stort, de betyder så himla mycket, och jag känner mig inte som de än..

Innan jag ens ska sätta mig ner i en situation igen och vara där, så kommer de ta oändligt lång tid, och jag har ingen brådska alls.. Just nu vill jag bara ta en dag i taget och bara försöka andas, och komma en bit framåt även om de står stil och man undrar varför ibland så får man ändå tänka på allt annat och komma ihåg varför..

Jaha.. Just nu blev de väldigt väldigt jobbigt och allt känns så konstigt.. skulle behöva någon som gav mig en stor kram och sa att allt blir bra.. men tror att ja måste bege mig till sängen och försöka få lite sömn iaf..

Men sen då..

Mia.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0